Intervju

Från prestation till vila

Maria Ejenfors

Joel var 21 år när han började skriva och ett år senare kom boken ”Anta utmaningen – var brinnande för Gud” ut. Med boken ville han uppmuntra ungdomar att ta sin tro på allvar och inte leva ett ljummet kristenliv, utan ett brinnande liv med Gud.

Skrivandet kom ur en längtan att förändra. Som ung lovade Joel Gud att han ville arbeta med att föra ut evangeliet. Han hade kanske föreställt sig en talarstol och ett liv som predikant. I stället kom vägen att gå genom böcker och berättelser, genom det egna bokförlaget Sjöbergs förlag, som Joel startade år 2000.

– Det handlar om att dela Guds ord, om att vara med och göra någonting för Guds rike och genom förlaget har jag en plattform att förmedla evangeliet.

Alla har sin egen kallelse

Genom åren har Joel arbetat med många människors livsberättelser; berättelser om människor som gått igenom svåra saker och senare mött Jesus, fått upprättelse eller upplevt helande. Det är svårt för honom att välja ut någon särskild berättelse som betytt mer än de andra.

– I varje process har det varit så att jag blivit berörd till tårar.

Samtidigt har alla dessa möten påverkat synen på kallelse; alla behöver inte göra samma sak eller stå på samma plats.

– Jag tror att vi alla har olika kallelser och gåvor. En sjuksköterska, lärare, pastor, bokförläggare eller journalist är alla lika viktiga i Guds rike. Vi ska bara vara trofasta i de gåvor Herren lagt ner i oss var och en.

Visionen som blev en prövning

Tanken på en kristen ljudbokstjänst hade funnits hos Joel länge. Men projektet kändes stort. Så kom plötsligt beskedet att det fanns finansiering och dörrarna började öppnas. Joel upplevde att Gud ledde vägen. Han fick också ett profetiskt tilltal från en man som inte kände till hans planer: ”Du ska börja jobba med ljudböcker och det kommer ha framgång”. Arbetet gick snabbt. I januari 2022 började Joel och teamet arbeta mer intensivt och vid midsommar samma år lanserades Keystory.

Men den utlovade finansieringen kom aldrig. När situationen så småningom klarnade förstod Joel att pengarna aldrig hade funnits. Det hade varit en bluff. Det var ett rejält svek som gjorde ont. Samtidigt var projektet redan i gång och förlaget hade utsatts för en betydande risk. Erfarenheten satte hans tillit till människor på prov. Men inte tilliten till Gud.

– Jag har verkligen sett hans omsorg så tydligt och kände mig buren igenom allt det svåra.

Joel har alltid haft lätt för att tro gott om andra. Det har han inte slutat göra, men han har blivit mer vaksam.

– Alla människor har inte genuina motiv. Alla människor är inte ärliga.

Samtidigt vill han inte bli cynisk.

– Det är viktigt att inte bli den där cyniska som tänker så om alla människor. De flesta vill gott och har genuina intentioner.

När allt går i 120

Den kanske viktigaste lärdomen från Keystoryresan handlar ändå inte om sveket, utan om tempot. Det första halvåret gick allt i 120. Det fanns inte mycket tid för stillhet, reflektion eller bön.

När sommaren och semestern kom började Joel se sådant han inte hade sett tidigare. Han mindes saker, började lägga ett pussel och upptäckte att vissa bitar inte riktigt passade ihop.

– Jag började, nästan som en journalist, att gräva lite grann.

Erfarenheten blev en påminnelse om betydelsen av att stanna upp och reflektera.

– Det är nog farligt om allt snurrar på så pass mycket att man aldrig går ner i varv. Man behöver stilla ner sig ordentligt och lyssna till Herrens röst.

Pusslet är också en bild Joel använder när han beskriver sitt arbete med nya bokprojekt.

– I början känns det som att man sitter med ett 1000-bitarspussel och tänker att det här kommer vara svårt att få ihop. Då får man ta en bit i taget och så går det framåt steg för steg.

Gud kräver inte att man bränner ut sig

Joel har gått in i väggen flera gånger. Erfarenheten har tvingat honom att ompröva hur han arbetar och hur mycket han försöker bära själv.

Idag tränar han löpning och går på gym. Han tar promenader, ber och läser Bibeln. Kvällar och helger är för det mesta lediga, och han försöker sätta gränser för arbetet.

Om en deadline kräver att han måste stressa för mycket är det kanske deadlinen som behöver ändras.

– Det är inte hela världen. Gud är ingen tyrann som kräver att jag bränner ut mig vart femte år. Han unnar mig att vila och må bra.

Som ung trodde Joel att mycket hängde på honom själv.

– Man tänker att man är oövervinnerlig och ska besegra världen. Nu vet jag att allt inte hänger på mig. Vi är många kristna i det här landet och i världen som bär tillsammans för Guds rike.

Idag är Joel mer övertygad än någonsin om att Bibeln är Guds ord, men tron har samtidigt blivit mindre av en prestation.

– Det handlar inte så mycket om mig utan om Jesus och att han får vara i fokus. Jag har funnit mer vila i tron.

Det som blir kvar

Mitt i allt finns familjen. Joel och hustrun Vera har varit gifta i över 20 år och har tre barn tillsammans.

– När man har levt tillsammans så länge har man format varandras liv på många sätt. Jag är så tacksam för den familj vi har blivit.

När han tänker på vad han hoppas att barnen ska säga om honom är det inte prestationerna han lyfter fram.

– Jag hoppas att de upplevt mig som en trygg pappa som finns där för dem oavsett vad som än händer.

Vill vara mer än ett förlag

Joel har inga planer på att sluta bygga. Framtidsvisionen för Sjöbergs förlag handlar om att fortsätta ge ut böcker som gör skillnad i människors liv – men också om att vara öppna för nya vägar.

– Jag vill att förlaget ska fortsätta ge ut böcker som berör men med en lyhördhet för Guds stilla viskning och för vart han leder oss.

Samtidigt vill han vara öppen för nya sätt att förmedla evangeliet och nå människor. Förlaget är redan mer än ett klassiskt bokförlag, menar Joel. Det fungerar också på många sätt som en missionsorganisation. Och den delen tror han kommer att bli ännu tydligare framöver.

När allt har lagts ihop

Trots utmattningar och utmaningar skulle Joel välja att leva om sitt liv igen. Han skrattar hjärtligt och säger att han gärna skulle gå tillbaka och ge den yngre versionen av sig själv några råd.

För kanske är det så med livet och med 1000-bitarspussel. Man vet inte från början hur alla bitar ska passa ihop, men genom att lägga en bit i taget framträder bilden.

När Joel blickar mot det som en dag ska bli kvar efter honom är det inte böckerna, förlaget eller ljudbokstjänsten han först tänker på.

Han får frågan vad han hoppas att familjen ska säga om honom när livet summeras, bortom alla prestationer.

Han behöver inte fundera länge.

– Att de kände sig älskade och att jag brydde mig om dem. •