Intervju

Efter 50 svåra år: ”Jag fick ett nytt hjärta”

Petter Allgulin

När Ewa Lundin var fem år var läget så illa i familjen att hon blev placerad i fosterhem. Båda föräldrarna missbrukade alkohol och klarade inte av att ta hand om sina åtta barn. Hela barndomen blev en djupt otrygg och plågsam resa för Ewa. Hon fick aldrig landa i en trygg miljö, utan flyttades totalt mellan 17 olika familjehem – det ena värre än det andra.

– Jag har blivit misshandlad, sexuellt utnyttjad. Jag har bott i källare och på en kall vind. Det var hemskt, säger Ewa.

Inte i något av hemmen fann Ewa trygghet. Det dröjde aldrig länge förrän hon rycktes upp igen och placerades på en ny plats. Hon var mest hemma och det blev inte mycket till skolgång.

– Jag var övergiven och jag visste inget annat. Jag gick in i en överlevnadsinstinkt och det gjorde att jag ljög mycket. Jag hade ingen trygg punkt, berättar Ewa.

Flyttade till internatskola

Ewa fick komma till en internatskola när hon var 14. Livet var kaotiskt och hon fann ingen ro, samtidigt som moderns missbruk fördjupades. Kontakten med mormodern blev ett av få ljus i mörkret. Redan som 15-åring blev Ewa mamma.

Trots sin bakgrund lyckades hon länge hålla sig undan alkohol och droger. Men i 25-årsåldern fann hon en tillflykt i kokainet. Fest och droger blev något roligt mitt i hennes kaos och trasighet.

– Åh, det här är mitt liv. Jag har hittat hem, kände jag när jag hittade kokainet.

Ewa fick senare tvillingar, men relationen till barnens pappa blev våldsam. Under fem år utsattes hon för grov misshandel. I 30-årsåldern träffade hon en man som behandlade henne väl, men han var sprutnarkoman. När Ewa följde honom in i missbruket gick det snabbt. Hon fastnade direkt, och kriminaliteten blev en del av vardagen.

– Sprutan blev min Gud.

Under en period lyckades hon vara drogfri och arbetade som ordningsvakt. Men någon varaktig stabilitet infann sig aldrig. Till slut tog missbruket och den inre trasigheten åter överhanden.

Mötet vid Coop

För två år sedan var Ewa vid Coop i Kungsängen tillsammans med sina vuxna barn. Utanför butiken mötte de en grupp gatuevangelister som började prata med dem. Ewa hade sedan en tid tillbaka en kraftigt stukad och svullen fot och hade svårt att gå. Evangelisterna frågade om de fick be för henne.

Hon gick med på det. En av dem böjde sig ner, lade sin hand på foten och bad.

– Smärtan försvann direkt. Jag kunde gå på en gång. Det är helt sant, säger Ewa och skrattar.

Händelsen väckte något inom henne. Vad var det här? Hon öppnade upp sig lite för tanken att det kanske finns en Gud, trots en djup inre skepticism.

– Jag är den siste på den här planeten som man skulle kunna manipulera eller lura till att bli kristen, poängterar hon.

Evangelisterna berättade om Jesus och de bytte telefonnummer. En vecka senare kom de hem till Ewa. De tillhörde en husförsamling och berättade mer om sin tro, men hon hade till en början svårt att ta in det.

– Jag förstod ingenting av vad de sa.

Senare flyttade Ewas dotter till en ny lägenhet. Det visade sig att en av evangelisterna bodde granne med henne. Ewa började träffa dem och berättade för pastorn att hon levde i missbruk och kriminalitet. Han berättade att flera i församlingen hade liknande erfarenheter. Ewa började besöka deras samlingar i hemmen, men kände samtidigt hur långt hennes liv låg från det kristna idealet.

– Hur skulle jag ens kunna sluta svära? tänkte jag.

Åter till behandling

Ewa fick möjlighet att ännu en gång åka till behandlingshem, denna gång i Hudiksvall. Där hamnade hon i en djup svacka och gjorde ett självmordsförsök. Hon blev tvångsinlagd på avgiftning. Efter 40 år som rökare märkte hon plötsligt att cigaretterna smakade illa.

Tillbaka på behandlingshemmet började Ewa be till Gud, för första gången: ”Hjälp mig Jesus”. Husförsamlingen bad också för henne, och hon lyssnade på Bibeln i en app. Ewa vaknade en morgon och kände en stor förändring.

– Pang! Allt sug efter cigaretter och droger var helt borta. Mitt hjärta blev renat.

Hon beskriver det som att hon fick ett nytt hjärta. På en enda dag förändrades hennes liv i grunden. Rastlösheten ersattes av lugn, mörkret av en djup inre glädje. Alla på behandlingshemmet undrade vad som hänt – hon berättade om sin nyvunna tro.

– Jag gick med en konstant lycka. Gud uppenbarade sig direkt i mitt hjärta. Det viktigaste var att jag fick känna Guds kärlek.

Fick lägenhet

Efter behandlingen fick hon till slut en träningslägenhet i sin hemkommun Upplands-Bro. Kommunen var till en början tveksam till att ta emot henne efter alla år av problem, men förändringen gick inte att förneka.

Ewa ville ha något meningsfullt att göra och blev rekommenderad praktik på Sankta Clara kyrka i centrala Stockholm.

– Jag trodde inte att de skulle vilja ta emot mig. Men de sa direkt: ”När kan du börja?” säger hon och skrattar.

Hon har varit i kyrkan i ett halvår och arbetar i kaféet, har hand om klädutdelning och hjälper till på nattöppen kyrka. Hon växer genom gemenskapen och träffar många bostadslösa och utsatta som hon nu kan stötta.

– Jag vet vad de går igenom. Jag har själv levt det livet.

Ewa har lyckats förlåta alla som gjort henne illa – till och med personer som hon hatat.

– Jag är så tacksam. Utan Gud hade jag inte suttit här. Jag har lagt mitt liv i Guds händer. Han har en plan, och jag går vägen framåt.