Undervisning

Att ta emot sin kallelse och vandra i tro – lärdomar från Abraham

Jan Sturesson

Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.

Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.

Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. Psalm 139:13-16

Det är stor skillnad på en entreprenöriell företagare, lärare, sjuksköterska, vaktmästare eller vd som utför sitt uppdrag utifrån en kallelse från Gud eller den som bara har ett jobb. Ja, det är en avgörande tes för arbetslivets teologi med drömmen om ett förvandlat arbetsliv, och en ”andlig arbetarrörelse”.

Ordet för yrke på engelska: ”vocation” betyder kall, ett ord som hör samman med ordet kallelse. Frågan är vad en kallelse är och var den kommer ifrån. Vi måste ta skaparen själv, det vill säga Gud, som utgångspunkt. Det är Han som kallar oss och som satte igång det som var i begynnelsen i Edens lustgård. Gud själv insätter alltså Adam och Eva som förvaltare av ett begränsat område som kallas Eden, beläget mellan fyra floder. Detta insättande av Adam och Eva som ”trädgårdsmästare” sker innan synden fanns i världen, det vill säga att allt var gott, men trots detta så hade Gud en plan och en bestämd uppgift i ett visst område för Adam och Eva – ett kall. Kan det vara samma för dig och mig? Du som kanske arbetar inom media, sjukvård, lantbruk, teknologi eller ekonomi? Svaret är ja! Vi kan alla tjäna Gud på heltid i vårt dagliga arbete.

Om vi studerar Bibeln, så kan vi på flera ställen konstatera att Gud kallar på olika människor för att göra vissa saker i olika tider. Detta är inte mer komplicerat när en mamma eller pappa kallar på ett av sina barn och ber dem gå till affären att köpa en liter mjölk. Den avgörande frågan är om barnet som får uppdraget, ska lyda och göra det, eller inte. Det vill säga vara olydig. Slutsats: Om barn inte lär sig att lyda mamma och pappa kommer de få mycket svårt för att kunna lyda Gud. Därför talar Bibeln om att barn ska lyda sina föräldrar, och att föräldrar inte ska reta upp sina barn.

När Herren kallar Jeremia, så svarar han Herren att han är för ung och att det inte kommer fungera. Eller ta när Gud kallar Gideon, som svarar Herren att det inte blir bra eftersom han är en av de ringaste av alla i hela sin släkt. Känner vi igen alla våra undanflykter när Gud kalllar oss att ta steg i tro? Rådet är att svara ja när Gud kallar. Det kommer att bli välsignat!

Bra exempel på kallade människor är Abraham och Noa samt Jesu egna lärjungar.

Dock måste vi ställa frågan vad själva utgångspunkten är, till att Gud kan kalla på oss och be oss att göra vissa saker tillsammans med Honom? Svaret finner vi bland annat i Psalm 139, där David skriver att Gud innan vi var danade i moderlivet hade Han tecknat upp våra livsdagar i sin bok. Livet är alltså andligt och heligt och måste så förbli, vilket innefattar skydd för det ofödda livet, i form av barnet i sin mammans mage.

I praktiken handlar det om att vi alla behöver få klarhet i vår kallelse och därmed kunna göra Guds vilja i Hans rike. Guds rike är där Guds vilja sker. I brevet till Filipperna 2:13 skriver Paulus: ”För det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att Hans goda vilja ska ske” (eller förverkliga Hans syften). En slutsats blir att det som verkligen ”brinner” inom oss, och det som vi verkligen går igång på, är något som Herren själv lagt ner i oss som en del av Hans plan och kallelse för våra liv. Det vi innerst inne vill och längtar efter – det är sannolikt också Guds vilja för oss!

Vi är enligt Bibeln också kallade att vandra i förberedda gärningar enligt Efesierbrevet 2:10. Det kan bara ske när vi är i vår lustgård, det vill säga på den plats som Herren vill ha oss.

När det gäller Abraham – trons fader – så kallar Gud honom att dra ut ur sitt land utan att veta vart han ska. (1 Mos 12:1). En ganska ovanlig typ av kallelse som Gud inte ger till alla sina barn. Gud sa till Abraham: ”Var inte rädd, jag är din sköld!” Gud slöt ett förbund med Abraham och det var Gud som tog initiativet. Han vill göra samma med dig. Vi är genom tro födda in i Guds rike – vår frälsning och räddning. Genom den helige Ande får vi mottaga ett rike som inte kan bäva och som vi kan tillägna oss genom tro på Gud. Det är nåd!

Abrahams kallelse var att bli en fader till många folk. (1 Mos 17:5). När Abraham kallas av Herren var han 75 år och Sara 65 år gamla. Så det verkade inte lätt att bli en fader. Då fick Sara en idé och föreslog Abraham att gå in till tjänstekvinnan Hagar som var yngre, och på så sätt kunde han bli en far. En köttets idé, inte en idé av Ande genom tro, det vill säga vänta till Gud lät det ske. Tjänstekvinnan Hagar födde en son åt Abraham med namnet Ismael. Detta blev starten på konflikten i Mellanöstern med Israel och andra länder. Men efter Abrahams tilltag så talar Gud till honom och säger att han måste omskäras. Var? På sin kallelsens punkt – att bli en fader för många folk. Han omskärs på själva reproduktionsorganet, rent fysiskt. Efter detta säger skriften att Abraham kunde bära fram den ädla säden genom Anden och miraklet sker, det vill säga Isak föds. Vad säger detta oss? Jo, i att vi kommer alla att omskäras – prövas och testas på vår kallelses punkt, alltså det Gud kallar oss till. Men i vårt fall handlar det om en omskärelse av vårt hjärta. Att ge upp vårt eget smarta tänkande, vår otro med mera och låta Gud vara Herre och skapa undret i vår kallelse.

Det är Gud som är garanten för vår kallelses uppfyllelse. Vi behöver bara lyda Gud och vandra med Honom i tro. Guds logik är den som framgår nedan:

• Gud kallar inte de skickliga – han skickliggör dem Han kallar.

• Gud kallar inte de utrustade – han utrustar dem Han kallar.

• Gud kallar inte de begåvade – han ger gåvor till dem Han kallar.

Avslutningsvis, låt oss göra som flera av Jesu lärjungar när han kallade dem och sa ”följ mig”. De lämnade allt och följde honom. Låt oss göra samma sak!

Detta är del 3 av 6 i artikelserien "Ett förvandlat arbetsliv" av Jan Sturesson som kommer gå i vart annat nummer av Inblick.