Reportage

Bokaktuella Samuel Teglund: – Gud är alltid vid min sida

Samuel Teglund är uppväxt i ett kristet hem. Hans pappa har varit pastor och startade en församling inom trosrörelsen i Borås när Samuel var liten.

– För mig har tron varit något naturligt. Men precis som för många andra hade jag en period i tonåren när jag tvekade, tvivlade och ifrågasatte om Gud var på riktigt och vad han i så fall ville med mitt liv.

Det finns inget enskilt avgörande möte med Gud då Samuel kände att allt förändrades. Det var mer en process med många olika tillfällen.

– Både i min ensamhet och i gemenskap med andra, upplevde jag starka Gudsmöten och bönesvar som jag omöjligt kunde bortförklara.

Efter studenten valde Samuel att utbilda sig till journalist och arbetar för Världen idag sedan många år.

– Skrivandet har genom hela livet varit ett sätt för mig att uttrycka både åsikter och känslor, så journalistiken blev en naturlig bana för mig.

Livet stormade

För några år sedan drabbades Samuel av psykisk ohälsa och har nu skrivit en bok om det som heter ”Gud är ändå vid min sida”. Boken har underrubriken ”Tröst, perspektiv och hopp när livet stormar” och ges ut på Semnos förlag.

- Än i dag vet jag inte exakt vad som orsakade min sjukdomsperiod och jag har fått olika diagnoser av olika personer. För min del är det inte viktigt att utreda exakt vad som var vad.

Samuel arbetade för mycket och på fel sätt, hade små barn och höll på att vakna upp inför tillvarons jobbigare aspekter, säger han.

– Under de här åren upplevde jag depression, panikångest, utdragna sömnbesvär, extrema stressreaktioner och stark rädsla som kunde yttra sig i ångest.

Ibland kände han total hopplöshet, andra gånger var det fysiska förnimmelser som skrämde. Samuel kämpade både med bilden av sig själv och av Gud.

– Jag minns att jag ofta bad: ”Låt det bara ta slut”.

I sin bok berättar Samuel hur han känner igen sig själv i bibelpersoner som Gideon och Jakob.

– När Jakob flydde sin familj efter att ha lurat sin bror hamnade han i öknen. Där, ensam och säkert både mycket rädd och förvirrad, drömmer han en dröm som får honom att komma till slutsatsen: ”Gud är verkligen på den här platsen, och jag visste det inte”. Ungefär så kände jag också.

Med tiden fick Samuel upptäcka att Gud var med honom även i ångesten, kampen, tröttheten och sömnlösheten.

– Jag upplevde hur Han satt i gropen bredvid mig, tröstade och gav hopp.

Tro är ingen prestation

Tidigare hade Samuel haft en relation med Gud som byggde mycket på att han ”tog sig till honom” genom tungotal, trosbekännelser och Bibelciterande.

– Allt det där är bra, men jag hade ingen kraft att söka Gud på det sättet i min situation. Så jag lade mig på sängen, satte på lovsånger med Bo Järpehag och bara låg där.

– Ofta fick jag uppleva hur Gud mötte mig. Det var inte alltid genom mina känslor eftersom de var så blockerade av stress och oro, men Gud rörde vid mina tankar och gav nya perspektiv.

Tro är verkligen ingen prestation, det är ett beroende av Gud. Ett lutande mot Gud oavsett hur det känns, poängterar Samuel.

– Jag tror att det är en insikt som är särskilt viktig för den som befinner sig i en kris.

Vi behöver sänka förväntningarna på oss själv och vad vi ska försöka klara av och i stället höja förväntningarna på Gud.

– När vi känner oss aldrig så små, skakade och sårade och ändå sträcker ut våra hjärtan till Honom med en enkel bön, kan vi finna hopp i vittnesbörden från Bibelns folk och mängder av andra genom historien. Gud kommer oss till mötes med sin stora kärlek, omsorg, nåd och barmhärtighet.

– Gud gör verkligen mirakler, men jag tror att när det gäller psykisk ohälsa och själens mående gör Han ofta långsamma mirakler. Det behövs processer av läkande och lärande.

Bibeln säger att Gud är vår själs vårdare och herde. Att vårda och leda likt en herde är oftast inte att i ett blixtrande nu förvandla allt, fortsätter Samuel.

– Det innebär att gå tillsammans med oss på en väg som tar tid, men som för oss till en plats av helhet. Där möter vi också ofta vår djupaste kallelse.

– Långsamma mirakler är inte sämre mirakler. De kan faktiskt vara bättre mirakler eftersom de inte bara ger mig skäl att jublande tacka Gud, utan också att jag lär mig hur jag ska leva resten av mitt liv.

Ingen snabb utväg

I sin bok skriver Samuel Teglund om att vi lätt fastnar mellan att försöka göra allt eller ingenting i en utsatt situation, att vi ofta överreagerar eller känner hopplöshet.

– Jag tror att detta är en verklighet för de allra flesta som går igenom en kris. Man kan drabbas av antingen total uppgivenhet, eller ett slags panik där man försöker lösa en situation på egen hand.

I början av sin sjukskrivning sökte han desperat efter en snabb utväg, men det försämrade bara hans mående.

– Jag tror att det är viktigt att göra det lilla vi kan för att må bättre. I mitt fall innebar det att ta emot hjälp från vården i form av både stresshanteringskurser, psykologhjälp och efter dialog med läkare antidepressiv medicinering.

Det handlade också om att leva sundare och om att acceptera att han för tillfället befann sig i den situation han var i.

– Att vila i förtröstan på Gud är inget vi gör en gång, det är en kamp och ett beslut som måste fattas varje dag och ibland varje timme.

Guds Ord ger kraft

Samuel är noga med att säga att hans berättelse inte har någon tydlig vändpunkt som vi ofta pratar om i våra vittnesbörd.

– För mig har det handlat om en process där jag fått uppleva hur jag liksom tar två steg fram och ett steg bak, och på så sätt långsamt rör mig framåt. Jag har fått ta Guds löften om ljusning, om att Herren vederkvicker och återställer min själ, och tala ut dem och se hur de över tid drar mig åt rätt håll.

Boken utgår från Samuels egna erfarenheter av psykisk ohälsa, men han tror att de flesta kan ha nytta av texterna.

– Jag dyker ner i bibliska personers liv; Gideon, Jakob, Ester, Maria, Marta med flera, och upptäcker hur oerhört ofta Bibeln tar upp nöden, lidandet, frågorna och kampen. Men också hur påtaglig Guds kärlek, kraft, nåd och upprättelse är.

Boken innehåller också berättelser om alltifrån psalmisten Lina Sandell till soloklättraren Alex Honnold och månvandraren Eugene Cernan som på olika sätt pekar på hopp och tröst i våra livs dalgångar, avslöjar Samuel.

– I dag upplever jag att jag är på en stabilare plats där jag kan fungera som make, pappa, anställd och i andra roller i livet. Jag ser det lite som det var för Bibelns Jakob. Han hamnade i en kris och brottades med Gud. Efter det ljusnade livet för honom, men han haltade fram.

– Guds godhet och storhet lyser fram i våra liv också, eller kanske särskilt, igenom vår bräcklighet och otillräcklighet. Som Paulus säger; när jag är svag så är jag stark.