Reportage

Caroline kom till slutet av sig själv

För Caroline Hansson från Borås betydde familjen och släkten mycket för tron på Gud. Hon såg att Gud bar genom allt trots besvikelser och svårigheter. Mostern, som hade ett hjärta för de utsatta, såg även Carolines brustenhet.

Men när Caroline var i 20-årsåldern gick mostern bort i cancer och tvivlen kom.

– Jag brottades mycket med om det gick att lita på Gud och jag frågade honom: Ska du också lämna mig? berättar hon.

Samtidigt kämpade Caroline med förkastelse som bidrog till låg självkänsla och tankar på att inte vara värdig. Det resulterade i högt ställda krav på sig själv och behov av att bli sedd och hörd. Hon drogs hit och dit och började dricka alkohol och leva ett mer utsvävande liv borta från kyrkan och borta från Gud.

– Jag frågade Gud hur långt jag kunde gå ifrån honom utan att han lämnade mig, fortsätter Caroline.

Den destruktiva livsstilen resulterade i ångest, självskadebeteende och psykisk ohälsa. Till slut kom hon till vägs ände och konstaterade att hon inte orkade leva längre.

– Jag kom till mitt eget slut, konstaterar hon.

Möte på krogen

Men Gud var med även utanför kyrkans väggar. Mitt i värsta ångesten på krogen en kväll mötte han henne och ställde en fråga.

– ”Ska du inte komma hem nu?” frågade Gud mig med mild röst.

Där började processen av omvändelse och Caroline fick hjälp att komma tillbaka till kyrkan.

– Söndagen blev den viktigaste stunden i veckan. Att se korset blev räddningen.

Hon lät döpa sig och sedan har Gud helat och rest upp henne från djup förkastelse. Hon beskriver det som att gå genom tåredalen.

– Att möta Gud i smärtan är att bli fri, men det gör ont. Friheten är outstanding, den är över allt förstånd.

Vandringen genom tåredalen tog tid eftersom Caroline var så skadad.

– Jag insåg inte hur skör och skadad jag var i min själ, men när jag ser tillbaka inser jag att det är ett mirakel att jag lever.

– Gud kan resa oss från en dag till en annan, men han vet hur mycket vi klarar av. För mig var det en vandring tillsammans med min herde. Han smälte min hårda yta i sin kärlek. Varsamt och omsorgsfullt har han tvättat mina sår, torkat mina tårar, läkt ihop varje liten skärva bit efter bit.

Gud drog henne till sig genom sin faderskärlek och sitt fadershjärta. Han omformade och byggde upp, men pekade aldrig finger. Det gamla destruktiva livet lämnade hon bakom sig.

– Gud vill ha hela hjärtat. Att bli fri är att leva i helgelsen – i en kärleksrelation till Jesus Kristus.

Fick komma hem

När Caroline hade gett upp sitt gamla liv fick hon ett starkt möte med Gud. Hon beskriver att det var som ett barn som fick komma hem. Han hade ju aldrig lämnat henne.

– För att bli fri behöver man ödmjuka sig och vara villig att gå försoningens väg. När vi överlämnar våra sår till Jesus Kristus förmår hans kärlek att hela det som är brustet i våra liv och relationer.

En hunger efter att läsa bibeln kom på en gång. Tidigare hade den legat oläst i källaren.

– Nu var det som att vara på läger med Gud. Han uppenbarade sin kärlek och bara matade mig med sin undervisning.

– Herren visade mig att han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, att han är den han säger sig vara. En Gud som aldrig sviker.

Gud började undervisa Caroline om Israel och det judiska folket, deras roll i Guds frälsningsplan.

– Jag såg med helt nya ögon. Orden gick rakt in i hjärtat. Allt jag pratade om var Jesus Kristus. På bussen läste jag bibeln, på jobbet läste jag bibeln.

Vid varje tillfälle som gavs tog hon fram sin bibel och började läsa.

– Jag fick se syner och uppenbarelser och en kväll hemma i köket fick jag ett nytt tungotal. Det var fantastiskt och bara början på en djup och bestående kärleksrelation.

Caroline kan läsa bibeln och be i flera timmar. Det har varit grunden i upprättelsen.

– Det har varit enda sättet för mig att bli fri.

– Mormor och morfar och många fler har burit mig i bön genom åren vilket också har gjort att jag orkat fortsätta. Jag älskar att läsa min bibel, be och verkligen försöka att vara honom trogen. Det är livet.

Organisationen Israels Vänner har länge funnits med i familjen, och redan från barnsben hörde hon sin morfar tala om Israel och Guds löften till Abraham. Efter sin morfars bortgång blev Israels Vänner ett fortsatt stöd för Caroline, i sin längtan att få en fördjupad förståelse i det profetiska ordet om Israels centrala roll i Guds frälsningsplan.

– Undervisning från Dan Johansson och KG Larsson har varit till stor hjälp och välsignelse för min vandring genom bibeln och min personliga upprättelse.

Dockan Signe

I somras fick hon uppdraget tillsammans med sin nya docka att leda barnverksamheten på Israels Vänners konferens i Värnamo. Dockan heter Signe för att hon är en välsignelse.

– Signe är ofarlig och hjälper oss att våga öppna upp. Vi har olika sätt att kommunicera och uttrycka oss på. Det är okej att vara som man är. Jesus ser och hör oss var och en och vill möta varje individ, gammal som ung.

Samtidigt kopplar Signe och Caroline undervisningen till Israel.

– Signe ska resa till Israel. Hon älskar Jesus Kristus och är nyfiken på att lära sig mer. På Oljeberget får hon möta Jesus bland en samlad skara.

– Där räcker en pojke upp sin hand och frågar: Varför är Israel det utvalda landet och judarna det utvalda folket? Hur kommer det sig att Messias föddes i Israel?

Caroline förklarar att Jesus möter pojken med värme och kärlek och börjar berätta om förbundet med Abraham. Jesus fortsätter sedan med Mose och tabernaklet. Därefter berättar han om himlen, bröllopet och det kommande riket.

Själv har Caroline varit i Israel två gånger och reser gärna dit igen för att välsigna det judiska folket.

– Jag känner en djup kärlek och tacksamhet till Israel och det judiska folket. I all ödmjukhet vill jag ge tillbaka av det jag har fått. Jag ser det som ett ansvar jag har som kristen.

Caroline skickar med bibelordet: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv” (Joh 3:16).