Krönika

Att leva nära tron i vardagen

Gladys Del Pilar

Livet rullar på och det är lätt att negativa tankar snurrar runt i huvudet. Men tankar kan vara luriga och måla upp en sanning som inte alls stämmer överens med verkligheten. Man kanske tycker att någon tittar konstigt på en, eller att chefen är missnöjd, när det i själva verket handlar om något helt annat. Vi är så snabba på att ta emot andras dåliga dagar och bära runt på en inre osäkerhet.

För mig har det blivit så avgörande att få landa i bönen och lägga av mig de där bördorna. Det handlar om att få vända blicken uppåt när det känns tungt i själen, och att påminna sig om att det faktiskt inte finns någon bön som är för liten och ingen bön som är för stor. Gud ser oss precis där vi är.

Det visar sig inte minst i hur man väljer att möta sin egen vardag. Jag brukar börja dagen med en enkel bön: ”Gode Gud, vakta min tunga idag”. Dels för att jag inte ska klanka ner på mig själv, dels för att slippa klanka ner på andra. När man ber om att få nya tankar som leder åt rätt håll, märker man en enorm skillnad. Det handlar om att få bli ledd – oavsett om det handlar om att ta tag i sådant som har skjutits upp i åratal, eller att våga lyssna inåt när man behöver stanna upp och tänka om.

Bibeln påminner oss så fint om det här, som i Romarbrevet där det står att vi inte ska anpassa oss efter den här världen, utan i stället låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse. Och i Filipperbrevet påminns vi om att inte göra oss några bekymmer, utan att i allt åkalla och be, så att Guds frid får ge våra hjärtan och tankar skydd. Det är den där fasta punkten i tillvaron, att få lämna över allt till den som bär – både det lilla och det stora.