Reportage

Anders Ljungsten: – Utan Jesus hade jag inte levt idag

För tio år sedan inträffade något som kom att förändra Anders liv för alltid. Efter många år av sökande och i ljuset av de svårigheter han hade stött på, kände han en stark dragning mot Gud.

– Jag hade genomgått mörka perioder i mitt liv, där bara tron och människorna runt omkring mig kunde hjälpa mig.

– Utan Jesus hade jag inte levt idag, säger han med darr på rösten. Idag är Jesus min bästa vän och jag vill följa honom.

Trygg uppväxt

Anders Ljungsten föddes 1965 i Malmö, men hans barndom präglades mest av uppväxten i det idylliska samhället Höllviken.

– Beläget på en halvö i Sveriges borgerligaste kommun, Vellinge, var Höllviken en plats som erbjöd mig både trygghet och struktur.

Miljön beskriver han som borgerlig, men inte nödvändigtvis kristen.

– Här visste man var gränserna gick, och den politiska inriktningen var fast rotad.

– Moderaterna fick hela 67 procent av rösterna och i detta samhälle var det inte sagor om tomtar och troll som användes för att disciplinera barn, utan skräcken för politiker som Olof Palme och Gunnar Sträng.

Sprickor i fasaden

Men bakom den polerade fasaden av rikedom, välordnade liv och borgerliga ideal fanns det en inre misär och något som saknades, en djupare dimension.

– Jag hade en barnatro och jag gick i söndagsskolan som alla andra, inget personligt möte med Gud, inte.

Barnatron fick Anders från sin mor, som varit frånvarande långa stunder under hans uppväxt.

– Mamma hade drabbats av en allvarlig brännskada när jag var sex år. Hon låg långa perioder på sjukhus och blev mer eller mindre oförmögen att arbeta för resten av livet.

Detta blev ett trauma för unge Anders, men hans tidiga tro blev, med facit i hand, ett själens ankare, även om den kom att ligga vilande under många år medan han tog sig an vuxenlivets utmaningar.

Politiskt engagerad

– Jag gick med i Moderata ungdomsförbundet som 13-åring och många debatter och fester har det blivit sedan dess, säger han med ett leende.

Ungdomsåren blev aningen “vilda”. Han kom ut i världen, började arbeta och få sina första politiska uppdrag. Anders har haft en varierad och ibland krävande karriär.

– Jag har främst arbetat inom bevakningsbranschen som väktare och ordningsvakt, samt inom försvarsmakten.

Han har även varit hundförare och engagerad i kommun- och regionalpolitiken på hög nivå, där hans starka åsikter och viljan att påverka samhällsutvecklingen har drivit honom framåt.

– Min stora förebild var Gösta Bohman och hans kamp mot socialismen i Sverige.

– Många av mina politikerkollegor ler av mig när jag säger att jag blivit en kristen; kanske för att jag har vissa laster kvar, som att ta ett järn och en Bellman, det vill säga cigarr.

Efter skilsmässan från första hustrun träffade Anders sitt livs kärlek i Annika, som visade sig bära på en ännu större barnatro än han själv.

– Hon är uppväxt i en pingstkyrka i Sundsvall, döpt och hela paketet, så hon var klart mer kristen än jag när vi möttes.

Inre kamp

Livet har dock haft sina berg och dalar. Det var denna inre kamp mot mörkret och behovet av en djupare mening med livet som ledde Anders till frälsningen. Så småningom hittade han sin andliga hemvist i Home Church i Forshaga, en plats där han kunde utforska och fördjupa sin relation med Gud.

– Frälsningen kom som en befrielse, berättar Anders.

– En känsla av att ha funnit det som länge saknats i mitt liv.

Det var dock tolv år senare, när han lät döpa sig, som han verkligen kände att han svarade på den kallelse han upplever inom sig – att predika och vittna om sin tro för andra.

– Min underbara vän och pastor blev ett stort stöd, och många i församlingen menar att jag ska använda min verbala förmåga i Herrens tjänst; vi får se vart det leder, vad det lider.

Anders talar ofta om hur Jesus har blivit hans bästa vän, en närvaro som ger honom trygghet och styrka i vardagen. Han vittnar även om sin tro från den politiska talarstolen.

– Jag är lite udda som kristen. Jag kan vara högljudd, röker ibland och kan ryta ifrån och då är ordvalen inte alltid lika helgade som de är på ett pingstmöte, men jag hoppas vår Herre har överseende med dessa laster.

Bön är dock en viktig del av hans liv, även om han medger att han borde läsa Bibeln oftare.

– Jag finner tröst och vägledning i de stunder jag vänder mig till Gud i bön och läser hans ord.

Han vill gärna ha förbön när denna erbjuds och han har upplevt kraften av vad Gud kan göra genom bön.

“Fördomar på skam”

Hans fru Annika introducerade honom till en tro som han till en början var mycket skeptisk till, men som med tiden har visat sig vara djup och levande.

– Alla mina många fördomar mot pingströrelsen har kommit på skam.

– Jag har aldrig känt mig så älskad och sedd som jag gör i min hemförsamling, det är en underbar gemenskap, som att“komma hem”.

Alla dessa fördomar mot tungotal och bibeltrogenhet har försvunnit i ljuset av den kärlek och gemenskap han har funnit där.

– Jag har kommit till insikten att tro handlar om relationer – både med Gud och med människor – och det är denna insikt som driver mig att vilja hjälpa andra som befinner sig i svåra situationer.

Hjälpa andra

Anders känner en särskild kallelse att nå ut till missbrukare och utsatta i vårt samhälle, att ge dem det stöd och den vägledning han själv har fått genom sin tro.

– I en värld där politik och religion ofta hålls isär, ser jag det som viktigt att visa att tro och samhällsengagemang inte bara kan samexistera, utan även komplettera varandra.

Hans tro på Jesus är inte bara en privat angelägenhet, utan en kraft som driver honom att försöka göra världen till en bättre plats, både genom sitt politiska arbete och sitt personliga vittnesbörd.

– Utan tryggheten i Gud och Jesus är det en tuff värld därute idag.

Det ser han bland alla utsatta och narkomaner han möter i sitt jobb som väktare och ordningsvakt.

– Det lustiga är att de som är missbrukare ofta är enklare att nå med evangeliet och det är lättare att prata kristen tro med en muslim än med en medelsvensson.

För Anders Ljungsten är tron på Jesus mer än bara en övertygelse – den är en levande relation som formar hans liv och hans gärningar, och som han önskar dela med världen.

– Vi får se om det blir några predikningar framöver, endast vår Herre vet.