Reportage

Anna-Karin försökte fly från smärtan

Anna-Karin Kristensson blev bortadopterad vid åtta månaders ålder. Som tonåring var hon ständigt på flykt från sig själv.

– Trots att jag hade ett kärleksfullt adoptivhem kände jag mig bortvald.

Hon började med alkohol och andra droger väldigt tidigt. Första mötet med Jesus fick hon på en psykiatrisk avdelning när hon drabbats av en psykos vid 18 års ålder.

– Inom psykiatrin trodde de att mötet med Jesus ingick i psykosens värld, men vi var två som såg ett bländande kors på den kala sjukhusväggen. Den andra personen var min adoptivmamma som var troende och länge bett för mig.

– Jag böjde knä, fick överlämna mitt liv till Jesus och har aldrig drabbats av någon psykos sedan dess.

Missbruk och misshandel

Yngst, 20 år gammal, på kvinnohemmet inom LP-stiftelsen, fick hon hjälp att bli helt fri från sitt missbruk. Därefter fick hon arbete inom kyrkan som församlingsassistent. Genom livet har hon befunnit sig i utsatta situationer där det förekom maktmissbruk, förnedring och sexuellt utnyttjande, även inom kyrkan. När hon var 23 år gifte hon sig och fick barn.

– Min man, som också var troende, föll tillbaka i sitt tidigare amfetaminmissbruk. Vårt barn var bara några månader gammal när jag efter att ha blivit misshandlad valde att separera.

– Jag kände mig ensam då våra vänner och min egen pappa valde att tro på min man. Men mamma förstod hur det låg till. Jag själv började tvivla på om min tro bar.

Efter en tid träffade hon en ny man. De gifte sig och fick tre barn tillsammans.

– Vi delade inte tron på Gud. Allt såg ändå bra ut de fyra första åren. Sedan smög sig psykisk och fysisk misshandel in i relationen ihop med ett alkoholmissbruk. Det kändes som att jag förintades.

Samtidigt fick arbetet inom kyrkan Anna-Karin att stöta på människor som hade en fin fasad, men inte lika fint under ytan.

– Det förekom förtal, otrohet och ekonomiskt svinn som man tystade ner. Jag brann för problembarnen och ungdomarna som så väl behövde Jesus i sina liv, men jag fick motstånd till mitt initiativtagande.

Anna-Karin har aldrig anklagat Gud för allt som hänt, men tron förbleknade ändå på något sätt.

– Besvikelserna samlades i mitt hjärta. Jag sa upp mig från min tjänst inom kyrkan, stängde dörren till kristna människor och bit för bit även till Gud. Då hade jag inte att lyfta blicken och enbart se till Jesus.

Kämpade för sina barn

Efter tio års äktenskap, då barnen började fara illa, separerade hon och mannen. Anna-Karin höll sorgen och gråten inom sig och försökte att bara blicka framåt. Efter många års kamp fick hon ensamvårdnad om barnen. Utåt sett började det se tryggt ut i familjen, arbetslivet och ekonomin.

– Men ångesten i det där mörka hålet inuti låg och grodde även om jag förträngde mina känslor.

Hennes familj var äntligen fri och en del sa att de tyckte hon var en stark och fantastisk mamma som klarat allt detta.

– Hos mig skapades däremot en prestationsångest och en drivkraft att ta revansch på livet som blev ett nytt sätt att fly från smärtan inombords.

Åren gick och barnen växte upp. En vän på arbetet berättade om sin kristna tro.

– Vi kunde diskutera om allt och jag berättade om min tidigare tro i unga år.

Trots att Anna-Karin var misstänksam mot kristna kände hon att hon litade på vännen.

– Efter att ha pratat många gånger sökte vi oss till ”Öppen kyrka” i Kristet Center Väst i Stenungssund 2019.

I pingstförsamlingen var en av pastorerna en gammal kompis som funnits med i Anna-Karins ungdomsgrupp i Svenska Kyrkan. Där fanns också fler personer med från den tiden.

– Att Gud sände mig just dit är bevis på Guds omsorg och förmåga att läka ihop dåtid med nutid.

”Öppen kyrka” var ett lättsamt sammanhang med samtal om livet över en fika. Hennes misstänksamhet var stor och hon höll stor distans till människorna där även om hon fortsatte komma.

Musiken lockade

– Min vän och jag hade pratat om att besöka tältkampanjen ”Det finns hopp” med Sebastian Stakset som skulle äga rum ute på Tjörn där jag bodde i augusti 2019.

– För min del var det enbart för musiken, eftersom jag lyssnat en del på Kartellen förut.

När Anna-Karins vän fick förhinder gick hon dit tillsammans med några grannar som också var nyfikna.

– I motsats till mina grannar, som vandrade långt fram i bänkraderna, satte jag mig längst bak med sikte på utgången om det skulle bli för närgånget.

– Plötsligt upplevde jag hur något eller någon berörde mig där jag satt och tårarna brände bakom ögonlocken.

Vid inbjudan till att lämna sitt liv till Jesus var det som om en röst i hennes inre sa: ”Fly, du kommer inte helskinnad härifrån!” Och hon begav sig snabbt hem.

– Den natten vaknade jag av en inre röst som sa att jag skulle sätta på Spotify.

I hennes många Spotify-listor fanns underligt nog bara en enda låt. Det var ”Brevet” av Frank Ådahl som hon hört i ungdomen.

– Texten var som en tydlig instruktion att det var dags att komma ut ur mitt inre fängelse och bli fri.

Följande kväll begav hon sig ner till tältkampanjen. Hon satt kvar hela mötet längst bak.

– På nytt fick jag andra låttexter som talade till mig. Det kändes som en kärleksfull inbjudan till att försöka förstå att jag alltid har varit Guds älskade barn.

– Att Gud måste kalla en sådan som mig på ett specifikt sätt blev också tydligt. Jag hade stängt igen min Bibel för många år sedan. Detta var Guds sätt att kunna nå in i mitt trasiga hjärta.

”Tålmodiga kristna”

Allt ledde fram till att Anna-Karin kapitulerade den 29 februari 2020 och överlämnade sitt liv till Jesus.

– Tålmodiga kristna med stor kärlek har låtit alla processer inom mig få ta sin tid och varken tvingat eller skyndat på. Som en lök skalas av lager för lager har helande tårar fått rinna i omgångar. Jesus har läkt sår efter sår i mig.

Hon fick så småningom en fast förtröstan på Guds Ord och bestämde sig för att döpa sig ute i havet.

– Det har jag aldrig ångrat även om det föregicks av en kamp. Jesus vann seger i mitt liv.

Försoning och förlåtelse har varit avgörande och det hade hon inte klarat utan Jesus. Det allra svåraste har varit att förlåta sig själv. Genom själavårdssamtal och bön har Jesus helat och gjort det möjligt.

– Jag har aldrig känt mig så här totalt fri och upprättad. Jag har fått ett helt nytt liv.

Hennes barn har sett förvandlingen och nyfiket varit med på både dop och när hon vittnat i kyrkan.

– Min dotter finns med på vägen och jag ber för mina söner. Jag är helt övertygad om att en efter en kommer att lämna sitt liv i Jesu händer.

Fick träffa sin mamma

Anna-Karin har även upplevt hur Gud läkt henne genom att hennes bror hörde av sig för ett år sedan och undrade om hon var hans syster. Hon fick göra ännu en försoningsresa när hon fick möta sin biologiska mamma.

– Äntligen kunde jag förlåta hennes ”svek”. Vi fick ge varandra den där försonande kramen och har börjat skapa en annan sorts relation idag, då jag redan har en kärleksfull mamma.

– Detta hade inte hänt utan Jesus. Jag förstår nu att ordet bortvald har Herren ändrat till utvald av Honom. Jag kan inte hålla tyst om namnet Jesus som har en sådan makt och kraft, säger Anna-Karin.

Vänner sedan tidigare som inte är troende har följt hennes resa och en del har avslutat vänskapen. Men många fler har nyfiket undrat var den frid kommer ifrån som hon idag har.

– Ljuset kommer alltid att besegra mörkret och kunde Jesus möta mig kan alla komma till tro på honom!