Reportage

Bilden från Gud blev Saras drivkraft

– Jag har alltid haft tron med mig, men den blev min egen i tolvårsåldern. Då valde jag att döpa mig, det kändes naturligt för mig att ta det steget. Jag kan nog säga att jag har haft en naturlig ingång i det kristna livet, säger Sara.

Sara är tacksam för att hon hittade tron i miljön hon växte upp i. Även om det inte blev någon spännande frälsningsstory önskar hon detsamma för sina egna barn.

När Sara var i 14-årsåldern anordnades en möteshelg under en påskhelg i församlingen familjen tillhörde. Den helgen satte djupa spår i henne.

– Jag upplevde att den helige Ande verkade i mig hela den helgen. Det kändes som att orden Hans Marklund predikade fick liv, jag upplevde att det hände något i mötet när han talade, berättar hon.

Förbön och tilltal

Vid ett tillfälle bjöd Saras föräldrar hem evangelisten Hans Marklund när han var på besök i församlingen. Efter maten blev det en bönestund och Sara fick förbön.

– Jag minns att Hans bad för mig och att han såg en bild. Han såg mig stå och predika inför en stor grupp människor. Någonstans inom mig hade jag redan hunnit tänka att jag skulle bli evangelist, en som predikar så att det händer något, att ordet får liv.

Detta var den 14-åriga Saras definition av en evangelist. Bilden hon fick vid det tillfället fastnade inom henne och satte kursen för hennes liv. Året Sara gick i nian var hennes livsval klart. Under praoveckorna där eleverna skulle pröva ett yrke ville Sara åka till Stockholm och delta i ett evangelisationsteam som hon och hennes föräldrar kommit kontakt med.

– Mina lärare tyckte inte att evangelist var ett yrke, så jag fick övertyga dem om att detta var vad jag ville, jag skulle ju bli evangelist, säger hon och ler över den unga Saras definition av yrket.

Det blev många turer innan det blev bestämt. Föräldrarna ställde upp med boende och andra kostnader och till slut fick hon åka. Det blev två veckors skolevangelisation där Sara fick vara med och berätta om Jesus.

Bibelskola i England

– En av tjejerna som var med i teamet i Stockholm hade gått en lärjungaskola som anordnades av UMU (Ungdom med uppgift). Hennes berättelse inspirerade mig att gå den bibelskolan.

Nu blev hela gymnasiet bara en transportsträcka fram till målet att få börja bibelskolan och starta resan till att bli evangelist. Bilden och förbönen som den 14-åriga Sara fick präglade hennes drivkraft att gå vidare i det spåret. Nästa steg blev en bibelskola i lärjungaskap i England som sedan ledde till fortsättningsstudier på School of Biblical Studies.

– Utbildningens inriktning var att läsa Bibeln vers för vers och söka bakgrund och mening i vers och sammanhang. Utbildningen varade i nio månader och där träffade jag Travis, som senare blev min man.

Sara och Travis gifte sig 1999 och flyttade till Portland i USA. Travis är amerikan och därför blev USA ett naturligt val. Sara fortsatte att utbilda sig på universitetet i bibelkunskap och tog alla kurser hon kunde. Hon kände att hon behövde all kunskap hon kunde få som förberedelse för sitt uppdrag.

– Det tog lång tid innan det utkristalliserades hur mitt uppdrag skulle gestalta sig och hur konturerna skulle se ut. Idag börjar jag se var Gud vill ha mig och vad som är mitt uppdrag, men det har varit en långsam väg.

Undervisning och predikan

Sara har alltid älskat att undervisa. Som tonåring var hon söndagsskollärare i församlingen och efter sina studier i USA fick hon direkt möjlighet att använda sin kunskap i församlingen i Portland.

– Jag predikade, ledde lovsång och undervisade i församlingens bibelskola tillsammans med några andra. Jag är tacksam över att jag fick komma i gång direkt i min församling med det jag ville göra.

Efter tolv år i USA flyttade Sara och Travis till Sverige. Då hade familjen utökats med två söner. Nu skulle Sara och familjen anpassa sig till det svenska samhället och det svenska tänkesättet. De satte ner bopålarna i Vårgårdaområdet och hamnade i en församling i Alingsås.

– När jag kom tillbaka till Sverige märkte jag att det amerikanska sättet att tänka hade präglat mig. Tiden i USA var en växtplats där jag fick släppa lite av den svenska mentaliteten. Jag fick träna mig i en frimodighet jag inte tidigare haft och tänka på ett annat sätt. Jag tror att Gud arbetar i säsonger och tiden i USA var en sådan tid.

Under åren barnen var små tillhörde familjen församlingen i Alingsås. Sara fick även där tillfälle att undervisa, predika och leda lovsång, men hon såg fortfarande inte fullt ut hur hennes uppdrag skulle gestalta sig. Kallelsen fanns inom henne, men hon såg inte vägen dit.

Aldrig pastor

– Det var väldigt jobbigt att inte helt få utrymme för det som fanns i mitt hjärta. När barnen började lågstadiet ville jag ta nästa steg i min kallelse men såg inte vägen. Jag tänkte att om jag inte hittar vad jag ska göra, så vill jag flytta ”hem”till USA.

Då öppnades plötsligt en dörr som Sara inte kunnat föreställa sig. Hon fick ett telefonsamtal från en församling i närheten som sökte en ny pastor. Pastorsrollen hade aldrig varit aktuell för Sara, hon ville undervisa.

– Först sa jag nej eftersom pastor aldrig funnits i mina tankar. Jag tänkte mig ett uppdrag som var mer fritt och annorlunda. Men efter ett samtal med församlingsledningen tackade jag ja. Deras behov var undervisning och predikan, övriga uppgifter fanns det personer som tog ansvar för. Detta passade mig.

Sara upplevde nu att hon fått en plats i Sverige där hon kunde få utrymme att göra det hon hade i sitt hjärta. Barnen hade börjat skolan och hon hade mer tid.

– Att gå in i pastorsrollen var ett steg i tro för mig. Jag är ingen äventyrare som andra tjänstegåvor kan vara. Jag är egentligen en fegis, säger hon och ler. Jag är sådan som går för att jag känner att jag måste. I pastorstjänsten fick jag slipas och gå in i områden jag inte visste att jag klarade av.

– Det är fantastiskt att se unga i församlingsarbetet växa och ta egna beslut att följa Jesus. Nyss hade jag en vigsel, det var en av mina konfirmander som valt att följa Jesus som gifte sig.

Undervisning Saras hjärta

Nu har Sara tjänat församlingen i nio år, och under fyra Hönökonferenser har hon varit en uppskattad bibelstudieledare. Hon har gått ner i tjänst som pastor och reser till andra församlingar för att undervisa. Bibelundervisning är hennes hjärta och nu öppnar sig nya vägar för Sara att ge det Gud lagt i henne.

– Första året jag stod inför den stora publiken på Hönökonferensen upplevde jag att bilden jag fick som 14-åring på ett sätt uppfylldes, men jag fick verkligen ta ett steg i tro. En kvinna kom till mig efter ett studium och gav mig responsen: ”Du väcker lust att läsa mera.”

Fram till idag upplever Sara att Gud har lett henne men att det varit små steg. Hon menar att kallelsen kan se olika ut i olika tider.

– Ibland kan en kallelse orsaka kramp, speciellt om det dröjer innan utrymmet öppnar sig. Då är det viktigt att hitta förebilder att ta rygg på och att vila i att tiden för tjänst kommer.