Krönika

Ett språk utan tid – och med många bottnar

Cherstin Lindberg

I min ungdom hade jag fått för mig att hebreiska är ett språk. När jag sedan 1991 började läsa modern hebreiska på internatskolan Ulpan Akiva i Israel fick jag klart för mig att den moderna hebreiskan och bibelhebreiskan är två olika språk. Man kan läsa Bibeln med de kunskaper som den moderna hebreiskan ger. Det är samma alfabet och det finns gemensamma ord men man förstår inte vad man läser.

Bibelhebreiskan är ett eget språk med egen grammatik. När man lärt sig båda inser man att det finns en hel del likheter men skillnaderna gör att man inte kan förstå det ena språket bara för att man kan det andra.

Det som fascinerade mig mest var att det finns så många bottnar i bibelhebreiskan. Ett ord betyder inte bara en enda sak. Grunden för denna möjlighet att läsa in mer än en betydelse i orden förklaras med hebreiskans rotsystem. Varje ord bygger på en rot som i normalfallet består av tre konsonanter. Detta skapade stor nyfikenhet hos mig och jag började många gånger att borra djupare.

Varje gång hittade jag nya sanningar i Guds Ord vilket sporrade min nyfikenhet ännu mer. Jag förstod att här finns det ett oändligt djup av kunskap som går att gräva fram. Likväl dröjde det till 2015 innan jag kom till skott och fördjupade mig i bibelhebreiskan helhjärtat. Det var då jag förstod.

Den största skillnaden mellan de båda språken är tempus, tidsformerna på alla verb.

Bibelhebreiskan saknar tempus medan den moderna hebreiskan har försetts med tempus. Jag vet inte om det finns fler språk som saknar tempus men alla större språk som talas i världen idag har det.

Här finns den största utmaningen av dem alla. Hur översätter man ett tempusbefriat språk till ett tempusbundet språk? Det korta och enkla svaret är att det går inte. Men vi gör det i alla fall. Bibeln finns översatt till många språk som alla är tempusbundna.

För att möjliggöra detta har språkvetare och översättare bestämt sig för hur alla de verbformer som finns i bibelhebreiskan ska knytas till olika tempusformer. På det sättet möjliggör man en översättning. Det blir inte helt fel men det begränsar varje verbs betydelse så att man inte får med sig allt som finns i hebreiskan på det språk man översätter till.

Här finns en viktig förklaring till varför olika översättningar kan ha till synes helt olika idéer om hur en bibelvers ska översättas. Det är omöjligt att göra en korrekt översättning ord för ord. Återstår att försöka göra den översättning som bäst motsvarar det som gömmer sig i hebreiskan.

Det går inte att få med allt. Varje översättare måste göra ett val. Därför bör man läsa flera översättningar parallellt eller välja en expanderad översättning. Då får man mer av det som finns i hebreiskan. Det berikar läsningen.