Krönika

Det började med en oväntad fråga

Oscar Wikdahl

Jag skrattade lite nervöst. Det var inte direkt det jag hade väntat mig från kvinnan bakom disken. Här satt jag och pratade artigt medan hon slog in böckerna jag köpt som julklappar till mitt arbetslag. Någonstans i konversationen hade jag råkat nämna att jag sagt upp mig.

Jag skrattade och svarade att ”kanske det, ja”, och skyndade mig därifrån när presenterna var inslagna.

Tre dagar senare stod jag där i butiken igen. Jag hade inte kunnat släppa det. Tanken på den där lilla bokhandeln och att få driva den vidare ville inte lämna mig.

”Är du seriös?” frågade jag nervöst.

”Självklart” svarade hon.

Så började det. Men hur gick det?

Nästan hela mitt liv har jag jobbat i kyrkan med att arrangera temadagar, läger, konferenser och att driva ungdomsgrupper. Jag har samarbetat med församlingar och andra organisationer för att berätta om Jesus för ungdomar. Någonstans där i bakhuvudet har det alltid funnits en tanke om att det vore kul att få vara sin egen någon gång. Att driva något själv.

De senaste fem åren har jag jobbat som verksamhetsledare i en organisation. Det har inneburit att jag är högsta tjänsteman under en ideell styrelse, och har ansvar för medarbetare, budget och verksamhetens riktning. Ett fantastiskt privilegium, och en bra plattform för att lära sig att vara chef. Att leda en organisation har lärt mig att arbetslivet handlar om mer än bara siffror och strategier – det handlar om människor, engagemang och att få ett lag att dra åt samma håll. Att gå från att leda en organisation till att driva en egen butik är ett stort steg, men grunden är densamma: det handlar om att möta människor där de är och skapa en plats där de känner sig välkomna.

Jag sade upp mig utan att ha ett annat jobb. Konstigt tyckte vissa. Vågat tyckte andra. Dumt tyckte säkert någon. Men ibland behöver man ta ett kliv ut i det okända för att kunna komma vidare. Jag tänkte att det borde gå lätt att få ett nytt jobb, eftersom jag är utbildad lärare och har mycket arbetslivserfarenhet, inte minst som chef. Arbetslösheten i Skåne var då 8,4 procent. Högst i Sverige. Men det visste inte jag.

Eftersom min efterträdare dröjde, blev jag tillfrågad om att jobba kvar några månader till. Jag fick alltså några månader extra, och då började jobbsökandet.

Jag sökte alla möjliga jobb. I början var jag mer kräsen, men efter hand som det gick upp för mig att det inte skulle bli så lätt att få arbete började jag söka bredare.

Efter fem månaders jobbsökande hade jag fått tre intervjuer, men inget jobb.

Plötsligt började jag och min fru inse att den där butiken kanske inte var ett så dåligt val, trots att den knappt genererade lön för den person som drev den. Jag började räkna lite på det och till slut fick jag gå till banken och försöka låna de där pengarna jag behövde. Butiken verkade kunna bära sig, om än med minimal lön för mig.

Som kristen är det svårt att inte börja fundera över hur Gud har ett finger med i spelet. Vi bad hemma för att få tydliga tecken på hur vi skulle gå vidare. Jag var väldigt frustrerad över att Gud inte bara kunde ge mig ett övertydligt tecken. Till slut valde vi att tolka alla nej jag fick på mina jobbansökningar som att det var butiken som var planen. Men banken sa nej – de ansåg att det var för stor risk.

Söndagen efter beskedet var jag i kyrkan och pratade med en person som jag inte kände särskilt väl. Jag beklagade mig över bankernas ovilja, och han skrattade lite innan han tystnade. Jag såg hur han funderade några sekunder. ”Men alltså… jag har ju lite pengar i mitt holdingbolag. Du skulle kunna få låna dem. Räntefritt såklart”.

Jag höll på att trilla av stolen.

Under de kommande två veckorna kom två personer till med samma erbjudande. Plötsligt hade jag alla pengar som behövdes, och drygt en månad senare skrev jag på kontrakt. Jag tror på en god Gud som har omsorg om dem som sätter sin tillit till Honom. För mig har den här resan varit en enda lång utmaning i just det – att lita på Gud. Så oavsett om du tror att Gud finns eller inte, om han hör när du ber eller inte, så är min övertygelse att han gör det. Och han älskar att hjälpa oss, om än inte på det sätt som vi tänker oss. Så välkommen till min bokhandel Joffi om ni har vägarna förbi Kristianstad.

Det är en Guds butik, som den förra ägaren kallade den. Det var också genom henne jag kom i kontakt med ICCC – ett nätverk för kristna i arbetslivet – vilket har lett till att jag nu delar om min resa i Inblick.