Reportage

Från barnhemsbarn till barnens hjälte

Torbjörn Vårsaga

Den ångermanländska hjälporganisationen Hoppets Stjärna har gjort insatser i 46 länder, men allt började i Brasilien 1969. Det var där, med ett döende barn i famnen, som evangelisten Erik Gunnar Eriksson ställde sig en livsomvälvande fråga:

Hur skulle han kunna fortsätta predika evangeliet med övertygelse om han inte också omsatte Guds kärlek i handling?

Året därpå hedrade han sin kallelse genom att öppna barnhemmet Estrela da Esperança – Hoppets Stjärna – i staden Montes Claros. Det var där Suely växte upp. Hennes pappa, en 28-årig änkeman, såg det som en övermäktig uppgift att ta hand om henne.

– Barnhemmet blev mitt hem, säger Suely.

Verksamheten byggdes upp

Hon formades av vuxna svenskar som alla drevs av en kallelse. Finansiären Josef Hellman hade mitt i natten hört en röst som uppmanade honom att låta arvet från sin mor bli grundplåt för det nya barnhemmet. Barnhemmets första föreståndare, Ulla-Britt Sundström, hade anmält sig som frivillig, långt innan det ens fanns något barnhem att resa till. Hennes efterträdare, Maine Viklund Olofsson, hamnade i Brasilien efter ett samtal med Gud, där hon lovade att tjäna honom om han bara visade vägen. Genom sina ord och handlingar visade dessa svenskar också Suely vägen.

– Allt jag är, det har jag fått från den platsen, och från de människorna. De som korsade havet för att ge mig hopp.

Fick en egen familj

Som tolvåring blev Suely adopterad av en barnfamilj.

– Men egentligen hade de inte råd att ta hand om mig, säger hon.

Nödvändigheter som skor och skolmaterial bekostade hon på egen hand genom att sälja grönsaker.

– Jag fick jobba hårt varje dag för att bevisa att jag var värd att behålla. Det tvingade mig att bli stark.

Suely lyckades utbilda sig inom pedagogik. Hon fick jobb, gifte sig och blev mamma till två söner. Samtidigt bar hon på en dröm: att en dag hjälpa andra så som hon själv blivit hjälpt. Att, liksom sina förebilder, få omsätta sin tro i handling. Det drev henne att volontärjobba som privatlärare för barn i samma slum där hon själv vuxit upp.

– För mig var det ett kall, säger hon.

Blev en modersgestalt

Med åren flyttade Hoppets Stjärnas fokus successivt till förskolor och sociala insatser. 2016 stod barnhemmets lokaler tomma, och Suely tog på sig ansvaret för dem.

– En dag frågade några pojkar om de fick spela fotboll på barnhemmets fotbollsplan. Inom tre månader hade vi 120 pojkar som kom dit. Jag insåg att det här var ett sätt att få bort barn från gatan och skydda dem från destruktiv påverkan.

Innan hon visste ordet av hade Suely blivit en modersgestalt för slummens barn. I samråd med Hoppets Stjärna växte ett nytt projekt fram med henne som centralfigur.

Idag erbjuder projektet läxhjälp och extraundervisning, måltider till slummens barn och utdelning av matpaket till deras familjer. Samtidigt har spontanmatcherna på fotbollsplanen utvecklats till en riktig fotbollsskola med träningspass tre gånger i veckan.

– Flickorna deltar också. Det är helt naturligt, eller hur? Särskilt här i Brasilien – fotbollens land.

Suely tänker ofta på Erik Gunnar, Hoppets Stjärnas grundare, som gick bort 2006. Han omsatte sin tro i handling och gav henne därigenom både tro, hopp och liv.

– Jag önskar att jag kunde tacka honom – för utan barnhemmet skulle jag inte vara vid liv i dag. Det är jag säker på. Jag skulle vilja visa honom att det frö som såddes har grott och spirat. •