Reportage

Äkta tro motbevisade ateismen

Vi träffas i Sollentuna i norra Stockholm, där David Bergwall bott större delen av sitt liv. Det är en regnig och disig eftermiddag och vi tar vår tillflykt till ett fik med utsikt över Sollentuna centrum. Med varsin kopp i handen sätter vi oss ner vid ett bord och David börjar lite trevande berätta sin historia.

– Jag växte upp i en sekulär familj, men min mormor var kristen. En gång frågade hon mig: “Du ber väl, David?” Jag tyckte den frågan var fruktansvärt pinsam. Min dagmamma var också kristen och jag lade märke till att det var en speciell atmosfär i det hemmet. Men med åren betraktade jag mig själv som ateist, och tyckte det var en självklar ståndpunkt, berättar David.

Depression och social fobi

Under gymnasietiden började han må dåligt psykiskt. Hans tillstånd förvärrades när han flyttade hemifrån och började studera på Uppsala universitet. Depressionen utvecklades till social fobi och nedbrytande tankar. För att komma till rätta med sin psykiska ohälsa sökte han sig till en form av hinduistisk meditation, men det fick inte önskad effekt. Tvärtom mådde han allt sämre.

– Till slut kunde jag inte ta hand om mig själv, mina studier och min dagliga tillvaro längre. Jag blev helt enkelt tvungen att avbryta mina studier och återvända hem till mina föräldrar. I Uppsala hade jag blivit nyfiken på kristen tro och fått kontakt med en kristen gemenskap, efter att ha läst en nyhetsartikel som handlade om helande.

Försökte ta kontroll

Men han vände sig istället till nyandlighet med rötter i hinduism, eftersom han trodde att han då själv kunde ha kontrollen. Genom meditation strävade han efter att utplåna sitt ego, som sades orsaka så mycket lidande. När han återvänt hem plågades David av ångest och hopplöshet. Hur han än försökte ta kontroll över sina negativa tankar genom meditation, så var det ändå ångesten som vann.

– I tankarna förberedde jag seriöst att ta mitt eget liv. Det slutade med att min familj blev oroliga för mig. De såg till att jag fick psykisk vård, vilket räddade mitt liv just då. Genom vård och medicin stabiliserades mitt tillstånd och jag gav samtidigt upp de nyandliga tankarna. Där nere på botten kom också vändningen.

Artikel om helande

Redan när han bodde i Uppsala hade David läst en artikel i en dagstidning om en person som blivit helad efter förbön. Det gjorde att han blev intresserad av kristen tro och nu fortsatte hans sökande på den vägen.

– När jag läste den ryske pilgrimens bön ”Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig syndare” öppnades en dörr för mig. På nätet fick jag tag på äldre böcker av kända kristna förkunnare från förr. Det var intressant att läsa om olika väckelseperioder i kristenhetens historia, och speciellt fascinerades jag av pingströrelsens genombrott i början av 1900-talet.

David insåg att andedop och helande var en verklighet för många kristna än idag. Frank Mangs, en tidigare mycket känd väckelseevangelist i svensk kristenhet, har skrivit många böcker. Han blev snart en favorit för David, som alltid varit intresserad av att läsa. I en av Mangs böcker läste han att om man ska växa i sin tro är det mycket viktigt att bli en del av en församling.

– Jag hade kommit fram till att det jag läst om kristen tro nog kunde vara något också för mig. Så jag tog ett steg i taget, började be och fortsatte läsa. Av det jag läste hade jag fått intrycket att karismatiska församlingar verkade vara mest levande och bäst rustade att stå emot omvärldens sätt att tänka.

Besökte kyrka

Då blev David påmind om att han brukade passera Sollentuna pingstkyrka när han åkte buss till gymnasiet. Han mindes ljustavlan mot gatan med enkla budskap som ”Jesus älskar dig” och bestämde sig för att besöka kyrkan.

– I början kände jag mig lite främmande i den ovana miljön. Men jag bestämde mig för att inte bara vara åskådare utan delta i gudstjänsten aktivt, sjunga med i sångerna och be med i bönerna. Med tiden överlät jag mig mer och mer till Jesus, för jag tyckte inte att jag hade något att förlora, konstaterar David.

Lågmält och övertygande berättar David om hur han successivt kom ut ur sitt skal. Han kom med i gemenskapen i en hemgrupp och började våga tänja sina gränser. Och när han tagit emot Jesus kom det fram att hans moster i Småland länge hade bett för David, och hon grät av glädje när hon fick höra den glada nyheten. David betonar att hemgruppen har haft avgörande betydelse för hans andliga utveckling.

– Något annat som hjälpte mig fördjupa min tro och komma in i gemenskapen i församlingen var Alpha-kursen om kristen tro. Där äter man först enkel och god mat (bästa soppan jag åt förra året, fick jag där) och lär känna varann. Sedan lyssnar man till ett föredrag om någon aspekt av kristen tro. Efter det samtalar man om det ämnet i små grupper, och det är intressant och avslappnande.

En utvecklingsprocess

Det senaste året har inneburit en utvecklingsprocess för David. Någon i församlingen tipsade om en utbildning som gav honom ett jobb direkt, och tron gav honom kraft att komma in i jobbet. Rädslan och den sociala fobin har försvunnit och han behöver inte längre ta antidepressiv medicin.

– Jag klarade av mitt praktikarbete trots att jag ibland blev väldigt stressad. Jag vågade delta i teknikteamet i församlingen, sjunga inför andra och möta nya människor i kyrkan och i hemgruppen. Efter en tid vågade jag själv be högt. När frågor om tron kommer upp naturligt på jobbet så vågar jag tala om att jag är kristen och stå upp för min tro.

David berättar lugnt och sansat om hur hela tillvaron förändrats sedan han blev frälst, döpt och kom med i gemenskapen i församlingen. Han är tacksam över alla nya vänner han fått och att han nu orkar hjälpa andra, bland annat sin pappa, som lider av demens.

– När jag deltog i en evangelisationssatsning fick jag ute på stan be för en man som hade ont i knäna. Efter förbönen försvann smärtan. Det var så uppmuntrande för mig att se att det fungerar, det som jag läst om i Bibeln och i andra böcker.

Äldre böcker

David noterar lätt road att hans intresse för äldre kristen litteratur är ovanligt i hans generation. Han tror inte han hade hamnat rätt i sitt sökande om han inte fått tillgång till den undervisning och de livsberättelser han tagit del av. Dessa exempel på att kristen tro är något äkta och gör skillnad väckte hans intresse.

– Det får inte bli alltför stort glapp mellan det som står i Bibeln och den faktiska verkligheten. För en nästan helt sekulär person som jag, har tron på under och tecken varit viktig. Att tro på Bibeln och frimodigt praktisera den ger trovärdighet och respekt. Det är svårt att bortförklara faktiska bevis på Guds helande och förvandlande kraft.

David berättar också hur den helige Ande kom över honom helt odramatiskt och han började släppa fram det bönespråk som kom inifrån. Något han önskar är att se mer av Guds kraft till helande och förvandling i vardagen så att det övernaturliga blir mer naturligt.

Tacksam för sin tro

– Jag är så tacksam för alla positiva effekter som min kristna tro haft. Min depression är borta, och min dygnsrytm fungerar bra för första gången i mitt vuxna liv. Mitt liv har befriats och upprättats på många plan och jag har mening och hopp. Det betyder inte att allt är enkelt, för mig har det varit en kamp hela tiden och är det fortfarande. Men tron på Jesus hjälper mig varje dag och den vill jag dela med mig av, avslutar David Bergwall.