Nedslag

Att se människan bakom brottet

Maria Styrkefrid

I arbetslivet möter Rebecka, sedan över 20 år tillbaka, människor inom kriminalvården. Hon arbetar som KBT-behandlare inom frivården och hjälper bland annat personer som är dömda för relationsvåld eller är involverade i gängkriminalitet. Brotten är grova och kan vara svåra att förstå. Men inför ett nytt möte frågar Rebecka alltid: ”Vem är människan som sitter framför mig?”

Det betyder inte att hon förminskar brotten. Tvärtom handlar en stor del av arbetet om att hjälpa klienterna att se tankemönster, förstå sina handlingar och ta ansvar.

– Det finns alltid en bakgrund till varför personen har hamnat i den situation de har. Men om en människa ska kunna förändra sitt beteende måste hon också få hjälp att förstå vad som lett fram till det, konstaterar Rebecka.

Inför svåra möten har hon någon att vända sig till för att be om kraft, vishet och vägledning.

Mellan ansvar och skam

I KBT-behandlingen arbetar Rebecka med att träna sociala färdigheter. Det kan handla om att säga nej, att våga be om hjälp, att stå upp för sig själv och att kunna ta kritik. Personen får reflektera över varför något blev fel och vad han eller hon kan göra annorlunda. Samtidigt arbetar hon tillsammans med klienten med att finna vad som verkligen är viktigt i livet och att arbeta målmedvetet mot det hållet – de kallar det ”värderad riktning”.

– Det kan vara att bli en bättre förälder, att vara ärlig, visa respekt mot andra, att vara omtänksam och behandla andra som man själv vill bli behandlad, berättar hon.

Det finns klienter som har svårt att ta ansvar för sina handlingar och i stället skyller ifrån sig. Anledningen kan vara att brottet är förknippat med en så stark skam att den blir svår att bära. Där finns en av arbetets svåra balansgångar: att hjälpa en människa att ta ansvar utan att låta henne fastna i det hon har gjort.

För Rebecka börjar det alltid med relationen.

– Det viktigaste är att skapa en god allians så att personerna känner att jag bryr mig om dem på riktigt, att jag tror på dem och vill deras bästa. Jag försöker sätta mig in i deras situation för att kunna förstå och hjälpa dem på bästa sätt.

De flesta klienter inser att den kriminella livsstilen inte är bra, varken för dem själva eller andra, men det kan vara svårt att bryta den negativa spiralen. Där kommer Rebecka och kollegorna in och stöttar.

– Vi ger dem verktyg och strategier för att bryta sina destruktiva tankemönster, hantera sina starka känslor och lära sig nya beteendemönster.

Människan bakom brottet

Eftersom hon arbetar långsiktigt har hon förmånen att se när förändringarna börjar märkas. De flesta gånger har Rebecka och kollegorna lätt för att se människan bakom brottet.

– Jag hittar alltid något att tycka om hos varje person, oavsett vad de har gjort. För mig är det en förutsättning för att kunna hjälpa klienten fullt ut till ett liv utan kriminalitet och droger.

Samtidigt saknar brotten inte betydelse. Hennes arbete handlar tvärtom om att hjälpa klienterna att ta ansvar, se problemet och minska risken för nya brott. Brottet ska tas på allvar, men människan ska inte reduceras till sitt brott.

– Man måste skilja på brott och person.

Men det finns gånger då det är svårt att tycka om. Hon berättar om en person som var arrogant och inte ville ta ansvar för ett grovt brott. Mötet blev svårt. ”Gud, det här kommer inte att gå”, tänkte hon. Då var tron till hjälp och hon bad: ”Gud, ge mig din kärlek till den här personen”. Då förändrades något inom henne, och hon fylldes istället av kärlek till personen.

Det är här balansen mellan hennes yrkesroll och hennes tro blir som tydligast. Som KBT-behandlare har hon ett professionellt uppdrag och kan inte tala utifrån sin privata övertygelse eller försöka få någon att tro som hon själv.

– Men jag kan alltid be.

Tron är inte ett verktyg hon använder i arbetet utan något hon själv lutar sig mot. Hon ber om vägledning, kraft och beskydd inför ett möte, och runt halsen hänger silverkorset. Det händer att klienten ser det och börjar prata om tro. Det kan öppna upp, men initiativet behöver komma från klienten.

Finns det en vilja till förändring så finns det hopp.

Aldrig hopplöst

Rebecka kan möta människor som gång på gång återfaller i missbruk och kriminalitet, trots att de har förlorat allt. Då kan det vara lätt att tänka att förändringen aldrig kommer att ske. Men den inre bönen finns alltid där som en möjlighet och gör att hon inte tappar modet.

– Det finns så mycket hopp, jag känner aldrig att det är hopplöst. Finns det en vilja till förändring så finns det hopp.

Men hon beskriver inte förändring som enkel. Den måste tränas, följas upp och bygga på att människan själv vill något annat. Efter omkring två decennier inom kriminalvården är det inte bara klienterna som har förändrats – mötena har också förändrat Rebecka. Hon har blivit mer empatisk och inlyssnande.

– Jag har fått större förståelse för att människor inte har haft samma förutsättningar i livet, utan har individuella sårbarheter och egna kamper att utkämpa.

Som ung var Rebecka blyg och försiktig, men arbetet har gett henne skinn på näsan och mod att ta plats och stå upp för sig själv.

Att hämta kraft

När arbetsdagen är slut hämtar Rebecka kraft hos familjen och i församlingen. Hon är uppvuxen i kyrkan och har aldrig tvivlat på Guds existens eller att Han älskar henne. I dag är hon engagerad i Solna Pingst och beskriver församlingen som sin andra familj; en trygg plats där hon känner tillhörighet.

Hon sjunger också i kör, Stockholm mass choir, något hon började med efter 17 år som mamma.

– Jag kände att jag behövde något eget, en plats för återhämtning och för att fylla på med ny energi. Jag tycker det är fantastiskt kul.

I kyrkan har hon en egen plats där hon hör hemma. Kanske är det därför hon kan gå tillbaka till arbetet nästa dag och fortsätta tro på förändring.

– Alla vi som jobbar här älskar människor och tror verkligen att de kan förändras.

Bakom brottet finns en människa med en historia. Och så länge det finns en vilja till förändring håller Rebecka fast vid hoppet. •