Reportage

Ett möte vid vägkanten förändrade allt

Emelie Rönnerfors

Marie Elisa är 45 år och bor i byn Berangotra i centrala Madagaskar, till ytan världens fjärde största ö. Den tropiska ön med ett särpräglat naturliv är ett av världens hårdast drabbade låginkomstländer. Enligt världsbanken lever 75–80 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. Det spektakulära landskapet, hem för flertalet ovanliga och hotade djurarter, är svårframkomligt för människan. Många folkgrupper lever isolerade med begränsad eller ingen tillgång till sjukvård. 

Varje morgon vandrar Marie Elisa den jordiga vägen genom byn till kyrkan för att be. Hon må vara liten till växten men bär på en stor och bergfast tro. Morgonbönen ger henne kraft inför dagens arbete på fälten där hon odlar grönsaker och potatis för att försörja sin familj. 

I 40-årsåldern hände någonting som gjorde att vardagen sakta gled henne ur händerna. Det som först kändes som en vanlig tandvärk utvecklades till en ihållande smärta. Hon sökte hjälp på det lokala apoteket och fick smärtstillande medicin som lindrade tillfälligt. Samtidigt började ansiktet att svullna upp. 

– Smärtan försvann ett tag, men sedan kom svullnaden. Och den bara fortsatte att växa, berättar hon och pekar på sin nedre käke, där en tumör etablerat sig, stor som en apelsin, berättar Marie Elisa. 

Höll ut Trots lidandet höll Marie Elisa fast vid sin tro. I bönen fann hon både styrka och hopp. 

– Jag bad till Jesus att jag ska bli frisk och kunna arbeta igen, fortsätter hon. 

Vardagen blev allt svårare. I takt med att tumören växte ökade familjens problem. Marie Elisa blev sämre och svagare, till slut kunde hon inte varken arbeta på fälten eller sälja sina grödor på marknaden. Inkomsten försvann och till slut måste yngsta dottern sluta skolan för att hjälpa till hemma. 

– Jag kunde inte betala skolavgifterna längre, berättar hon stilla. 

I sin desperation sökte Marie Elisa hjälp hos traditionella helare, men ingenting hjälpte. En sjukvårdare förklarade att hon måste opereras – men kostnaden var bortom vad familjen någonsin skulle kunna betala. 

Ändrad rutt År 2024 reste Mercy Ships runt i Madagaskar för att genomföra patient-screening. På olika platser i landet undersökte man människor för att se om de kunde hjälpas av en operation ombord på sjukhusfartyget Africa Mercy. Plötsligt drog en kraftig cyklon in över norra delen av ön och orsakade kraftigt regn som skadade vägar även längre söderut. Teamet tvingas ändra sin rutt och passerade då en liten by de inte hade planerat att besöka. Där, vid vägkanten, får de syn på en kvinna som försvinner in bland marknadsstånden med en stor tumör i ansiktet. – Vi såg Marie Elisa gå genom marknaden och tre av oss ropade samtidigt: ”Stanna bussen!”, minns Maddy Hartung, volontärsjuksköterska från Australien. 

Teamet klev av och tog sig fram genom folkmassan. I uppståndelsen visar de visar foton på tidigare patienter som fått livsförändrande operationer. Då vände sig hela byn om, pekade på Marie Elisa, några ledde henne fram till teamet. 

Svårt att tro på det 

På byhövdingens veranda sattes en tillfällig klinik upp och teamet undersökte henne. De berättade om möjligheten till gratis operation på sjukhusfartyget. Marie Elisa var avvaktande till en början, allt lät för bra för att vara sant. Hon studerade fotona igen, människor med stora fula tumörer som fått dem bortopererade på en båt. Hur skulle hon kunna lita på det? Men till slut vågade hon tacka ja till livets största möjlighet. – Jag var sjuk och redo att ta risken. Jag hade inget att förlora, säger hon. 

Hon vill även att hennes man Claude skulle få hjälp och nämnde att han hade problem med ögat. Efter en undersökning konstaterade teamet att även Claude kunde opereras. Båda fick tider för gratis operationer, vid olika tillfällen. 

– Att hon skulle vara just där, vid vägkanten… Jag tror Gud hade en plan för henne, säger Maddy Hartung. 

Blev opererad 

Resan till hamnstaden Toamasina där Africa Mercy ligger tog tre dagar. På grund av den svåra undernäring tumören orsakat, fick Marie Elisa först följa ett näringsprogram. Några veckor senare bedömdes hon stark nog för operation. 

– Jag tackar Gud för att tumören togs bort och att jag är frisk igen. Nu kan jag äta normalt utan problem, säger hon med ett leende, strax innan hemresan. 

Doktor Erik Andersen, narkosläkare från Australien, underströk allvaret i situationen. 

– Utan operation hade hennes tillstånd förvärrats. Tumören tryckte mot luftvägarna, vilket till slut hade gjort det svårt att både äta och andas, förklarar Andersen. 

Hemma i byn hade Claude väntat. Avståndet fick honom att känna sig maktlös, det enda han hade kunnat göra var att be och hoppas. 

– Jag kunde bara be. Om och om igen bad jag: ”Åh Gud, snälla hela min fru”, berättar han. 

”Fått liv igen” När dagen väl kom då han fick se sin fru utan tumör, frisk och välmående spreds glädjen från Claude och Marie Elisa till alla människor i hela byn. 

Några veckor efter Marie Elisas hemkomst var det Claudes tur att opereras – en cysta på vänstra ögat som han levt med i fem år ska tas bort. Den här gången följde Marie Elisa med till sjukhusfartyget, inte som patient utan som vårdgivare. Operationen gick bra och när Claude skrevs ut återvände paret hem tillsammans, fyllda av tacksamhet och framtidstro. 

– Nu har jag fått liv igen, jag kan jag gå tillbaka till mitt arbete och försörja min familj, säger hon med ett stort leende.