Reportage

Donald såg Jesus

Att Donald Nilsson kommer från Skåne hörs på hans dialekt. Den idag 54-årige mannen föddes strax utanför Staffanstorp och har bott på olika platser i närområdet hela sitt liv.

– Pappa var ateist och mamma var troende, men ingen annan i min omgivning var kristen, berättar Donald.

Nyfiken på Jesus

Donalds väg till Gud har varit minst sagt krokig. Han har haft kontakt med kyrkan vid flera tillfällen under åren, men av olika anledningar har kontakten runnit ut i sanden.

– När jag var ung var det ingen av mina vänner som trodde på Gud. Vid ett tillfälle hade jag en relation till en kvinna som var med i pingstkyrkan. Hon gick dit ibland men gillade inte i folket som var i kyrkan, berättar han.

Under den tiden blev ändå Donald nyfiken på Jesus. Han höll ihop med kvinnan ett par år, men sedan bröts relationen och intresset för kyrkan rann ut i sanden. Det gick sedan några år innan det hände saker i hans liv som blev viktiga för honom.

– På mitt jobb träffade jag kristna människor som inte gömde sin tro, utan erkände den öppet och pratade om den. De var annorlunda och det påverkade mig.

Efter jobbet brukade kompisarna träffas och prata om Jesus. Donald blev en i gänget och bestämde sig för att leva som kristen, trots att han inte visste så mycket om kristendomen vid det tillfället.

– Jag var med i den kristna gemenskapen från 2002 till 2008, men då skingrades gruppen eftersom en del flyttade och några slutade på arbetsplatsen.

Rann ut i sanden

– 2009 slutade jag på jobbet och då tappade jag gemenskapen och kamratskapet jag tidigare hade haft. Det dröjde ett tag, jag såg mig fortfarande som kristen men sedan dog det ut eftersom det kristna livet inte fick någon utveckling, säger han.

2010 började Donald utbilda sig på järnvägsskola. Inte heller där hade han några kristna vänner. Det kristna livet hade runnit ut i sanden och kontakten med kyrkan fanns inte.

– Under den tiden träffade jag en kvinna som jag känt tidigare i livet. Hon hade det jobbigt och jag flyttade in hos henne.

Kvinnans man hade dött och hon var begränsad av fibromyalgi. Värken gjorde att hon hade svårt att klara sig och hade gått upp mycket i vikt.

– Hon gjorde en gastric bypass-operation (förminskning av magsäcken), men efter fem månader dog hon bara trettiosju år gammal. Då rasade min värld, berättar Donald.

Livet rasar och Jesus kommer

Donald slutade på järnvägen och 2013 startade han ett företag som inte blev bra. Donald blev lurad in i en situation som han blev dömd för.

– Allt i mitt liv rasade och min tro flöt ut i sanden. Jag hängde med en vän under den tiden som ställde till det för mig. Jag blev dömd och hamnade i fängelse i 44 månader.

Men 2017 var Donald med om en händelse i fängelset som har satt djupa spår i honom.

– Jag brukade gå till kyrkan i fängelset. Det kändes skönt att vara där och få lite avkoppling från den annars tuffa miljön på anstalten. Jag tyckte om att lyssna till sången och höra prästen tala.

Vid ett tillfälle stod prästen och Donald och bad. De stod upp och höll i varandra under tiden de bad tillsammans.

– Efter en stund försvann prästen och hans gestalt byttes ut mot Jesus. Jesus stod framför mig där prästen hade stått. Jag blev oerhört rädd och visste inte hur jag skulle hantera händelsen jag varit med om.

En tid efteråt hade Donald anmält sig till en tyst retreat som skulle vara en vecka. Retreaten bestod av tre dagar i tystnad där samtal tilläts bara på kvällen vid kvällsmålet.

– Under de dagarna fick jag möjlighet att tala med en präst om det jag upplevt under bönen. Det var svårt att beskriva händelsen, men efteråt fick jag perspektiv och mådde lite bättre.

Donald menar att en tyst retreat skulle vara bra för alla ibland eftersom tiden vi lever i är så intensiv. Han menar att man behöver möta sina egna tankar ibland.

När han sedan muckade efter fem och ett halvt år hade han tappat bort Jesus igen. Donald hamnade då i en ny kommun där han jobbade och återigen mötte en kvinnlig vän som han bodde hos ett par år.

Dop och bönesvar

– Jag hade fortfarande skulder på företaget och ingen möjlighet att betala en egen lägenhet. Jag fick bo hos en vän för att klara mig och inte hamna på gatan. Vännens syster visade mig vägen till kyrkan och jag började gå dit regelbundet.

Kontakten med kyrkan startade igen. Idag tillhör Donald en kristen gemenskap som leds av Kicki och Putte Philipson på platsen där han bor. De möts varannan vecka på brunch och varannan vecka på gudstjänst.

– Förra året döpte jag mig i Lommabukten. Då blev jag blev renad från mitt gamla liv. När människor frågar mig om jag tror på Jesus säger jag: ”Jag tror inte på Jesus, jag vet att Jesus finns, för jag har själv träffat honom”, säger han.

Donald trivs i församlingen, som ännu inte är så stor. Livet upprättas sakta och han har fått många bönesvar som är viktiga för honom.

– Jag bad om en lägenhet och fick en, jag bad om ett jobb och fick jobb på Stadsmissionen. Nu kör jag runt och hämtar grejer som människor vill skänka. Jag vet att jag är på rätt ställe och livet är ljusare.

Donald har haft hjälp från socialen under många år, men nu klarar han sig utan bidrag eftersom han har fått ett jobb och kan försörja sig.

– Under 16 månader hade jag ingen inkomst överhuvudtaget. Då fick jag en matkasse från församlingens matutdelningsarbete. Utan den hade jag nog inte överlevt.

Församlingsarbete

Varje vecka delar församlingen ut mat till omkring 40 personer, som får hjälp att klara en veckas mat. Donald uttrycker tacksamhet över att få vara en del av församlingen, som blivit hans stabila punkt, och ser sig som en av pelarna i gruppen.

– Mötet jag fick med Jesus i fängelset har hållit mig vid liv. Jag hade inte levt utan den händelsen, säger Donald Nilsson.