Reportage
Avi Snyder tyckte att allt var meningslöst
Avi Snyder växte upp i ett traditionellt amerikanskt, judiskt hem i New York City. Familjen gick till synagogan och höll kosher.
– Det har alltid varit viktigt för min identitet att vara judisk, och det är det fortfarande. Jag föddes som jude, jag ska dö som jude och jag är glad att vara jude, poängterar Avi Snyder.
Även om Avi alltid identifierat sig som jude har han inte alltid trott på Gud. I 20-årsåldern definierade han sig som ”jude-ateist” baserat på en filosofi som menar att allt är meningslöst, så kallad nihilism.
– Jag trodde att allt jag kunde lära mig och allt jag hade uppnått var meningslöst, berättar Avi Snyder.
Vid ett tillfälle beklagade han sig för en vän och sa: ”En dag, det dröjer kanske 5 000 år, är det ingen som kommer att ha hört talas om William Shakespeare.” Den här tanken om meningslöshet födde en djup ilska mot Gud, inte minst på grund av Förintelsen.
– Skriften är utmanande för människor som mig; de ifrågasätter Guds existens men anklagar honom för allt som är fel.
Knöt näven
En dag kulminerade Avis vrede i en dramatisk utmaning.
– Jag knöt näven, hytte den mot taket och skrek till Gud: ”Hur vågar du skapa ett meningslöst universum och sätta in mig i det?”
Då upplevde han en tydlig röst på insidan som sa: "Så du är arg på mig, jag tyckte att du sa att du var ateist." Avi reflekterade och tänkte: ”Jag är ateist. Varför ska jag tro på en Gud som skapar ett meningslöst universum?”
Men den första tanken kom tillbaka: "Om du ska anklaga Gud, så får du först erkänna att han finns." Avi la ilska åt sidan och började istället söka Gud. I den hebreiska Bibeln fanns både tröst och utmaningar.
– Skriften säger att du ska finna Gud, när du söker honom med hela ditt hjärta. Och att var och en som söker Gud ska bli funnen av honom.
Avi förstod att initiativet låg på honom och inte på Gud.
– Då ledde Gud mig till två avgörande möten. Det första var en dag på en gata i New York City 1975. Jag var där med en kristen vän, men det var inget som störde mig, eftersom hon var hedning och inte jude.
Men när Avi fick syn på en jude som vittnade om Jesus låste det sig.
– Plötsligt såg jag en ung man med en mörkblå t-shirt med vit text: ”Judar för Jesus”och han delade ut traktat. Då frös jag till och blev så arg”, berättar Avi.
”Kulturellt förräderi”
För honom representerade denne jude en epidemi av kulturellt förräderi. Avi vände sig till sin kristna vän och sa: "Någon borde berätta för den här idioten att ingen kan vara jude och tro på Jesus." Vännen uppmanade honom att själv berätta, tog ett traktat och gav det till Avi. Traktatet innehöll en lista över profeter från den hebreiska Bibeln som tydligt pekade på Jesus och citat från Jesus själv: ”Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig.”Trots ilskan behöll Avi traktatet.
Under samma period mötte han och lärde känna en icke-judisk kristen familj som älskade honom uppriktigt och äkta.
– De här människorna visade mig vad det innebär att älska och älskade mig tillräckligt för att berätta vad jag behövde veta.
Avi beskriver dessa båda möten som en "kniptångsmanöver" från Gud.
– På den ena sidan var det Judar för Jesus som deklarerade det de visste var sant, och på andra sidan var det genuina kristna icke-judar som förklarade och visade på vad de visste var sant.
Kom till korta
Avi fortsatte läsa i sin judiska hebreiska Bibel och upptäckte både dåliga och goda nyheter.
– Det dåliga var att jag inte var en sådan underbar person som jag trodde att jag var.
Trots att han varken var mördare eller kidnappare, kom han till korta när han mätte sig mot Guds helighet. Hans hat och motvilja mot Gud, som endast älskat och hjälpt honom, var i sig en allvarlig synd.
– Jag förtjänade hans vrede, jag förtjänade hans ilska. Det var de dåliga nyheterna.
De goda nyheterna var att Gud älskade honom så mycket att han lovade att sända en frälsare, Messias; en lidande tjänare som skulle dö för hans synder och återuppstå. Detta var särskilt tydligt i Jesaja 53. Efter fortsatt granskning av skrifterna kom Avi till slutsatsen: Om skrifterna är sanna, så måste Jesus vara den Messias som de talar om. Han förstod att insikten skulle få konsekvenser och sköt den ifrån sig.
Men en kväll på väg hem från jobbet kom en tanke som han tror var från Gud: "Vad ska du göra när du kommer hem? När du vet att detta är sant, varför ber du då inte om ett tecken?"
– ”Okej, jag ska ta en kopp te och en smörgås och sedan be”, sa jag.
Väl hemma drack han teet och åt smörgåsen och bad sedan, men inget hände. Besvikelsen var stor.
– Jag trodde att taket skulle öppnas, väggarna rasa in och en röst från himlen säga: ”Bra gjort att du gett ditt liv till Messias."
Han bad en gång till och ännu en, men nu var bönen: "Förlåt. Förlåt så väldigt mycket.”
– Utan Gud var mitt liv meningslöst. Utan honom är allt fåfänglighet och jag är ingenting. Och jag förtjänade ingenting från honom. Jag behövde komma till honom och be om förlåtelse.
Antingen eller
Den kvällen fick Avi flera insikter och visste att det han gjort var rätt, speciellt som jude.
– Om Jesus är den judiske Messias, så måste judar tro på honom.
Avi förtydligar och säger att om Jesus är den utlovade Messias måste man tro på honom. Om Jesus inte är Messias är han istället en lögnare och bedragare. Då ska varken judar eller icke-judar ha något med Jesus att göra.
– Det finns ingen mittenlösning, utan antingen är Jesus för alla, eller så är Jesus inte för någon.
När Avi gick och la sig visste han att majoriteten av hans judiska folk i bästa fall skulle missförstå honom, och i sämsta fall hata honom.
– Men var och en av oss måste ta ett viktigt beslut. Vi måste bestämma vad som är viktigast för oss; folks åsikter eller Gud.
Kort därefter upptäckte Avi svårigheten att hitta en gemenskap där han kände sig hemma. Han ville studera skrifterna och hade förälskat sig i en kristen kvinna, Ruth, som han ville gifta sig med i ett judiskt bröllop. Ruth föreslog att han skulle återvända till Judar för Jesus, som han tidigare haft kontakt med, trots att han ansåg dem vara fanatiker. Två dagar senare mötte Ruth och Avi en ung kvinna från Judar för Jesus på gatan och Ruth uppmanade honom att prata med henne.
– På mitt artiga, högljudda New York-sätt frågade jag: "Vad är du?" Hon svarade: "Jag är en Jude för Jesus, vad är du?" och mitt svar blev: "Jag är också en jude för Jesus."
Studerade Bibeln
Strax därefter började Avi gå på bibelstudier och blev mer och mer engagerad. En anställd från Judar för Jesus började undervisa honom detaljerat i Skriften. Sex månader senare gifte Avi och Ruth sig. Några månader därefter blev de inbjudna att ansluta sig till Judar för Jesus som missionärer.
– Jag såg det som en möjlighet där jag kunde berätta att livet inte längre var meningslöst. Istället för ilska hade jag svar och livet hade fått ett syfte. Jag kunde vittna om samma som min förfader kung David: ”Godhet och nåd ska alltid följa mig. Och sedan meningslöshet och tomhet? Nej, jag ska bo i Herrens hus alltid.”
I Pjätteryds kyrka 2023 berättade Avi att Ruth och han varit anställda i Judar för Jesus i ungefär 45 år. Samma år, 2023, firade organisationen 50 år och Avi är en av seniorerna i organisationen. Under nio år ledde de arbetet i Los Angeles, en tid fylld av både framgång och motstånd.
I slutet av 1980-talet, när Sovjetunionen började kollapsa, föddes en idé som han presenterade för sina kollegor i Los Angeles.
– ”Vi ska få in ett team i Sovjetunionen!”Min kollega, Lisa Terini, som var född i Uzbekistan när det styrdes av Sovjetunionen, mötte förslaget med ett leende istället för förskräckelse som jag trott.
”Omöjligt uppdrag”
Avi presenterade idén även för sin vän och mentor Moishe, som svarade: "Snyder, om du kan komma in i Sovjetunionen, dela ut traktat på Röda torget och överlever samt hittar några judiska troende och tar dem till USA och utbildar dem, så kommer de aldrig återvända till Sovjet." Moishe avrådde inte från idén, utan bara förklarade varför det var omöjligt. Några månader senare, i maj 1990, tog ett team på fem personer sig in i Sovjetunionen. Två av dem var Ruth och Avi.
– Vi gjorde det med Guds nåd, konstaterar han.
Maj 1990 var en betydelsefull månad under Sovjet-tiden. Första dagen teamet kom till Röda torget stod tusentals människor i kö för att beskåda Lenins kropp.
– Alla dessa människor stod i kö för att se en död revolutionär, berättar Avi som kysste sin fru och de började dela ut traktater till kön.
Några få sekunder efter det kom en lång sovjetisk soldat fram och frågade på ryska: ”Vad är detta?”På den tiden talade Avi inte ryska men insåg att han var i trubbel. Då sprang Lisa fram och sa på ryska: "Det är goda nyheter, läs det." Soldaten läste, tittade upp och log, och placerade dem sedan på torget så att de kunde dela ut häftena mer effektivt.
– Folket var så hungriga på all typ av information. De hade upptäckt att allt de växt upp med var lögn.
– Sovjetunionens kollaps hade skapat ett vakuum av otro. De letade efter vad som helst som de kunde tro på.
Flyttade till Europa
Ruth och Avi var övertygade om att de skulle flytta till Sovjetunionen, men till deras stora förvåning gick flytten istället till Tyskland och de började arbeta i Central- och Östeuropa.
– Vi behöver vara i dessa länder. Det är poängen med hela evangeliet. Jesus kom inte till oss för att vi älskade honom. Vi måste berätta budskapet som handlar om att gå från död till liv.
I Warszawa finns ett team som består av judar, tyskar, polacker och före detta sovjetiska medborgare.
– Vi behöver stå axel mot axel med våra icke-judiska systrar och bröder från de här länderna. Världen säger att den här typen av samarbete är omöjligt, men evangeliet säger att det är möjligt, och inte bara att det är möjligt, utan att det måste vara så.
Avi är osäker på hur många år han har kvar inom Judar för Jesus, om det är ytterligare 45 år, tio år, fem år eller bara fem sekunder. Oavsett kommer han att berätta om Jesus så länge han lever.