Krönika
Att vara buren
Marcus Jonsson
Vår son var tre månader när min fru fick en ny förståelse för vad Jesus menar med uppmaningen att vi behöver bli som barn. Det är intressant hur föräldraskapet förändrar ens uppfattning för sådant som man redan tror sig förstå.
Tillvaron med vår son gav nytt ljus åt ett bibelord vi hört och läst många gånger tidigare.
”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.” (Matteusevangeliet 18:2–3)
Jag har tolkat dessa ord som en uppmaning till ett barns godtrogenhet och oskuldsfullhet. Men inför vår son, som inte kunde utföra något på egen hand, kom den insikt som min fru fick: Jesus talar här även om något annat – beroende.
Ett spädbarn är fullständigt beroende. Han kan inte förflytta sig och än mindre mätta sig själv. Allt han är och allt han får är beroende av att någon annan ser honom och svarar på hans behov. Det är i det ljuset Jesu ord har blivit svåra att skaka av sig. För ett litet barn har inga illusioner om sin självständighet. Barnet lever helt och hållet av att någon annan bär det.
Det fina är att detta beroende är inget som barnet reflekterar över. Beroendet är inte heller något som ifrågasätts av någon vuxen. Det är inte förhandlingsbart – det är självklart. Beroendet betraktas därtill som något vackert eftersom barnet lever i tilliten att någon hör varje gny och besvarar varje rop.
Just häri ligger den stora utmaningen i Jesu uppmaning. I människans strävan efter självständighet har oberoendet blivit likställt med frihet och möjligen är detta omvändelsen Jesus talar om. Vi måste släppa föreställningen om den egna tillräckligheten.
Intressant nog vände sig Jesus till sina lärjungar när han framhöll barnet. Det är nämligen lätt att som kristen hamna i tankebanorna att ens helgade vanor är förtjänster som bär mig genom livet. Men när Jesus talade till sina lärjungar fråntog han dem alla sådana tankar. Vi kan varken med egen disciplin eller uthållighet klara något.
”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Johannesevangeliet 15:5) Orden är radikala. Här ges inget utrymme för ”lite grann”. Det görs inte heller en begränsning till vissa delar av livet. Ingenting går utan Jesus. Precis som grenen bär frukt genom att förbli fäst vid vinstocken, lever också människan av att vara förankrad – av att vara buren.
Jesu uppmaning i bergspredikan bekräftar detta förhållningssätt: ”Bekymra er alltså inte för morgondagen”. (Matteusevangeliet 6:34)
Här presenteras det lilla barnets livsstil. Det handlar inte om att inbilla sig att livet saknar svårigheter. Tvärtom. Oroligheter och oönskade omständigheter följer oss genom livet. Men det handlar om att erkänna och acceptera sin begränsning.
Gud ser oss inte som starka. Han kräver inte självständighet. Vi får i stället en inbjudan att bli burna. Det kräver ett öppet beroende – men det innebär en djup befrielse. Detta är vad som väntar i uppmaningen att bli som ett barn.
OM: Marcus Jonsson
Marcus Jonsson har mångårig erfarenhet som både folkvald och politisk tjänsteman.