Reportage
Frank Mangs – Nordens Billy Graham
Evangelisten Frank Mangs föddes 1897 i den lilla österbottniska bygden Närpes i Finland. Han var svensktalande, blev i unga år omvänd från ett ganska världsligt liv och blev en väckelsepredikant av sällan skådat slag. Med ett liv som spände över nästan ett helt sekel blev han något av Nordens motsvarighet till Billy Graham.
– Folk sa om Frank Mangs: "Han talar inte om oss, han talar inte till oss, han talar med oss."
– Hans möten var ofta synnerligen välbesökta, men det fanns en unik närhet. Han hade en gåva att röra vid de allra innersta strängarna hos dem som lyssnade.
“Berörde människor"
Evangelisten Ingemar Helmner har själv satt stort värde på sina många personliga samtal med Mangs, och han menar att det var när denne själv kände sig svagast och mest nedstämd som hans budskap berörde allra mest.
– Mangs liv var en väv av både smärta och andligt liv. Även om din tro var svag och du var sargad som människa, så var det bilden av den uppståndne Jesus han målade.
Helmner menar att Mangs själv inte skulle ha titulerat sig som en stor trosman.
– Han var bland de ödmjukaste jag har mött, han förtröstade på Jesus och hans frälsningsverk, inte sitt eget.
– Mangs förmåga att fånga sina åhörare var något alldeles unikt. Med sin varma, gripande stämma kunde han på ett naturligt sätt förmedla tro och helighet och en väg till frälsning.
Denna typ av förkunnelse menar Helmner är tyvärr borta i dagens kristenhet.
– Jag tycker det är en mycket, mycket smärtsam brist på detta idag, det är svårt att sätta ord på det.
Mangs talade ofta om “glädjen i hjärtat och sången i själen”. Hans förkunnelse var både intellektuellt skärpt och känslosam, menar Helmner, som tagit efter en del av det han lärt av Mangs i sin egen förkunnelse.
– Det var en genomtänkt omvändelseförkunnelse, men den hade doften av helighet.
– Så bara han trädde fram och såg på oss med sina goda ögon, så kände vi som lyssnade i ladan på Torp att“jag vill få tag på det som han har”. Brobyggare mellan samfund
Frank Mangs hade ingen fast kyrklig hemvist. Han var en fri ande och en brobyggare mellan olika samfund. "Är jag bland pingstvänner är jag en missionsförbundare, och bland missionsförbundare är jag en pingstvän", brukade han säga med glimten i ögat. Denna öppenhet gjorde honom unik och välkomnad av alla som sökte ett äkta och brinnande budskap om Jesus. Det var på den tiden mycket kamp inom kristenheten.
– Han har berättat för mig personligen hur alla ville ha honom – Lewi Pethrus var villig att betala vad som helst för att få honom som predikant i Filadelfia i Stockholm och Missionsförbundet likaså.
– Han låg på sitt rum under en kampanj i Ljungby, då han läste kallelsebrevet från missionsstyrelsen där de erbjöd honom dubbelt så hög lön som alla andra evangelister. Han var hårdvaluta i kristenheten, alla ville ha Mangs.
Han låg där hela natten med brevet och bad.
– Han tänkte på sina små barn och oron för ekonomin, men då morgonen grydde tog han fram papper och penna och skrev: “Högt värderade missionsledning! Jag räknar inte med att ni ska förstå mig, men kanske respektera mig, då jag först skriver tack för ert erbjudande, men sen säger att jag avstår. Min gåva och min kallelse är att vara fri.”
Enligt Helmner hade Mangs kunnat starta en egen ministry, gett ut böcker på eget förlag och tjänat massor av pengar, men det bekom honom inte.
– Hans förtroendekapital var otroligt. Under vinterkriget 1939 reste han från Smygehuk till Treriksröset och hade möten varje dag, där han predikade från Johannes 14, “Edra hjärtan vare icke oroliga” och tog upp kollekt under parollen “Finlands sak är vår”.
Stora statskyrkor var fulla av folk.
– Han åkte själv till regeringen i Helsingfors och överlämnade gåvan, och det har sagts mig i Finland att med dagens penningvärde så samlade han in under det året en miljard kronor; det gör inte den som inte har folks förtroende.
– På en kväll kunde han samla in 100 000 kronor.
Stora minnen har Helmner som sagt från Torpkonferensen, där Frank Mangs var huvudtalare under många av de 70 år han var där.
En evangelist av folket
Under den stora väckelsen i Oslo på 1930-talet leddes tusentals människor till tro genom Frank Mangs förkunnelse. Det var även genom bekanta där som han senare hamnade i Töcksfors 1954, platsen han till slut kallade för hemma.
– Vi ska akta oss för siffror, men det finns många som menar att det var minst 20-30 000 i Oslo-området som blev frälsta under den tiden.
– Hans inflytande sträckte sig över hela Norden och till USA, där han predikade för svenskamerikaner. Billy Graham sa en gång: "Hade han varit född med det engelska språket, hade han varit den störste av oss alla.”
Helmner har läst alla Frank Mangs många böcker, som ”Frälsningens väg”, med stor glädje och han tycker de bär på en himmelsk melodi.
– Sista gången jag besökte Frank, i hög ålder, i Karlstad sa han som bara han kunde säga: “Jag älskar fortfarande livet, men jag har blivit god vän med döden.”