Reportage

Björne har begravt sitt gamla liv

Björne Dobrowolski föddes 1982 i Polen då landet var en kommunistisk diktatur. Björnes pappa var högt uppsatt i Solidaritetsrörelsen som var motståndare till regimen. Det uppstod en hotbild mot hans pappa och läget blev så allvarligt att familjen var tvungna att fly från landet.

– Vi kom till Sverige 1985 som politiska flyktingar, berättar Björne.

Även de första åren i Sverige var det folk som var ute efter hans pappa.

– Det skapade en otrygghet. Det är något som har följt mig hela livet. Jag har sökt efter sammanhang där jag kan passa in och bli accepterad, berättar Björne.

Som barn blev Björne mobbad och hamnade utanför. Han var för vit för att accepteras av andra utländska barn och för mycket polack för att accepteras av de svenska.

Slog ner en mobbare

Första dagen i sjuan var Björne glad och förväntansfull. Det var ny skola och han hoppades på en ny tid med nya kompisar och möjligheter. Han gick förbi tre av skolans värstingar i nian och en av dem fräste ”polackjävel” åt honom. Det fick Björne att se rött.

– Det var som om alla år av mobbning exploderade inom mig.

Björne bad honom först att upprepa vad han sagt. Det nästa han minns var att han hade ont i handen och att killen låg medvetslös framför honom. Alla tittade förskräckt på Björne.

– Min bägare rann över. Ska jag vara utanför ska jag minsann vara det på mina villkor, tänkte jag.

Efter denna händelse var det ingen som mobbade eller bråkade med Björne mer. Han hittade sedan nya, äldre kompisar och började med hasch och marijuana redan som 12-13-åring. Något år senare började han med amfetamin, som blev hans ”huvuddrog”.

Började sälja droger

Knarket var dyrt vilket fick Björne att själv börja sälja. Som 17-åring hade han sålt sitt första kilo amfetamin. Han påbörjade en livsstil som han kom att fortsätta med länge.

– Det varade nästan 27 år. Droger, pengar, tjejer och respekt, det var det jag ville ha.

Gud var för Björne någon som fullständigt struntade i världen och han var orsaken till alla krig och allt elände. Björne läste Nietzsches och Kafkas böcker under högstadiet.

Hans liv fortsatte med drogförsäljning, party och våld ända fram till ganska nyligen. Men han har kunnat ha vanliga jobb som han har skött.

– Jobbet var som en front, för att mitt liv skulle se bra ut.

– Jag har haft jätteroligt också. Men allt har bara slutat illa ändå. Jag har räknat ut att 43 av mina kompisar har dött genom åren.

Trots att han sålt stora mängder droger till andra langare och levt i sus och dus åkte han aldrig fast. Umgänget med andra missbrukare har gjort att han känt sig ensam. Gemenskapen har främst varit runt drogerna och inte varit någon bra vänskap.

2017 tog det slut mellan Björne och hans tjej. Det hade varit en destruktiv relation.

– Det var en giftig relation. Det blev bara värre och värre.

Björne kände sig som ett vrak, och vid ett tillfälle hade han en sådan inre smärta att han låg på golvet och vände sig till Gud och skrek: ”Låt detta vansinne få upphöra!”

Händelserik fest

En kväll var Björne på en fest och hamnade i samtal med två killar som var nyfikna på hans liv. Det visade sig att de var kristna och erbjöd sig att be för honom.

– Jag kände att det verkligen var bortkastad tid men tackade ändå ja.

De bad att Björne skulle finna Gud, få vägledning och hitta ett liv som var värt att leva. Sedan såg en tjej att Björne var beväpnad och hon blev nyfiken och ville se pistolen.

Björne tog fram pistolen, plockade ut magasinet och lät henne titta på den. När han sedan satte tillbaka magasinet råkade pistolen avlossas med en fruktansvärd knall. Skottet träffade en av de kristna killarna i underarmen.

– Pistolen smällde av, jag blev helt paff och tjejen började skrika.

Björne fick tag på en handduk som han band runt armen, och han sa åt killen att sitta ner och hålla armen högt. Björne uppmanade också tjejen att ringa polisen.

I panik cyklade Björne från festen, packade ihop lite saker och åkte till Stockholm. Han ville skaffa en advokat. Efter några dagar av ångest, kaos och mycket droger gick Björne till polisen i Eskilstuna och överlämnade sig själv.

Under förhören var Björne som i en dimma. Han minns knappt vad han sa när han pratade med polisen.

– Jag var totalt förstörd, känslomässigt död. Jag kände mig inte ens mänsklig.

In i häktet

Björne låstes in på häktet i Nyköping hösten 2019 och var tacksam över att skottet inte träffat på ett värre ställe än i armen.

– Det var bara centimeter från halsen.

Björne trodde han skulle få ett straff på 8-10 år. Det var mycket tankar och känslor som snurrade i hans oroliga själ.

– Vad skulle jag göra med tiden i fängelset? Ska jag komma ut på andra sidan som ett utskitet plommon eller som en bättre version av mig själv?

Fjärde morgonen på häktet vaknade Björne och mådde plötsligt oväntat bra. Ångesten var borta och han upplevde en frid och en acceptans.

– Jag mådde bra, för första gången på jag vet inte hur länge.

Björne förundrades över hur han kunde må så bra. Han har inte haft något sug efter droger sedan dess.

Träffade en präst

Domen blev bara på två år och två månader för grovt vapenbrott och grovt vållande till personskada. Ett par månader senare satt han på Karlskogaanstalten och där träffade han en präst, Monica.

– Hon var inte som jag tänkte mig en präst. Hon var jordnära och jag kunde prata om allting med henne.

De startade en liten grupp på fängelset, en ”kransgrupp”, med prästen, Björne och några till och de samtalade om Gud och livsfrågor. Han visste att det fanns någonting och ville gärna tro, men han var också rädd för att tro.

– Om Gud kan bränna bort alla mina synder, vad kommer då att finnas kvar av mig?

Björne minns särskilt prästens svar på hans fråga: ”Om Gud nu finns, varför finns det så otroligt mycket krig och elände i världen?” Prästen tittade på Björne och sa ”Men Björne, det är ju inte Gud som startar krigen, eller hur?”.

– Det var ett klockrent svar. Något hände i mig då.

Sedan började Björne drömma starka drömmar på nätterna. I första drömmen befann han sig i en hydda som var en radiostation, mitt i en stjärnklar natt.

– Det var antenner och en parabol på taket. Det kändes som om jag försökte anropa Gud.

I andra drömmen höll han på att montera ner antennerna och det började spraka i radion, som en röst. Då vaknade han. Björne berättade om drömmarna för prästen och de hade intressanta samtal om Gud och drömmarna.

Den sista drömmen var helt avgörande för Björne, och då stod han naken i ett ljussken och hörde Gud säga: ”Jag är här.”

– Jag grät säkert i två timmar, jag var så överlycklig. Det var mäktigt.

Läste Inblick på fängelset

Tidningen Inblick fanns på fängelset men Björne hade inte läst något i den. En dag såg han en kille i tidningen som han hade träffat och det fick honom att börja läsa.

– Jag läste om den ena kriminella efter den andra som vände på kappan och gjorde något vettigt av sitt liv, genom Gud. Det var väldigt spännande.

En dag gick Björne till fängelsebiblioteket och såg en bok glimma till i ögonvrån. Det var Peter Ahlmans självbiografi ”Vem kan laga en trasig själ”, som låg där på ett bord.

Bara titeln berörde Björne starkt. ”Det här måste jag läsa”, tänkte han när han läste baksidan. Han sträckläste boken två gånger och fascinerades över hur någon så trasig och kriminell som Peter fullständigt kunde förvandlas genom att bli kristen. Han skrev brev till Peter och tackade för boken och de började brevväxla.

Tiden på fängelset gick i övrigt relativt bra. Björne höll sig undan från problematiska människor. Han växte i sin tro och utvecklades som person; sista tiden var han på behandlingshem.

– Jag hade inga problem med att navigera genom kåken. Jag lyckades välja rätt människor att umgås med.

Björne muckade i februari 2021 och bor idag med sin dotter i Norrköping, med ett eget förstahandskontrakt.

Nu i höst träffades Björne och Peter Ahlman och Björne lät döpa sig i en sjö.

– Jag känner mig inte vilsen längre och jag känner mig garanterat inte ensam längre. Efter jul ska jag till en församling och föreläsa. Jag har ett jobb på gång och jag har också en ambition att bli traumaterapeut.