Krönika

Det är inte otroligt, det är troligt

Rigmor Holst

Jag tittade ut, men kunde inte urskilja träden och kossorna. Det var dimmigt, trots att jag putsat glasögonen. Det var inget fel på dem. Därför ringde jag vården, som efter undersökningen konstaterade: ”Du har grå starr på båda ögonen. Det blir operation.” För mig var det goda nyheter.

I Bibeln möter vi flera personer som var blinda. Deras läkare skulle med all sannolikhet säga: ”Det går inte att operera.”

Som barn gick jag några gånger till Lutherska kyrkan. Där hörde jag prästen säga: ”Kyrie eleison” vilket betyder ”Herre, förbarma dig”. Jag fick också höra om den blinde mannen, Bartimeus från Jeriko. Ingen brydde sig om honom, men när han fick reda på att Jesus var i närheten ropade han ut: ”Herre, förbarma dig över mig!” Rösten var säkert full av desperation när han kastade av sig manteln, hoppade upp och fortsatte: ”Rabbi, gör så att jag kan se igen!”

Ibland tror jag att vi ber om för lite och att våra böner är för ytliga. Det handlar ofta om triviala saker: ”Ge mig det eller det.” Min fråga till dig är: Stannar du upp och lyssnar efter Jesu röst, när han frågar: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Tänk om vi då kunde svara: ”Jesus, gör så att jag kan se igen – jag vill se Dig!”

Att ha fysisk syn är en fantastisk gåva, som vi tar för given, tills den dagen när allt börjar bli suddigt. Andlig blindhet är svårare att upptäcka. Därför borde vi be: ”Låt mig få komma nära dig så att jag kan se dig. Hjälp mig att fästa ögonen på dig.”

Vågar du stanna upp när du inser att Gud gör något i ditt liv och fira segern, eller drar du snabbt vidare till nästa utmaning och kamp?

Jesus säger: ”Be, och ni ska få. Sök och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.”

Hur många gånger har jag inte sagt: ”Men detta är helt otroligt!” Jag antar att du sagt samma sak, när något fantastiskt skett. Men tänk om vi kunde ändra oss och istället utbrista: ”Detta är helt troligt, vi har ju bett till Jesus.”

I berättelsen om Bartimeus hände två saker utanför Jeriko den dagen. De som hade sin syn, såg ett under. Den blinde mannen, Bartimeus, såg Jesus. Många gick säkert hem och berättade om miraklet. Men jag har funderat på om de såg Jesus.

Många människor har bestämt sig för att inte tro. Det hjälper inte hur många mirakler de hör eller hur många under som sker. Döda kan uppstå, sjuka bli helade och nedböjda bli upprättade. Men vill man inte se, hjälper det inte. För den som vill se Jesus, blir livet som en lyckad ögonoperation. Den som var blind, kan se och det hela framstår som mycket logiskt och uppenbart: Jesus Kristus är Guds Son och världens Frälsare. Han kom för att de blinda skulle få sin syn, och för att vi skulle se Honom.