Reportage

Författaren Annelie Anttila: – Väckelsens tid är inte förbi

Annelie berättar att hennes längtan efter Gud bottnar i att hon som sjuåring fick uppleva att Jesus kom in i hennes rum.

– Inte i fysisk gestalt, men Guds närvaro var så starkt påtaglig att jag visste att det var Jesus. Jag kände en total frid, en trygghet och en så ren kärlek som fick alla frågetecken att slätas ut till utropstecken.

Annelie minns att hon precis hade lärt sig läsa men att hon inte var bekant med Bibeln än.

– Det är nog inte många sjuåringar från icke-troende hem som är det. Men orden ”Jag är vägen, sanningen och livet” ringde inom mig efter mötet med Gud.

Under hela sin uppväxt bad Annelie till Gud. Som artonåring var hennes längtan efter Gud så stark att hon bestämde sig för att söka upp släktingar som hon visste var kristna för att be dem om råd.

– Jag hade aldrig hört talas om frikyrkor och samfund, utan trodde att jag skulle få lämna mina vänner och sätta mig i Svenska kyrkan bland äldre människor.

När hon sökte upp en kristen släkting berättade han att han hade bett för Annelie sedan hon var liten.

– Detta var 1988 då trosrörelsen var i full blom, och det var den vågen jag nu kom med i, vilket jag är tacksam för.

Upprättelse och helande

Annelie Anttila är gymnasielärare och arbetar på en kristen grundskola i Sävsjö. Hon har skrivit en undervisande bok som heter Upprättelse: Din tid är nu. Den gavs ut för några år sedan och romanen Vägen till Azusa kom förra året. Just nu skriver hon på uppföljaren.

– Den första boken handlar om att Gud vill upprätta oss som troende. Den bygger på hur Gud vill leda oss in i en process i relationen med honom, där han för oss in i det liv han har för oss, det liv vi faktiskt egentligen längtar efter innerst inne.

Boken kom till efter en vändpunkt i Annelies liv. Under flera år innan hade hon gått i cirklar i sitt kristna liv och upplevde att hon inte kom någonvart med det hon egentligen bar på i sitt hjärta, berättar hon.

– Jag fattade fel beslut och livet verkade helt enkelt inte funka. Jag hade också blivit änka tidigt, min man flyttade hem till Gud när vår dotter var ett år och vår son tre år. På något sätt levde jag i ett slags föreställning om att Guds tåg för mitt liv hade gått och att jag hade missat det.

– Det var bara det att jag inte kunde släppa längtan efter att få göra något för Gud, att få leva ut det Gud lagt i mitt hjärta. Den elden gick inte att släcka.

En stark övertygelse om att hon borde ta tag i det som brann på insidan gjorde att Annelie bestämde sig för en veckas bön och fasta.

– Det var då allt vände. Gud kalllade mig på nytt under fasteveckan, och efter det skedde en serie händelser som ledde till att jag lämnade mitt sammanhang. Ibland behöver man lämna det som varit, för att kunna gå vidare in i det Gud har tänkt för en.

– Efter ett tilltal från Gud skrev jag in mig i Tommy Liljas bibelskola. Det var under den tiden som jag vaknade tidigt en morgon av att Gud tydligt talade till mig om att skriva en bok om upprättelse.

Boken tog fem år att skriva och blev början på en tid då den Helige Ande ledde henne in i något som hon beskriver som ett andligt träningsläger.

– Det var en process av befrielse, helande och upprättelse. Jag fick ett liv med Gud som fungerar.

Grunden för boken om upprättelse är också en hög med handskrivna böcker och anteckningar från hennes bönestunder genom åren.

– Jag upplevde att jag skulle sammanställa dessa böcker för att använda dem som material. Skrivandet och läkeprocessen gick hand i hand, men byggde också på mitt böneliv sedan många år tillbaka.

Annelies barn, som under denna period var i tonåren och så småningom unga vuxna, kom också med i den här processen, berättar hon.

– De fick vara med och se Guds hand över våra liv många gånger på sätt som inte kan bortförklaras, utan som måste erkännas som Faderns välsignelser och beskydd. De går bägge med Gud idag och har en härlig relation med Jesus.

– I Kristus finns det liv vi som troende längtar efter. Där finns glädjen, friden, tillfredsställelsen – liv och liv i överflöd.

Roman om väckelsens början

Idén att skriva en historisk roman om en ung flickas längtan efter att tjäna Gud under väckelsen som bröt ut 1906 på Azusa Street i Los Angeles, ledde till ett halvårs studier i pentekostalism. Efter ytterligare ett års skrivande blev romanen klar.

Annelie tror att hennes intresse för väckelsehistoria har med hennes längtan efter Guds närvaro att göra. Vägen till Azusa har en fiktiv huvudkaraktär i ett historiskt autentiskt skede, tillsammans med de personer som är kända för att ha verkat i väckelsen på Azusa Street.

– Jag tyckte det var konstigt att ingen kommit på den idén tidigare. Jag frågade Gud om jag fick lägga ner tiden det skulle ta att skriva en sådan här roman och kände att jag fick tummen upp från vår pappa i himlen. Så då skrev jag mitt livs första roman, femtiotre år gammal.

Då inspirationen tröt tog hon en bönepromenad och kom så vidare tills den var klar. Mitt i allt detta är det Guds närvaro i bönen som är syret i hennes liv, menar hon.

– Jag har gjort det som jag känt att Gud kallat mig till och det har gått över min förväntan. Det Gud har visat mig innan i bön har jag fått se bli verklighet. Det är så mitt liv har varit sedan fasteveckan för tio år sedan då allt vände.

– När jag läser om gångna tiders väckelser känner jag hur den Helige Ande talar till mig om att detta kommer hända igen, och det kommer hända snart. Man brukar säga ”historiens vingslag”, men jag ser det som ”profetiska vingslag” när jag studerar väckelsehistoria.

Böckerna och alla välsignelser hon fått är sådant som händer i en nära relation med Jesus, menar hon. Nästa steg blir att börja arbeta med en bok som kommer att heta Modersvingen, avslöjar Annelie.

– Titeln är tagen från Lina Sandells psalm och ska handla om hur Gud kan ersätta det inom oss som våra jordiska föräldrar brustit i att ge oss. Ingenting har så stark förvandlande kraft i en människas liv som Guds kärlek genom Jesus Kristus.

Annelie har också planer på en bok om rättfärdigheten genom tron på Jesus.

– Detta ämne tror jag är viktigt att lyfta i vår tid för att väcka tro, frimodighet och Gudslängtan.