Reportage
Elden tändes i Petrus hjärta

När Petrus Långs var 8 år flyttade familjen från kalla Arjeplog i Sverige till varma Kenya. Föräldrarna var missionärer, och när Petrus klev av flyget i Kenya blev han chockad av alla nya intryck.
– Det var tufft att se gatubarn i min egen ålder och deras lidande, jag grät mycket den första natten i Kenya, berättar Petrus.
Det blev fyra år i Kenya och Tanzania. Petrus lärde känna människorna och kulturen och fick nyttiga erfarenheter och perspektiv på livet. Nästan alla omkring honom var kristna, så det var svårt att inte tro.
Petrus tyckte att människorna var mer öppna, fördomsfria och lättpratade än i Sverige. Tiden i Afrika formade hans personlighet och han har sedan haft lätt att koppla ihop med människor från andra kulturer.
De brukade åka till sjukhus och be för sjuka och de var med och startade upp ett barnhem i Kenya som de gav namnet ”Den barmhärtige samariten” och som idag tar hand om ett femtiotal barn.
– Alla pratade om Gud hela tiden och jag fick se honom ingripa flera gånger, berättar Petrus.
– Jag älskade Afrika. När jag kom hem till Sverige igen kände jag mig annorlunda än de andra barnen.
Levde som ”alla andra”
Under tonåren levde Petrus ett ganska ljummet och världsligt kristet liv.
– Jag kunde inte förneka Gud, men jag levde inte ett heligt liv och jag stod inte upp för Jesus.
Han levde i flera avseenden som andra kompisar som inte var kristna. Men han hade en del moraliska gränser som han inte kunde överskrida.
– Gud fanns någonstans i bakgrunden i mitt medvetande under tonåren, och jag visste att det skulle bli konsekvenser av hur jag levde.
När Petrus var 18 hade han ett gudsmöte på Löttorps camping på ett ungdomsmöte med Simon Ådahl. Han hade skadat sin tå ordentligt och gick fram till förbön med inställningen: ”Nu får du minsann göra någonting Gud, annars blir jag arg.”
– Det var pinsamt att gå fram inför alla.
En kille bad för Petrus tå, han bad fyra gånger och ingenting hände. ”Kom igen nu, Gud”, sa Petrus.
– Då var det som om himlen öppnade sig. Jag blev överväldigad av Guds helighet.
Petrus höjde sin röst och ropade ”Gud är stor!” flera gånger. De runt omkring blev rädda. Denna upplevelse förde inte med sig så mycket förändring i Petrus tro och livsstil. Men det var något han bar med sig och som gjorde att han inte kunde släppa Gud.
När han gjorde lumpen ville han smälta in och vara som de andra. Han hade ingen lust att anstränga sig och gå mot strömmen för att följa Jesus.
Petrus mamma brukade uppmana honom att han måste söka Jesus.
– Jag blev alltid så arg när hon tjatade på mig.
Längtade utomlands
I tjugoårsåldern insjuknade Petrus i diabetes och det fick honom att tänka mer på livet, framtiden och Gud. Under våren 2012 längtade han ut i världen och han undersökte olika möjligheter att komma iväg som volontär eller på något annat sätt. Då inga dörrar öppnades föll valet till slut på ett kristet alternativ – en lärjunga- och missionsskola i USA med inriktning på hälsa och fysisk träning.
– Jag ville först inte åka på något kristet. Jag sa till Gud att det här var hans chans. Om det inte skulle kännas bra med Gud, så kunde jag fokusera på den fysiska träningen.
Ungdomssamling i Småland
På sommaren innan Petrus skulle till USA följde han med till Smålandskonferensen utanför Aneby. En dag var det ungdomssamling i en källare.
– Jag satt där i en soffa och var väl öppen för Gud, men jag hade inga förväntningar.
Efter undervisningen skulle de be och lägga händerna på varandra. Petrus tänkte: ”Okej, då gör vi väl det.” Han upplevde efter en stund hur atmosfären började förändras.
– Då kom Gud över mig. Han rörde vid mig otroligt starkt så jag började gråta som ett barn. Jag kände Guds kärlek skölja över mig och hur han renade mig. Det var underbart.
Några försökte ta kontakt med Petrus, men han ville inte bli störd. Under tiden började en kille tala och sjunga i tungor högt vilket berörde Petru,s som också började sjunga med. Andra kom fram och profeterade till dem.
– Denna stund förändrade mig totalt. Jag blev fri och jag tror att jag blev andedöpt där. Friden har inte lämnat mig sedan dess.
”Oj, vad glad du ser ut”, sa Petrus mamma när han berättade för henne vad som hänt. Han kände redan en förändring i sitt samvete och att han nu ville leva rent och rätt. Han visste att hans föräldrar och andra hade bett för honom och kände sig tacksam för det.
Till skolan i USA
Några månader senare satt en taggad och andefylld Petrus på planet till USA och UMU:s lärjungaskola. Den höll på ett halvår och de åkte på mission både till Amsterdam och Angola.
– Det var fantastiskt och jag fick en ny grund i livet.
Han fick nya vänner och undervisningen var mycket uppbygglig. De fick prova på gatuevangelisation och han lärde sig bättre engelska. Att ha en morgonstund med Gud blev en ny vana som han har haft sedan dess. Han började även skriva dagboksanteckningar där han bland annat skrev ner sina böner.
Dejt på andra sidan jordklotet
2017 skrev Petrus i sin dagbok och bad Gud om att få gifta sig och vilka önskemål han hade på en livspartner. Senare samma år åkte han till Danmark till The Last Reformations Jesushotell, där han träffade nya människor från olika länder.
Ett halvår senare när Petrus var hemma i Sverige hörde oväntat en av tjejerna han träffat i Danmark av sig via Facebook. Det var Amanda i Brasilien och de började skriva mycket till varandra. Det var kul och de fick bra kontakt. Till slut insåg de båda att de hade ett seriöst ömsesidigt intresse för varandra. Ett par månader senare satt Petrus på ett flygplan till Brasilien, en sträcka på 900 mil.
I början av den två veckor långa vistelsen fick Petrus träffa några från Amandas församling. Fyra män tog honom åt sidan och grillade honom med frågor under tre timmar om vem han var, varför han ville träffa Amanda och om hans teologi.
– Tar jag mig igenom det här så vet de att jag är seriös, tänkte jag, berättar Petrus.
– Det var fantastiska veckor i Brasilien. Vi hade mycket roligt och det klickade mellan oss.
Efter flera resor fram och tillbaka är Petrus och Amanda idag gifta och bor i Sverige med sin nyfödde Matteus.
”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.” Det ordet från Johannes 3:8 fick de båda två till sig inför sin vigsel, och de kände att det var personligt till dem och de har det ingraverat i sina vigselringar.