Reportage

Från Angered till Nordafrika

Emelie Rönnerfors

De träffades när de båda var med i ett team som knackade dörr och berättade om Jesus i ett av Göteborgs invandrartäta områden.

– Det var på 80-talet och vi mötte då många muslimer, bland annat iranier och kurder.

Lasse hade lärt sig turkiska och Kit hade gått på bibelskola på Cypern och arbetat på Västbanken. De hade båda ett stort hjärta för människor från just muslimska länder. Något som skulle komma att påverka deras gemensamma liv i riktning mot Nordafrika.

Men innan det, precis när de hade blivit ett par, hörde Kit talas om Mercy Ships genom vänner. Hon upplevde att Gud väldigt tydligt ledde henne till fartyget.

– När jag hörde om båten började det brinna i mitt hjärta. En gång när jag skulle sova över på ett ställe satt där en stor plansch på väggen med bilden av Mercy Ships-fartyget. Det var flera sådana saker som gjorde att jag till sist åkte ut.

Detta var när Mercy Ships första fartyg, Anastasis, låg i Victoria, Kanada. Planen var att segla vidare, men det blev hela tiden försenat på grund av tekniska saker. Så under tiden packade Kit och några tandläkare en skåpbil full med tandläkarutrustning och åkte landvägen hela kusten ner till mellersta Mexiko.

– Vi var där i flera månader och gav gratis tandvård i fattiga byar. Jag är inte tandsköterska, men jag assisterade ändå. Jag stod till och med och blandade amalgam i handflatan. Man fick vara beredd på allt.

Två ringar

Under tiden var Lasse hemma i Sverige och hörde bara av Kit genom brev.

– Kanadensiska posten var väldigt långsam; det kunde ta tio till fjorton dagar innan ett brev kom fram, minns han.

Lasse kände hur längtan växte. Han visste att det var Kit han ville leva med och började planera för att göra ett överraskningsbesök med två ringar i fickan.

– Hon hade ingen aning om att jag skulle fria. Jag visste inte om hon skulle säga ja, men jag hade provat ut ringstorleken med hennes syster som hade samma storlek, berättar Lasse och ler mot sin fru sedan nästan 40 år.

En svensk volontär ombord, Marie, hjälpte Lasse att planera. I samband med Kits 30-årsdag dök Lasse oväntat upp på fartyget, efter att de inte setts på över sju månader.

– Det var lite omskakande, säger Kit när hon minns hur Lasse hade bokat bord på en restaurang på ett fint hotell.

– Jag var ganska nervös, säger Lasse, men till slut sa hon ja. Hon var först tveksam, det var Marie som stöttade henne att säga ja, kan man nog säga. De ler båda åt minnet.

– Marie dog för fem år sedan, men vi hade förmånen att träffa hennes man Taylor, som är en av kaptenerna på fartyget nu.

Efter frieriet stannade Lasse kvar och hjälpte till i matsalen på Anastasis. Vilket är precis vad han också gjorde nu, 40 år senare, på Global Mercy.

Symbolen för rikedom

Lasse och Kit reflekterar över skillnaden mellan när de var på fartyget för 40 år sedan och nu.

– Då fick vi överbliven mat, sådant som hade gått ut och så. Det fanns absolut ingen ost ombord. Denna gång fanns så mycket mat och massa ost.

Just osten har blivit en symbol för den klassskillnad de upplevt genom livet.

– Jag minns när vi skulle köpa ost i Nordafrika och de frågade om vi ville ha en två centimeter tjock skiva ost. Och jag sa: ”Ta lite till, tre centimeter.”

Det var 1992, efter att de bildat familj, som de återigen lämnade Sverige för att bosätta sig i Nordafrika med sina tre barn.

– Vi kan inte säga vilket land vi jobbade i, eftersom vi kan utsätta våra vänner för fara.

Där bodde de i sex år. Lasse arbetade som en allt-i-allo för organisationen och fixade praktiska saker. Kit var hemma med barnen för att hemskola dem och var samtidigt den som ordnade och tog emot många gäster.

– Vi var ett gäng på sju missionärer som Saronkyrkan skickade ut till olika länder 1992. Vi har sedan dess träffats varje månad i 25 år. Vi får många bönebrev fortfarande, så vi träffas och ber oss igenom hela världen.

En ledig dag

Kit och Lasse har alltid levt öppna för att möta nya människor och har sett hur Gud lett dem till nya relationer. De berättar om ett särskilt tillfälle i Sierra Leone.

– Vi var på en minisemester på Banana Island, det var helt tomt på folk den dagen, säger Lasse.

– Jag låg i hängmattan och bad till Gud: ”Det är rätt skönt att vara ledig, men om du vill att vi ska träffa någon särskild så led oss dit”, berättar Kit.

Då kom det plötsligt en familj där mamman var en vit kvinna och de började fundera över var de kunde vara ifrån. Då sa plötsligt ett av barnen: ”Titta, en fisk!”

– Det visade sig att de bor inte långt ifrån oss här i Sverige. Vi träffade dem flera gånger och bjöd in dem till sjukhusfartyget. Vi fick berätta att Mercy Ships följer Jesus modell och ger hopp och läkedom, och vi berättade om vår tro.

Även ombord finns en stor nyfikenhet på Gud bland de volontärer som inte är troende, berättar Kit och Lasse.

– Jag fick vara med och be för folk. Samtidigt blir den lokala befolkningen alltid förvånad när man berättar att det i Sverige finns många som inte tror på Gud. Den sekulära kulturen är svår för dem att förstå, säger Lasse.

Just mötet med olika kulturer var något de tyckte om med Mercy Ships. Människor från upp till 60 nationer bor och jobbar tillsammans ombord. För Lasse och Kit, som har stor erfarenhet av andra kulturer, var Sierra Leone en ny och spännande upplevelse.

– Sierra Leone är unikt på det sättet att det inte verkar finnas motsättningar mellan kristna och muslimer. Det är stor skillnad mot Nordafrika.

Livet i Angered

Redan innan de flyttade utomlands gjorde de ett medvetet val att bo i Angered, ett mångkulturellt område i Göteborg med en hel del utsatthet. Och tack vare att de pratar lite arabiska hade de god kontakt med grannarna.

– Första gången jag var i arabvärlden var jag 20 år. Jag jobbade på ett ålderdomshem i Beit Jala, grannbyn till Betlehem. Så jag känner mig ganska hemma i arabisk kultur.

Kit och Lasse bad mycket för sina grannar, speciellt för dem som de visste levde i utsatthet och kriminalitet. Tack vare att de kände dem var de aldrig oroliga för att något skulle hända deras familj.

– Vår son, som arbetar som psykolog med utsatta barn från olika nationaliteter, säger att han är tacksam för sin uppväxt i Angered. Att han kan förstå dem bättre tack vare det.

Kit berättar att hon lärt sig mycket av att leva med muslimer.

– Det är viktigt att förstå skillnaden mellan människorna och religionen. Och någonting som muslimerna har lärt mig är gästfrihet – man släpper aldrig in en gäst utan att bjuda på något.

Samtidigt är Kit och Lasses upplevelse av den arabiska kultur de levt i att man gör stor skillnad på person och person – att det finns en stark hierarki. En städare är exempelvis inte mycket värd.

– Så i Nordafrika var det faktiskt så vissa kom till tro. När de arbetade hos oss och vi behandlade dem som likar. Då kunde vi prata med dem om hur vi såg på livet och varför.

Lasse och Kit ser med glädje på hur frukten av arbetet i regionen blivit mer tydlig de senaste åren då fler och fler börjat följa Jesus där. Hur framtiden ser ut är i Guds händer.

– Kanske åker vi ut igen. Men vi har barnbarn och behövs hemma också. Så det får Gud leda. •