Reportage

Ateisten och politikern blev omvänd "Blev alldeles varmt när Cathrine bad"

Diskussionerna, när de möttes, var först så intensiva att de tvingades gå skilda vägar. Men kärleken förde dem samman igen. De gjorde en deal. Han skulle följa med henne till kyrkan och hon till middagar med kommunpolitiker.

– I kyrkan upplevde jag ett fantastiskt mottagande. Tanter och farbröder kom stormande emot mig, kramade om mig och sa: ”Vad roligt att just du är här!”

Håkan blev överraskad över värmen han mötte i kyrkan.

– Det var ju lite annorlunda jämfört med när man kom till kommunfullmäktige som oppositionspolitiker.

Stillsam bön

Hemma på kvällarna brukade Cathrine be, men det var ganska stillsamt och tystlåtet. Håkan förstod att hon bad, och sa att hon kunde be hög så han kunde höra. Fast han inte trodde på det.

– Redan första kvällen blev det liksom en konstig stämning i luften, men jag tänkte. Jag är väl nervös, så jag slog bort tanken. Men stämningen återkom och en kväll frågade Cathrine om jag kände något speciellt?

Håkan var tvungen att erkänna att det kändes varmt och mysigt. Cathrine förklarade att det var Guds helige Andes närvaro.

– Men nej, det där verkade ju lite spöklikt. Jag hade ju sagt nej, nej, nej och hela tiden slagit bort tanken på att det skulle finnas någon Gud. Nu inser jag att även om den som tvivlar, men kanske ändå har en längtan, bara öppnar sitt hjärta lite grann och tänker – kanske det trots allt finns någon? Bara det gör att Guds kärlek strömmar in.

– Från den stunden var jag fast.

Nu följde en process under kanske ett år, innan Håkan övertygats om att han hade fel och Cathrine hade rätt. Att det finns en kärleksfull Gud, som söker människor till ett förvandlat liv.

Lämnade politiken

Håkan lämnade så småningom politiken och började skriva musik. Under drygt tio år har det hunnit bli ett 80-tal sånger.

– Det var verkligen en förändring. I skolan spelade jag knappt blockflöjt. Planerna på ett källarrockband blev det inte mycket av med. Men när jag upptäckte att Gud existerar, gav det mitt liv ett nytt innehåll.

Då började musiken och sångerna flöda.

– Jag lade händerna på pianot, som min dotter mest spelade på, och sångerna och musiken bara kom, ibland flera gånger i veckan.

Cathrines ungdomsvän, som var pastor i Missionskyrkan, försökte övertyga honom att han kanske kunde framföra sina sånger i kyrkan. Till slut gav han med sig. På ett villkor, att hennes man, som spelat bas i ett källarband, skulle kompa Håkan.

– Då kände jag mig trygg. Jag behövde ju inte säga nej. Jag trodde inte han skulle ställa upp.

Men det gjorde han. Efter en vecka berättade mannen att han köpt en basgitarr och en förstärkare. Nu kunde de börja öva.

– Jag hade inte längre någon ursäkt. Sångerna vi framförde togs väl emot av församlingen. Nu blev mitt musikskapande offentligt.

Fem skivor

Det har hunnit bli fem skivor under dessa år med titlar som ”Bräckliga lerkärl ”, ”Hittat hem” och den senaste, ”Guds vapenrustning”. En av de tidigare heter ”Boken om ditt liv”. Några verser från en av sångerna lyder så här:

Från den första dagen, när ditt liv blev till, fanns en bok, en plan för dig, den du var tänkt att bli.

Boken är förseglad, låst med trons sigill. Bara du kan öppna den, om du riktigt vill.

Så gör din korta stund på jorden, till något mer än tidsfördriv. Möt den store författaren. Läs boken om ditt liv.

Lämnat politiken

Efter nästan ett kvarts sekel som politiker lokalt, regionalt och i partistyrelsen, ser han förändringen.

– Jag blev en sämre politiker, men nog bättre som människa.

Sedan ett antal år har han lagt politiken på hyllan. Intresset för politik finns fortfarande kvar. Men när han hoppade av, tyckte en del av hans politikervänner att det var märkligt. Liberalerna var ju största oppositionspartiet. Först höll han gudstron för dig själv, men när första skivan kom ut gick det inte längre.

Något påtagligt motstånd bland tidigare politiker mötte han inte.

– Även i Skellefteå är det många politiker som har en gudstro. Men sedan 2013 är jag inte engagerad. Jag är fortfarande intresserad, men partiledardebatterna blir jag bara trött av. Jag tänker när de debattera – ”Men svara då!”.

Liberalerna är ett av partierna i riksdagen som länge haft en positiv attityd till Israel. Två gånger har Håkan själv varit i landet. Men det politiska läget i Mellanöstern är komplicerat.

– Jag tror inte det finns någon lösning på Gaza, så länge Hamas är kvar. Det är en åsikt som många politiker har. När Israel är inne i Gaza, då händer saker, som inte borde hända. Ibland är det är det också civila som dör, när Hamas jagas. Men vad människor inte tänker på i debatten om fred i Gaza, är att om Hamas släpper alla i gisslan och lämnar Gaza, då blir det fred. Men det perspektivet finns inte längre. Nu är uppfattningen att Israel måste sluta bomba. Om Israel drar sig ur, tror man att det kommer att bli fred. Men om två år kommer missilerna att regna igen. PLO på Västbanken har uppmanat Hamas att släppa alla i gisslan. Men det får inte mycket uppmärksamhet.

Såg Bibeln som sagor

Under många år såg Håkan Bibelns berättelser från skolans kristendomsundervisning enbart som sagor. Inställningen förändrades när han blev kristen.

– Det är klassiskt att man bestämmer sig för en uppfattning. Då tycker man inte att man behöver ta reda på mer. Men när man studerar alla bevis, som finns för Jesus som historisk person, och bevisen för allt han gjorde, att han dött och uppstått, då förstår man. Frågan är då – Varför visste jag inte det här förut? Tro och fakta pekar åt samma håll.

Idag har Håkan och hans fru Cathrine, förutom Håkans musik, en annan passion. De är utsända av Skellefteå Pingstförsamling att medverka till att två pingstförsamlingar i Arvidsjaur och Malå kan få uppleva ny inspiration. De har en mentor, pastor Roland Pettersson, som jobbar för organisationen ”Älska Norrland”, där alla pingstförsamlingar samarbetar.

– Vi fick ett uppdrag av vår hemförsamling, Skellefteå Pingst, att åka till Arvidsjaur och till Malå och medverka till att gjuta nytt liv i dessa församlingar. Arvidsjaur hade sex-sju medlemmar och de var beredda att lägga ner församlingen. I Malå fanns det 12. Jag är ålderspensionär nu och då blev det gratis för församlingarna. Vi åker en dag i veckan 11,5 mil till Arvidsjaur och sedan 8,5 mil till Malå. Sedan har vi tio mil hem. För en norrlänning är det ett stenkast. säger Håkan.

När Cathrine tänker fem år tillbaka gick arbetet väldigt trögt.

– Men tillsammans med andra bad vi om en förändring och nu är det en helt ny situation.

I Arvidsjaur ser de en ny glöd efter att det var lite trögt i början, berättar hon. Med Håkans musikaliska ådra och Cathrines evangelistglöd blev de ett radarpar.

– Vi har döpt åtta personer i Arvidsjaur senaste året och tagit in några tidigare döpta. De nydöpta är riktigt hungriga. Onsdagscaféet börjar klockan 18, men de kommer redan klockan 16. I Malå har det döpts sju och tagits in tre nya medlemmar. Nu känner vi att det bär uppåt. Vi kan ju inte vara där för evigt, men nu byggs en församling som kan stå på egna ben. Vi har fått stabila personer, bland annat fastighetschefen i Arvidsjaurs kommun. Han valdes nyligen till kassör, säger Håkan.

Nyligen kom de från en söndagskväll i Arvidsjaur och då var det 40 personer på mötet.

Och musikskapandet fortsätter för Håkan.

– Den nya skivan ”Guds vapenrustning” känns väldigt komplett. Den handlar om den personliga relationen till Gud.