Intervju

Att hitta sin väg

Monika Ekström Gomér

Att tillbringa hela yrkeslivet i miljöer där tempot nästan aldrig sjunker påverkar en människa i grunden. För krögaren och entreprenören Pontus Frithiof inleddes banan med en praoplats i nionde klass. Där mötte han energin, gemenskapen och den gastronomiska hantverksglädjen, men framför allt vuxna som tog hand om honom på ett sätt som fortfarande präglar hans eget ledarskap. Upplevelsen lade grunden till en tillvaro där Pontus tidigt lät sysselsättningen växa till något betydligt större än bara ett levebröd.

– Arbetet är en del av min identitet såklart, och jag tycker det är vansinnigt roligt, konstaterar Pontus och tillägger att han har svårt att se vilken typ av människa han hade varit utan jobbet. Maten, drycken, miljöerna, mötena och entreprenörskapet är helt enkelt en självklar drivkraft i vardagen.

Tanken på att göra något helt annat har förvisso dykt upp genom åren, men hejdats av en sund självinsikt.

– Jag vet att jag är skapligt bra på det jag gör, och dessutom är det roligt varje dag och jag vaknar positiv varje morgon, vilket är en bra känsla, berättar Pontus.

Perspektiv och prioriteringar

Samtidigt märker han hur blicken på vad som verkligen betyder något har skiftat i takt med att decennierna passerar. Det som kändes livsavgörande för 20 år sedan, som branschkollegornas bekräftelse och erkännande, spelar i dag en betydligt mindre roll. En mer mogen självdistans har kastat om prioriteringarna. Det dåliga samvetet över att ta ledigt en kväll eller helg är borta, och i stället ges utrymme åt familjen, relationerna, intressena och det egna välbefinnandet. Gränsen mellan arbete och resten av livet är tydlig.

– Jag jobbar mycket och har stort engagemang för mina verksamheter, men jag har också ett privatliv som får sin beskärda del. Jag måste ha både delarna, inte det ena eller andra. Jag tror att jag är tämligen disciplinerad, men visst tar arbetet en stor del av min tid, men jag låter inte jobbet störa mitt privatliv, förklarar Pontus.

Motgångarna är för honom en krydda och han ser positivt på livet i stort.

– Självklart kan jag ha mindre bra dagar, men jag vaknar på glatt humör dagen efter. Men om vi går in på detaljer, så vill jag ha en frukost hemma med min fru, göra ett bra träningspass, känna mig produktiv på jobbet och helst komma ut i naturen en sväng, även om det oftast blir på helger.

Att betrakta sitt 25-åriga jag väcker en tydlig förståelse för hur mycket som faktiskt har förändrats inombords.

– Att säga att jag blir bättre för varje dag som går är ingen överdrift, för först nu förstår jag hur illa det var när jag var 25, säger Pontus med glimten i ögat och understryker att han numera har en annan strategi och målsättning för sitt liv än under ungdomen. Det handlar om att lämna den rastlösa jakten bakom sig och i stället finna en grundmurad harmoni där det går att vara uppriktigt nöjd med det som redan har åstadkommits.

Jag skulle inte vilja ha varit

utan motgångarna.

Motgångens pris

Tillvaron har sällan utvecklats exakt enligt plan för Pontus, och hans yrkesresa har kantats av både oväntade framgångar och påfrestande prövningar. Att driva affärsutveckling framåt kräver modet att våga testa oprövade spår, även när det innebär en påtaglig risk att misslyckas. Kriserna och motvinden har utan tvekan format Pontus djupare än triumferna, och bidragit till en ödmjukhet inför livets oförutsägbarhet.

– Jag skulle inte vilja ha varit utan motgångarna. De har skapat en ödmjukhet, för i grunden är jag positiv till förändring och tröttnar snabbt på förvaltning, så även en motgång kan skapa något positivt, framför allt om man löser den på ett bra sätt, förklarar Pontus som konstaterar att det alltid är roligare att våga än att låta bli.

En avgörande lärdom under åren har varit förmågan att släppa taget om omständigheter som inte går att styra över längre – en inställning som sparar både kraft och onödig oro.

– Det är otroligt mycket bättre än tidigare, tack och lov, annars hade mina gråa hår fått bättre fäste. Nu är de fortfarande i minoritet, ett tag till, konstaterar Pontus.

Yrkesbanan har rymt allt från att driva krogen Pontus in the Green House och utveckla verksamheten på Arlanda, till att sjösätta nya projekt i New York. Men när det kommer till det som i slutändan bär störst vikt, går det varken att mäta i affärsmässiga bedrifter eller ekonomiska kalkyler.

– Att ha fått två barn är det såklart inget som slår. Att ha en familj att uppleva saker med tillsammans är otroligt fint, framhåller Pontus.

Människorna och insikterna

Restauranger handlar mycket om möten mellan människor och Pontus uppskattar både de trevliga och mindre trevliga mötena, eftersom de är utvecklande. Han beskriver restaurangen som en rolig scen, som en ny teater varje dag, och konstaterar att om människor på krogen är roliga och spännande, så kan lounger på en flygplats addera ett ytterligare lager.

Att leda andra och möta skilda personligheter har lärt honom en av livets svåraste, men mest befriande läxor.

– Historiskt sett har jag haft väldigt svårt att förstå att människor är så olika och tyckt att de ska anpassa sig efter mig. Men sedan gick jag en utbildning och lärde mig att jag inte kan ändra på folk, utan bara på mitt förhållningssätt till dem, och den insikten var riktigt bra, berättar Pontus.

När det gäller vilka egenskaper han uppskattar hos sina kollegor är kraven tydliga.

– De ska vara uppriktiga mot mig och våga säga sina åsikter även om de inte stämmer överens med mina. Jag gillar när saker händer i organisationen och att det finns proaktivitet. Men bland det viktigaste är att de tar hand om medarbetarna och lever vårt DNA, då vet jag att gästerna får den bästa upplevelsen.

Respekt, lyhördhet och humor utgör den bas som krävs för att individer ska trivas tillsammans och bygga livskraftiga verksamheter, enligt Pontus. När han blickar tillbaka finns varken bitterhet över det som inte hunnits med eller grämelse över felsteg, utan en tacksamhet över det som blev verklighet. Skulle Pontus skicka ett enda råd bakåt i tiden till sitt yngre jag, handlar det om att våga lita på sin egen förmåga tidigare och lyssna på det kloka nätverk han har omkring sig.

– Mitt råd till mig själv skulle kanske vara: ”Tro mer på dig själv!” Den insikten kom för sent, sammanfattar Pontus. •