Reportage

Göte och Ingegerd: ”Vi har varit lyckligt gifta i 60 år”

Det doftar gott nybryggt kaffe och hembakat i det ombonade hemmet. De vackra konstverken på väggarna och de många antikviteterna vittnar om alla de platser de besökt i sin tjänst och där de bott under sitt långa liv tillsammans. Pianots och dragspelet centrala plats i finrummet ger en föraning om att sången och musiken varit central i deras liv.

– Vi har bott på många intressanta platser sedan vi gifte oss. Vi började som evangelister och pastorspar 1986. Sången och musiken har vi haft gemensamt hela tiden, säger Ingegerd och bjuder på sina hembakade bullar.

– Vi har alltid haft en kallelse och hjärta för de i vårt samhälle som har det tufft av olika anledningar. Mycket av vårt arbete har därför skett i samarbete med LP-stiftelsen, berättar Göte.

Möttes som ungdomar

Den 25 mars firar paret som kommer från Fotö och Hönö i Göteborgs skärgård diamantbröllop, det vill säga 60 år som äkta makar. En förening som givit rik skörd.

– Vi har barnen Cathrin, Örjan och Malin samt elva barnbarn och tio barnbarnsbarn, berättar Ingegerd stolt.

Hon blev mamma tidigt och var 1981 endast 39 år då hon blev mormor för första gången och var mormors mor vid 62 års ålder.

– Det är långt från något Guinness rekord, säger hon med ett leende.

Hon minns mycket väl den dag då hon som 17-åring träffade fiskaren Göte från Fotö.

– Jag satt vid piren och väntade och hörde hur han startade motorn på sin båt och kom för att hämta upp mig. Sedan 1958 har vi varit ett par och 1961 gifte vi oss och nu sitter vi här.

Paret har ett långt äktenskap bakom sig och de tackar Gud för att de hållit ihop så länge.

– Det är viktigt att vara rädda om varandra och säga förlåt om det är något, säger Göte.

Fiskare på livets hav

När paret gifte sig var Göte skeppare och ute på havet jämt och ständigt då han drev stor fiskerörelse med flera fiskebåtar tillsammans med sin far Gunnar och sina bröder. En av båtarna, Westbank, visar han upp ett sparat tidningsurklipp.

Det står: “Ett norskbyggt fiskefartyg har levererats från Georg Eides söners skeppsvarv till Gunnar Gustavsson och hans söner Göte och Janne samt Ivar Ivarsson. GG 217 Westbank är byggd av ek, 85 fot lång och 23 bred. Motorn är en 600 hkr Munktell-Diesel. Utrustningen omfattar ekolod, radar och navigator. Hydraulisk styrmaskin, autopilot, radiotelefon, gummiflotte och plastlivbåt”.

– Vi fiskade i huvudsak sill längs hela kusten som vi sålde i England eller Tyskland. Jag hade skepparexamen och var ansvarig för båten då min far hastigt och tragiskt gick bort alldeles för tidigt, berättar Göte med en tår i ögat.

Livet på havet var enligt honom tufft och inte alltid i enlighet med den barnatro som han hade med sig från hemmet. De kommer båda från kristna familjer men Göte var inte frälst i ungdomen.

– Många böner gjorde dock att jag hade ett samvete som jag följde även om jag inte var frälst.

Hans far lämnade efter sig ett flertal brev till sonen och hans sista önskan var att “Göte skulle lämna sig till Gud”.

Ny tid

– Det största bönesvar jag fått någon gång var när Göte blev frälst 1972 och att alla barn och barnbarn har en tro på Jesus idag, berättar Ingegerd.

1972 var familjen redo för en ny utmaning då de lämnade ölivet och fisket för att bosätta sig i Värmland.

– Vi hade några släktingar som köpt en gård i Västra Fågelvik. Vi var på besök och fattade tycke för bygden och fick tillfälle att köpa ett gammalt fint sekelskifteshus med många rum och kakelugnar. Vi startade så småningom med jordbruk och det var ett slitsamt men trevligt liv under de 14 år som vi höll på.

Under tiden i bygden fick Ingegerd sitt bönesvar. Det var under en kort vistelse i norska Trysil som Göte fick ett möte med Gud.

– Jag blev radikalt frälst där en kväll ute i naturen. Det har jag aldrig ångrat, jag skulle önska att få ännu mera av den upplevelsen för den var så stark. Jag blev andedöpt och Gud har lärt mig att följa hans ledning, säger Göte.

I mitten av 1980-talet gick Göte på bibelskola i Alingsås och snart sålde de gården i Värmland och började som resande evangelister. Färden tog dem till Säffle där pingstförsamlingen hade en gård där paret började att hjälpa alkoholister och människor med problem.

– Sen gick flyttlasset till vackra Öland där vi bodde och arbetade som pastorspar i flera år.

1992 skrev tidningen Dagen en artikel om deras arbete på Öland. “Vi har ett ansvar inför Gud. Väckelsen kommer, men kanske inte som vi tror. Gud frälser, helar och hjälper dem som har det jobbigt och han svarar på bön enligt Bibelns ord”, sade Göte till Dagen.

Dragspelet har som sagt alltid varit med i deras många möten. De har skrivit och komponerat flertalet sånger själva. Favoriten är dock en norsk sång som de stiftade bekantskap med under tiden i Värmland.

– Det kommer en ny tid i detta land, anden ska falla sätta människor i brand. Murarna faller, fången blir fri. Det kommer en ny tid, det är undrens tid, sjunger de vid kaffebordet.

Sången bygger på tro, hopp och kärlek, något som paret har för framtiden och de ser fram emot att fira många fler bröllopsdagar tillsammans.

– Vi är inte så gamla ännu utan har mycket kvar att ge, intygar de.