Reportage

Agneta drabbades av obotlig sjukdom - Blev smärtfri efter förbön

Agneta Olofsson växte upp på landet utanför Helsingborg där föräldrarna drev ett trädgårdsmästeri. Ingen i familjen räknade sig som troende, men kristendomsundervisningen i skolan satte sin prägel. När Agneta började mellanstadiet var både rektorn och lärarinnan kristna.

– Vi hade samma fröken i fyran, femman och sexan och vi fick stå upp i bänken och läsa Fader vår varje morgon, minns Agneta Olofsson.

På högstadiet blev miljön tuffare och Agneta utsattes för mobbning. Trots böner fortsatte trakasserierna.

– Jag hade ont i huvudet, tog tabletter och bad, men inget hjälpte. Då blir man lite besviken, berättar Agneta för Inblick.

För att slippa svårigheterna valde hon bort gymnasiet och började direkt efter nian arbeta på Weibulls frö. Efter att flyttlasset gått till första egna lägenheten i Helsingborg lärde hon känna Gunilla, som var med i Pingstkyrkan.

– Först pratade hon inte så mycket om Gud, men med åren blev det mer och mer.

Trivdes på Sundsgården

När de båda kommit upp i 30-årsåldern började Gunilla bibelskola på Sundsgården söder om Helsingborg. Och när Agneta, som är kreativ, fick nys om att det fanns en estetisk linje klack det till i hjärtat. Samtidigt hotades Weibulls av nedläggning. För att vara bättre rustad för framtiden fick det kreativa stryka på foten och Agneta valde istället att läsa in gymnasiet. På den tiden var skolan Sundsgården kristen.

– Jag tyckte andakterna var det bästa och trivdes med att lyssna på dem, det var mycket tal om Gud.

I juli 1989 tog Agneta studenten och började på transportföretaget Schenkers kontor i Helsingborg. De två väninnorna fortsatte att umgås.

– Gunilla drog med mig på allt möjligt – till pingstkyrkor, gospelkonserter och bokaffärer – så det har väl funnits någonting hela tiden.

Men minnet av att Gud inte svarat på barndomsbönerna fanns kvar och gjorde det svårt att tro. En sak som Gunilla sagt hade dock etsat sig fast:

”Blir du sjuk eller om det händer dig någonting, så finns det en Jesus som helar.”

Fick ont i öga

Livet gick sin gilla gång till 2009 då Agneta fick rysligt ont i ena ögat.

– Det var som om krossat glas skar i ögat från morgon till kväll. När jag gick och la mig och stängde ögat var det skönt och ingen smärta.

Men varje morgon kom smärtan tillbaka. Läkaren misstänkte Sjögrens syndrom och tog ett speciellt blodprov. Sjukdomen blev bekräftad och Agneta kallades till lasarettet där de berättade att sjukdomen innebar att immunförsvaret angrep den egna kroppens vävnader, som i sin tur blev inflammerade.

– Jag frågade: ”Vad får jag då för det här?” För jag kunde ju inte gå sådan. Då svarade hon: ”Nej, det här kan man aldrig bli av med.”

Det fanns ögondroppar som dämpade smärtan, men inget botemedel.

– Jag var så besviken när jag gick hem, och tänkte: ”Om det här ska fortsätta, då var det ju inte ens lönt att jag sökte vård.”

Fick förbön

Agneta hade börjat sällskapa med sin nuvarande man Stefan och berättade för honom om sjukdomen och att väninnan Gunilla sagt att det finns en Jesus som helar.

– Då sa Stefan att han var kristen och att han varit frälst sedan början av 90-talet. Han berättade lite mer om tron, men jag var inte i de kretsarna och hade svårt att ta in vad han sa.

Efter en tid fick Agneta så ont i ögat att hon en dag tänkte: ”Snart ser jag inte.” Hon var på väg ner till Stefan i Malmö och väl där bad hon honom läsa i Bibeln vad Jesus hade gjort. Han läste och efter det la han handen på henne och bad.

– När han bad kändes det som om någon drog ner mitt öga och blåste in luft. Och så porlade det här på insidan.

– Det var precis som om det lättade i ögat och så kände jag hur det klarnade. Tyngden i ögat försvann.

Tittade i spegeln

Agneta sprang och tittade i spegeln och såg att allt det irriterade röda och torra var borta och det gick att blinka normalt. Då uppmanade Stefan henne att ta emot helandet och tacka Jesus.

– Jag tänkte: ”Det här kan jag ju aldrig lämna, det är så stort och jag som hade sagt: ”Vad då? Det vet jag inte om jag kan tro på, det hjälpte ju inte när jag var liten. Och så händer detta.”

– Än idag vet jag hur förvånad jag blev och tänkte: ”Är det sant?”

Agneta lämnade sitt liv till Jesus där och då, samtidigt som tron växte fram i en process som fick ta sin tid. Hon började gå till Pingstkyrkans söndagsgudstjänster i Helsingborg och till församlingens tisdagsbön. Det var annorlunda mot Svenska kyrkan.

– Jag tyckte det var lite ovant först, men jag kom mer och mer in i det. Döpt blev jag efter någon månad i Helsingborgs pingstkyrka.

Stefan hade tidigare tillhört Pingstkyrkan i Svedala. Men när Agneta flyttade ner till Malmö gick de runt för att hitta en trivsam församling och landade till slut i Hyllie Park. Där träffade de pastorn Carlos Villablanca.

30 år på Schenkers

Agneta hade arbetat 30 år på Schenkers i Helsingborg, men när företaget skulle dra ner på personal blev hon erbjuden att sluta med fortsatt lön i ett år. Efter ett års ledighet behövdes ny försörjning. Carlos, som börjat arbeta på Israels Vänner, visste att hon var arbetslös och ringde en dag och bjöd henne till kontoret. Där fanns också Israels Vänners ordförande Anki Ander.

– Jag tänkte inte på något särskilt inför det, men Anki frågade en massa saker som mynnade ut i: ”Kan du tänka dig att arbeta här?”

Agneta tackade ja och arbetar sedan dess två dagar i veckan med att svara i telefon, sköta medlemsutskick och ha koll på mejlen. Och trivs.

– Det var som att Gud ville ha in mig lite mer i gemenskapen. Att vara bland troende människor passar mig galant.

– Vi har bön på morgonen och det är lättare att vara med Jesus på en kristen arbetsplats än på ett mer vanligt jobb.