Reportage

Finn Henrik och Solveig: – Var rädd om den första kärleken

Livet för Finn Henrik och Solveig har varit ett enda stort trosäventyr sedan de möttes på en bibelskola i Oslo i sin gröna ungdom. Ett äventyr som tagit dem från Norge till Sverige och därefter USA och hem igen.

– Det är viktigt att bevara den första kärleken och veta genom livets alla upp- och nedgångar att man lovat varandra evig trohet inför Gud.

– Många äktenskap hade kunnat räddas idag om folk hade haft kvar det perspektivet och levt i gudsfruktan. Idag nedvärderas äktenskapet och kärleken kallnar tyvärr för många, säger Solveig.

Upplevde syndanöd

Solveig har en lång och framgångsrik sångkarriär bakom sig. Hade det blivit som hennes mor och far ville hade hon stått på de stora operascenerna och sjungit profant. Redan i unga år var vägen utstakad, men Guds vilja kom emellan.

– Jag upplevde syndanöd av det liv jag levde och efter att min bror, som var mycket äldre än jag, blev frälst och omvänd så valde jag detsamma när jag var 15 år.

Omvändelsen fick den levnadsglada Solveig att söka in på Ansgar bibelskola i Oslo, som drevs av Missionsförbundet.

Detta var en aning kontroversiellt i hemmet, där hennes far var vapensmed och ingen bekännande kristen. Han gav med sig och Solveig flyttade 16 år gammal från Trondheim till huvudstaden.

Kärlek vid första ögonkastet

– Den första jag mötte på bibelskolan var Finn Henrik. Hans vänner, som även var bekanta med mig, sa att han skulle se efter mig för jag var “så ung”.

– Det har han gjort från den dagen.

Det blev kärlek vid första ögonkastet och ett år senare var de gifta. Idag har de fyra barn, åtta barnbarn och fler barnbarnsbarn för varje år som går.

– Eftersom Solveig var under 18 år var vi tvungna att skriva till kungen och “be om lov” att få gifta oss, berättar Finn Henrik, som är ytterst tacksam att han fick ja av dem båda.

Solveig fyller på:

– Den första frågan jag fick svara på i brevet från kungen var: “När kommer barnet?” Mitt svar blev: “Kanske om två år”.

Nu har de levt tillsammans i “nöd och lust” i snart 50 år och kärleken består.

– Nyckeln till ett långt och lyckligt äktenskap stavas gudsfruktan och att bevara den första kärleken.

Levande barnatro

Finn Henrik har alltid haft en levande tro på Gud och en stark andlig övertygelse, något han fick med sig från barndomen. Hans föräldrar var metodister i Bergen och drev en kristen bokhandel.

– Jag gjorde ett avgörande beslut att följa Kristus när jag var tio år gammal. Den kvällen var det bara jag av 300 besökare som gick fram till förbön.

– Från den dagen blev mitt liv förvandlat och sedan dess har jag vandrat med Herren.

Drömmen var dock inte att bli evangelist utan han ville bli pilot.

– Evangelistkallet kom senare, i en väckelse i Bergen, som fick mig att söka in på bibelskola.

Det är framför allt inom pingströrelsen i Skandinavien och USA som de haft sina uppdrag, både i möten och media.

– Jag hade varit och bråkat lite i kyrkan innan jag blev en kristen.

– Jag tyckte som liten att pingstvänner var “galna människor” som klättrade på väggarna och talade i tungor. Det var inte fullt så illa, men i mitt barndomshem gick vi aldrig i kyrkan, berättar Solveig.

Då hon var 15 år gammal blev hon som sagt omvänd och själv en ivrig pingstvän. Hon började genast att sjunga i kyrkor och bönehus, något hon till denna dag gör med stor glädje.

Stort mirakel

– Det största mirakel jag upplevt var en gång då min mor höll på att mista synen på ögonen. Jag var i Helsingfors på möte och en evangelist frågade om vi hade något bönebehov.

– Jag bad honom att lägga sina händer på mig och be för mors ögon.

Några dagar senare ringde Finn Henrik hem och fick då veta att hans mamma den kvällen upplevt ett starkt berörande av Herren.

– Då hon senare besökte ögonläkare visade det sig att de åkommor hon haft var borta och hon åter kunde se som förr. Det var ett stort och konkret under som visar att Gud hör bön och att han allt förmår, säger Finn Henrik.

Andra hemland

Efter att de gifte sig 1974 och fick de första två barnen bar det av till Sverige. Där arbetade Finn Henrik för tidningen Dagen, medan Solveig reste runt och sjöng. 1984 gick flyttlasset till USA, där de kom att stanna i åtta år.

I USA reste de på heltid och hade konserter och möten. Solveig var ofta med på kristen tv.

– Jag medverkade på alla de stora tv-kanalerna och låg på listtoppen bland de kristna radiokanalerna. Vi gjorde även insamlingar till arbete i Rumänien.

Signaturmelodin i deras liv har varit evangeliet om Jesus Kristus där Finn Henrik stått för förkunnelsen och Solveig för sången.

– Under många år följde vi med evangelisten Emanuel Minos på hans många kampanjer där Solveig sjöng.

USA är annars det land som satt störst avtryck i deras liv och där de trivts bäst.

– Det var där jag kunde leva på att sjunga till Guds ära, och den ena dörren efter den andra öppnades för oss, berättar Solveig.

Livet i USA var ett stort trosäventyr och något de båda ser tillbaka på med stor glädje och tacksamhet.

– Först bodde vi i Seattle och senare Minneapolis. Totalt reste vi runt och arbetade i 44 delstater.

Solveig är glad att idag åter bo i Norge, men längtar ofta tillbaka till det USA som fanns på den tiden.

– Under åren i USA låg jag listetta bland kristna musiker och fick många hedrande uppdrag. Jag är rädd att det USA jag en gång älskade och de underbara människorna och kyrkorna där blir färre och färre, men fantastiskt var det.

Tidsålderns höst

Finn Henriks morfar var kusin med en ledande gestalt inom den norska pingstväckelsen som hette Tollefsen. Denne blev 1928 adoptivfar till den kände teologen och profeten Emanuel Minos.

Minos biologiska far var från Grekland och hans mor från Egypten. De var bosatta i Kongo.

– Minos far kom en dag med pojken till det norska missionärsparet Tollefsen och bad dem ta hand om barnet sedan hans mor gått bort, berättar Finn Henrik.

– Jag kände Minos mycket väl och hans profetia, återgiven av en 90-årig dam från Valdres, om Jesu återkomst och ett tredje världskrigs utbrott är mera aktuellt idag än någonsin tidigare.

Solveig och Finn Henrik har inga planer på att pensionera sig.

– Vi kommer att fortsätta så länge vi orkar och kan, till den dag då Jesus kommer åter. Det sanna evangeliet behöver åter förkunnas i våra kyrkor och bönehus.