Reportage

Birgitta slängde Waldorfdockorna

Birgitta Björkman föddes i en kristen familj i Motala. Hon är en sprudlande glad kvinna som nyss fyllt 70 år.

– Det kan verka underligt med tanke på att jag är uppväxt i en kristen familj, att jag aldrig riktigt fick kläm på det här med att bli frälst, berättar Birgitta.

Hon var en snäll flicka som gick med sina föräldrar till kyrkan och satt och lyssnade i bänken. För Birgitta kändes det aldrig intressant utan mer som en ritual. Vid ett tillfälle hände dock något annorlunda.

Nej till Jesus

– Vi fick besök på scouterna. Några unga tonårskillar berättade om Jesus med glöd och hängivenhet. Jag förstod för första gången att det här med Jesus var sant, säger hon.

En kille som vittnade bjöd in oss till bönerummet. Birgitta var väldigt berörd, men också rädd för att hon var så berörd.

– En av scoutledarna frågade om jag ville komma med på bönen. Valet jag gjorde kom sedan att leda mig på många andra spår i livet. Jag sa nej, och så reste jag mig och gick ut.

Birgitta sprang hela vägen hem och bestämde sig samma dag för att inte leva med Gud. Hon gick aldrig mer till scouterna och inte heller till kyrkan.

– Jag var istället med mina tjejkompisar. Det var disco och andra tjejgrejer som upptog min tid och jag var säker på att jag inte skulle leva som mina föräldrar.

När Birgitta var 17 år träffade hon mannen i sitt liv, som då var 19 år gammal.

– Vi följde med varandra hem och efter ett tag flyttade vi ihop. Efter några år gifte vi oss och så småningom fick vi tre barn.

Andlig längtan och sökande

Birgitta hade utbildat sig till förskollärare och trivdes bra med att arbeta med barn. Men djupt inom henne fanns ett tomrum.

– Jag hade vad man kan kalla en andlig inre längtan. Jag fick liksom inte ro inom mig. Jag började söka på alla möjliga håll när det gällde andliga företeelser.

Birgitta var hantverksintresserad och kom in på en kurs där man sydde Waldorf-dockor. Hon blev eld och lågor och sydde många dockor.

– Jag drogs också in i kretsen av folk som sysslade med New Age och antroposofi. Genom kursen fick jag en inbjudan att gå en kurs i antroposofi och jag tyckte det var jättespännande.

Kursledarna bodde i samma by som Birgittas familj och hade planer på att starta en Waldorfförskola och -skola. Birgitta som var utbildad förskollärare blev intresserad. Hon bestämde sig för att vara med och starta förskolan.

– Jag reste två somrar i rad till ett av antroposofernas centrum för att lära mig deras pedagogik. Först tyckte jag det var fantastiskt, men jag mådde så otroligt dåligt när jag kom hem. Min man tyckte det var jobbigt, han märkte förändringen hos mig.

Mamma får bönesvar

Birgittas mamma som alltid bad för henne intensifierade sina böner för henne och hennes familj, eftersom hon märkte åt vilket håll det drog och vad det gjorde med henne.

– Samtidigt startade jag en Waldorf-förening på platsen där vi bodde. Jag och några andra kvinnor drev det hela väldigt hårt. Jag tog tjänstledigt ett helt år utan lön, för att börja med en barngrupp en gång i veckan. Jag var liksom helt såld på detta.

Den andra sommaren när Birgitta skulle gå kursen i pedagogik ville hon bara åka hem. Allt kändes väldigt konstigt. Det var som om något tungt hade kommit över henne och det dröjde ganska länge innan hon var sig själv igen.

– I samband med att jag fick mitt tredje barn gick vi med i en föräldra- och barngrupp. Där lärde vi känna en annorlunda familj. De var så trevliga och vi började umgås.

Med tiden kom det fram att de var med i en kyrka. Birgitta minns att hon tänkte att det var konstigt eftersom de var så trevliga. Min mamma hade bett att Gud skulle låta oss få kontakt med kristna människor.

– Den kristna familjen berättade om planer på att starta en förskola på kristen grund, det gjorde mig glad. Jag tänkte direkt att det var något jag ville vara med på, trots att jag inte räknade mig som kristen.

Birgitta blir frälst

Carola gjorde en kyrkoturné vid den tiden och skulle komma till en kyrka som låg nära. Birgitta tog med sig sina flickor som gärna ville se Carola.

– Jag var väldigt nyfiken och kyrkan var proppfull. Carola inte bara sjöng, hon talade också och berättade naturligt om hur underbar Jesus är. Jag kände att jag ville ha Jesus i mitt liv..

Efter alla år av sökande upplevde Birgitta att det var Jesus hon hade längtat efter hela tiden. Under konserten bestämde hon sig för att inbjuda honom i sitt liv. Det fanns inga som helst tveksamheter, hon var desperat och ville ha Jesus.

– Den kvällen hände det något. Jag blev frälst. Fast jag inte riktigt visste vad som hänt med mig blev det faktiskt väldigt annorlunda. Jag blev så glad och nästan euforisk.

Det var nära påsk och just den påsken visades mycket om Jesus på SVT och hon slukade allt. Birgitta kände att hon behövde prata med någon om sin upplevelse och ringde till sina kristna vänner.

– Jag sa att jag var intresserad av förskolan som skulle startas, men egentligen ville jag tala om vad jag upplevt. När vi möttes sa jag som det var, och att jag ville ha Jesus i mitt liv. Jag frågade dem om min upplevelse betydde att jag blivit frälst.

Vännerna bekräftade det Birgitta redan kände på insidan och förklarade det hon behövde veta. De pratade långt in på natten och Birgitta var så glad.

– Jag kände ett behov att få berätta om min frälsning för min mamma och pappa, de som hade bett för mig och min familj i så många år. Jag upplevde att den helige Ande talade till mig att jag behövde göra mig av med allt som hade med antroposofin och Waldorf att göra.

Det var dyra böcker, dockorna och en hel del andra grejor som åkte i soporna och Birgitta upplevde att hon blev fri.

Avslutade Waldorf

Birgitta kände också att den helige Ande ledde henne att söka upp människorna i den Waldorf-förening hon varit med och startat. På ett möte förklarade hon för sina vänner i föreningen att hon inte ville ha något med Waldorf eller antroposofin att göra. De var mycket förstående och intresserade av den tro på Jesus hon funnit, berättar hon.

– Vid några tillfällen innan jag blev frälst provade jag yoga, men efter det fick jag ryggproblem som satt i länge. En dag hade jag så ont och bad en stilla bön till Jesus. Då rörde han vid mig och smärtan släppte.

– Jag har också upplevt att Gud har botat mig från fisk-, ägg- och räkallergi. Idag äter jag allt. Han är min läkare. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har ångrat att jag bestämde mig för att bjuda in Jesus i mitt liv, säger Birgitta.