Reportage

Christer är en ny människa

När Christer Eriksson var sju år kom hans mamma in i hans rum, satte sig på sängen och sa med kylig stämma: ”Bara så att du vet det så är vi inte dina riktiga föräldrar, utan du är adopterad”. Och så gick hon ut. Det var en fruktansvärd händelse som präglade Christer väldigt mycket och han minns än idag precis vilka kläder adoptivmamman hade på sig.

– Jag kände att det var absolut ingen som älskade mig eller ville ha mig, berättar Christer.

Christers adoptivmamma styrde i familjen och mådde inte alltid så bra. Hemmet var ingen kärleksfull plats där Christer fick uppleva trygghet och tillhörighet, och det gjorde att hans sökande efter identitet blev mycket påtaglig.

In i alkoholruset

Som 14-åring började Christer med hästar och ridning. Bland hästungdomarna var det mycket festande.

– Första gången jag drack alkohol var det som en lättnad. Då slapp jag att känna, berättar Christer.

Alkoholen bedövade de negativa känslorna och kom att bli Christers bästa vän och följeslagare de kommande 30 åren.

– Flaskan var min gud. Alkoholen styrde mig helt och hållet de sista 10-15 åren innan jag sedan blev nykter. Det fanns ingenting annat.

Trots ett regelbundet supande så lyckades Christer klara av sitt arbete som lastbilschaufför.

– Fråga mig inte hur jag lyckades med det, för det vet jag inte.

Christer klarade aldrig att hålla drickandet på en måttlig nivå. Han var alltid den som blev fullast, med många incidenter som följd.

Körde på fyllan

Den 1 augusti 2008 startade Christer lastbilen hemma i Helsingborg för att köra norrut. Han hade druckit kvällen innan och han hade en låda öl i förarhytten. Han började dricka med en gång vid ratten.

Någonstans mellan Södertälje och Stockholm gjorde han en omkörning där det inte var tillåtet. Han hade en polisbil bakom sig som satte på ljus och sirener.

– Nästan direkt kände jag faktiskt en lättnad i hela kroppen av att se polisen.

Hans drickande och livsstil var på en sådan sjuk och brutal nivå att han längtade efter något som kunde hjälpa honom.

– Jag såg blåljuset som ett stjärnfall. Jag ville ha ett slut på drickandet.

Tog tag i problemet

Christer bestämde sig samma kväll att han verkligen skulle kämpa för att bli nykter. Hans dåvarande fru, som också drack mycket, hade tjatat massor på honom att ta tag i sitt drickande. Han ringde direkt till Anonyma Alkoholisters jourtelefon och hade långa samtal med två personer. En av dem träffade han sedan, och han hjälpte Christer vidare på vägen mot nykterhet.

– Där började min resa till ett nyktert liv.

Alkoholen släppte sitt grepp

Christer blev av med jobb, inkomst, körkort och han fick en månads fängelse. Han kom till ett behandlingshem och han fick en personlig mentor. Det blev mycket kamp men han lyckades sluta dricka. Han har inte druckit en klunk alkohol sedan dess, inte ens alkoholfri öl.

Tidigare hade ett nyktert liv inte funnits i hans begreppsvärld. Nu kunde han känna sig fri och stark. Han hade lyckats med det han ville och tagit kontrollen över drickandet.

– Det var en helt annan värld. Det var befriande men också skrämmande.

I tolvstegsprogrammet talades det om Gud som en högre makt och han kan se tillbaka på att det började en process i honom.

Kontakt med andlighet

Christer inledde en relation med en kvinna som var andligt intresserad. Han följde med henne ibland på seanser och träffar. Han var lite nyfiken men det kändes inte bra och han kunde inte ta det till sig.

– Jag följde med mest för att hon ville. Men det fanns också ett sökande hos mig.

Blev överbevisad

För ungefär sju år sedan ringde mentorn från behandlingshemmet till Christer. Då hade de inte hörts på ett bra tag. ”Hallå Christer, hur är det? Och hur är det med tron?” undrade han. Christer tyckte det var en konstig fråga. Mentorn var kristen men de hade inte pratat så mycket om det, och Christer hade inte haft något särskilt intresse för tron på den kristna guden.

Någon dag senare stötte Christer på mentorn i stadens köpcenter. De satte sig ner över en fika och samtalet leddes in på tron på Gud.

– Då var det något som klickade till i mig.

Christer fick en uppenbarelse att det som mentorn sa var sant. ”Så här är det ju”, insåg han.

Mentorn uppmuntrade honom att gå hem och be och gav honom ett papper med en nerskriven bön. ”Om du vill bli frälst så ska du be den här bönen”, sa han. Christer gick hem och läste bönen flera gånger.

– Till slut kände jag en sådan värme i kroppen.

Första stegen med Jesus

Christer och mentorn träffades regelbundet för fortsatta samtal och bibelläsning. Mentorn tog med honom till församlingar av olika slag. Vid ett möte uppe i Småland hände något extraordinärt.

– Det var en jätteupplevelse som verkligen har satt spår i mig.

Det var möteshelg och de sov över i ett missionshus. Det var karismatiska människor där och Christer kände Andens närvaro. Under ett möte lade mentorn sin hand på Christers huvud och predikanten höll honom i axlarna. Christer kände att han blev kokhet, och även mentorn kände det.

– Jag trodde jag skulle brinna upp.

Christer uppfylldes av helig Ande och han fick en stor längtan att följa Jesus. Det hade gått snabbt framåt för honom på trons väg.

– Jag blev en annan människa. Jag fick mer kärlek till andra, mer ödmjukhet och jag släppte mitt ego.

Lärde känna Fadern

För något år sedan var Christer på en gudstjänst där predikan handlade om Gud som vår kärleksfulle far. Christer, som adopterades bort när han var nio månader och inte vet vem hans biologiska far är, blev kraftigt berörd och tårarna rann. Han insåg att han inte behövde någon jordisk far när han nu hade Gud som sin far. Han kunde släppa det som hade snurrat i hans inre hela livet.

– Det kändes som om hundratals ton släppte från axlarna. Det har varit en stor skillnad sedan dess.

Många har kunnat se hans stora förändring. Han vill berätta sin historia och dela evangeliet för att skapa hopp och tro hos andra.

– Vi kan göra Gud levande idag genom att berätta våra vittnesbörd.

– Det är viktigt att fylla på tron och inte ta den för given.