Krönika
Du är inget misstag
Gladys Del Pilar
Men jag vill börja med att slå fast en sak: Du är ingen slump. Du är inte ett misstag. Vi är alla planerade att vara just här, i den här stunden. Oavsett vad du har gjort eller vad du varit med om, så finns det en mening med att du andas just nu. Psaltaren uttrycker det så fint: ”Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.” (Ps 139:13–14) Samtidigt finns det de som vill placera dig i ett fack för att de själva ska känna sig trygga. De säger: ”Du är sådan här och därför ska du vara där.” Om man har dålig självbild och dåligt självförtroende är det lätt att lyssna på dem och försöka anpassa sig. Min uppmaning är: Låt aldrig någon annan definiera hur du ska leva ditt liv eller vem du är. Bibeln säger: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja.” (Rom 12:2)
Den enda platsen där du får en rättvisande bild av dig själv är i gemenskapen med Gud. Det är i det fördolda som du får veta vem du egentligen är: älskad, unik och värdefull. Ett av mina viktigaste verktyg för att hålla ryggen rak är bönen, men inte vilken bön som helst. Jag tror på att be konkret. Det räcker inte alltid med att bara be lite allmänt. Vi behöver erkänna: ”Gode Gud, det här är mitt specifika problem. Det här är min svaghet. Lyft det här ifrån mig, vägled mig just här”.
Gud ser i det fördolda och Han förstår precis vad du menar, även när du inte hittar de rätta orden. ”Anden hjälper oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv vädjar för oss med rop utan ord,” står det i Romarbrevet. Det handlar om att använda sin fria vilja för att vända sig till Honom. Genom bönen skapar vi utrymme för en förändring som är på riktigt.
Om du bjuder in den helige Ande kan han hjälpa dig att sortera dina tankar. Och det är livsviktigt, för våra tankar leder till ord, och ord leder till handlingar. För dig som kämpar, kanske bakom låsta dörrar eller i en inre fångenskap av skuld: kom ihåg att varje morgon är en ny möjlighet. Det spelar ingen roll om du har ett helt berg att klättra över, eller om det bara handlar om kullar eller småsten. Vi har alla chansen att ta oss igenom ytterligare en dag och tro på att Gud är med oss. ”Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är ny var morgon, stor är din trofasthet.” (Klag 3:22–23)
Om du har svårt att hitta vägen, våga öppna Bibeln. Jag har själv gett mig in i Romarbrevet stycke för stycke, för att låta orden fastna. Jag letar styrka i Psaltaren och vägledning i Ordspråksboken. Du behöver inte kunna bibeln utantill; det räcker att börja läsa för att rensa bort lögnerna i huvudet.
Gudskärleken är enorm och outtömlig. Den är en ”agapekärlek” som inte kräver någon motprestation. Den bara finns där, en bön bort. Så sträck på dig. Du är planerad, du är meningsfull, och du har en vän vid din sida som aldrig sviker.
Ett bibelord till sist: ”Ty jag är viss om att varken död eller liv... eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 8:38–39).