Reportage

Anna-Karin Kjellsdotter Johansson: "Gud gav mig mer än jag kunnat drömma om"

– Den är i sann bemärkelse ett riktigt mirakel för mig. Jag tvivlade på min förmåga och sa till mig själv att jag inte var bra nog. Min självkänsla var så dålig, men jag vågade lita på Guds hjälp med allt.

Redan i skolan drömde Anna-Karin om att bli författare. Hon gifte sig tidigt och fick fyra barn med allt vad det innebär. Idag bor hon på landet utanför Markaryd med sin man.

– Jag arbetar 60 procent inom industrin och trivs bra med det, även om drömmen är att få skriva på heltid.

Från tårar till glädje

I november 2021 gick Anna-Karin igenom något av en jobbig period.

– Jag brukar säga att jag hade min dust med Gud. Jag låg vaken en natt och grät. Då började jag prata med Gud, och ska jag vara helt ärlig var jag inte så snäll mot Honom. Jag beklagade mig mycket. Frågade om livet inte var mer än det här.

Hon tyckte att alla andra levde liv där de uppfyllde sina drömmar.

– Vad hade egentligen jag gjort i mitt liv? Självklart är min familj det bästa jag gjort, men jag menade utöver det.

– Jag hade inga gåvor eller talanger att tala om. Jag kunde inte sjunga trots att jag alltid tyckt om det. Jag var inte duktig på att måla och hade inget ämne som jag var superduktig på.

Då kom hon att tänka på sin längtan efter att skriva och sa till Gud att hon drömt om att få en bok utgiven.

– Jag sa: ”Om jag försöker skriva en bok är det du, Gud, som får se till att jag klarar av det. Det är så länge sedan jag skrev att jag nog inte kan det längre. Du får ge mig fantasi, inspiration och uthållighet. Hjälpa mig fullfölja och blir klar. Du får se till att den blir tillräckligt bra och om jag skickar den till ett förlag att den blir antagen. Det vägrar jag att bekymra mig för.”

Någon vecka senare tog Anna-Karin fram block och penna och började skriva. De dystra tankarna försvann när hon började på sin debutroman.

– Jag litade på Gud och visste att Han håller vad Han lovar. Det kändes som en enorm trygghet. Jag fick verkligen be Gud om förlåtelse för att jag hade skällt på Honom. Gud gav mig så mycket mer än jag bad om.

Små mirakler

Boken handlar inte om något självupplevt. Däremot plockar hon gärna saker från sådant hon fantiserat om.

– Vid något tillfälle hade jag tänkt på hur det skulle vara om man fick möta Jesus fysiskt, här och nu, och hur man skulle reagera. I boken kan man säga att jag levde ut det.

Romanens huvudkaraktär är en medelålders kvinna som är mycket ensam och arbetar som sopåkare. Hon är inte troende, men funderar en del. Plötsligt träffar hon en mystisk man helt klädd i lila kläder. Han berör henne på ett helt nytt sätt och hon undrar vem denne man kan vara. Utan att hon är medveten om det, börjar det hända saker i hennes liv. Hon lär känna de mest osannolika personer.

– Ibland är det lätt att först i backspegeln se att man faktiskt fått ett bönesvar. Och det är precis vad huvudkaraktären Ann-Charlotta upptäcker.

Boken blev färdig på endast tre månader och Anna-Karin sände in den till Semnos förlag.

– När jag sände in den till endast ett förlag kände jag en frid. Hade Gud hjälpt och stöttat mig så här långt, skulle Han hjälpa mig hela vägen.

Svaret kom efter cirka två månader i form av ett mejl där förläggaren undrade om de kunde ha telefonkontakt nästkommande dag.

– Den känslan var obeskrivlig, även om jag inte visste vad han skulle säga. När han sa att de tyckte väldigt mycket om min bok gick orden rakt in i mitt hjärta. Jag blev så glad och det hela kändes snudd på overkligt. Och allt mitt tack gick till Gud. Utan Honom hade det inte varit möjligt.

– Min otålighet sattes på prov då jag fick vänta på att november 2023 skulle komma och boken äntligen ges ut. Känslan när jag fick hem boken var obetalbar. Jag kan knappt förstå att jag har skrivit den. Jag är verkligen tacksam till Gud.

Vågade tala offentligt

Gud har visat henne vägen under hela processen och hjälpt henne klara av alla nya utmaningar. Till och med på releasefesten som hon hade i församlingshemmet i Markaryd upplevde Anna-Karin hur Gud var med henne.

– Jag som aldrig i hela mitt liv kunnat stå framför andra människor och prata, klarade detta med bravur. Jag kände även här att Gud är med mig. Det var verkligen ett slags frid och lugn som kom över mig när jag skulle hålla talet.

Anna-Karin har ytterligare ett manus hos förlaget, och beroende på hur väl mottagen hennes debutroman blir kommer andra boken till sommaren.

– Vi får väl se. Även här känner jag att Gud är med mig. Jag litar på Honom. Jag har känt och märkt under hela processen att Gud leder, stöttar och hjälper.

Gud har fortsatt ge henne nya bokidéer och förmågan att skriva ytterligare böcker.

– I dagarna avslutade jag tredje boken, och ännu har fantasin inte sinat. Gud gav mig mycket mer än jag kunnat drömma om. Och jag får skämmas när jag tänker på allt jag vräkte ur mig under dusten med Honom. Men Gud är god och jag är så tacksam.

Vill skriva om sin tro

Anna-Karin ser skrivandet som sitt sätt att få berätta för andra vad hon tror på.

– Jag vill berätta om vem Gud är. Få väcka människors tankar till att själva börja begrunda livets frågor och kanske rent av ta ett avgörande beslut.

Själv är hon med i Svenska kyrkan i Markaryd, men gifte sig i EFS och två av barnen är döpta där.

– I min familj trodde man inte på någonting. Diskuterade heller aldrig de stora frågorna. Upptäckte Gud gjorde jag på egen hand.

Hon minns när hon i tredje klass följde med en ett år äldre kompis till kyrkans juniorer.

– Vi pysslade, fikade och hade det mysigt och roligt. Som avslutning samlades alla och kantorn spelade på piano och vi sjöng och bad någon bön. Jag hade ingen aning om vad det var vi gjorde om jag ska vara ärlig, men kände att det var väldigt speciellt. Det var något med dessa samlingar som berörde mig. Men det dröjde tills jag gick och läste för prästen som jag förstod vad det var.

Åren gick och efter att hon fått barn gick hon allt mer sällan till kyrkan.

– Som person är jag mycket introvert och den grava övervikt jag hade på den tiden och min dåliga självkänsla gjorde att jag skämdes oerhört över att visa mig ute bland folk. Jag brukade till och med kalla mig själv för ”hemmakristen”. Jag känner mig fortfarande osäker bland folk, men det går bättre och bättre. I våras konfirmerades hennes yngste son och nu försöker Anna-Karin gå i kyrkan lite oftare.

– Det är på gång att bildas nya hemgrupper i min församling och där tänkte jag försöka komma med.

– Jag har hört att författare oftare är mer introverta än andra. Det ligger säkert något i det. Jag vill som sagt gärna dela min tro och hjälpa andra att också finna vägen till Gud. Det gör jag idag genom det skrivna ordet.

Boken ”Julens små mirakler” som släpptes den 7 november (på Semnos förlag, reklam) är Anna-Karin Kjellsdotter Johanssons debutroman.