Ledare

Granskning kräver omdöme

Rasmus Troedsson

Vad är det finaste vi kan ge Jesus?

Frågan ställdes till mig på nyårsafton. Den som frågade besvarade den själv, stilla men med allvar: ”Det värsta jag har.” Och lade till: ”Jesus har redan betalat ett ofattbart högt pris för det. Han hoppas endast att vi gör rätt för oss och ger honom det han redan har betalat för”.

Det är vad korset handlar om.

Så enkelt – och samtidigt så svårsmält för oss människor. För vi vill gärna bidra. Visa upp något eget. Något som gör oss lite mer värdiga nåden, lite mindre beroende av den. Annars riskerar vi att framstå som överflödiga, både i våra egna och i andras ögon.

Men den kristna nåden låter sig inte förhandlas.

Det är endast Jesus som betalar priset. Vi andra tar emot – och häpnar inför Guds frikostighet.

Nåden är inte tillmätt. Den sinar inte. Den ges om och om igen, om vi vill och om vi är beredda att ta emot den. För intet. Det kostar oss ingenting, förutom möjligheten att hålla fast vid vår självgodhet. I ett ögonblick är det gamla förgånget, sänkt i glömskans djup. Där finns inget meningsfullt bottenfiske. För där finns inte Guds levande vatten.

Varje gång vi räcker honom det värsta vi bär på, får vi det bästa som kan ges: förlåtelse, välsignad glömska och en frid som överstiger vad världen har att erbjuda.

Här skiljer sig den kristna vägen tydligt från världens.

I världen, bortom Jesus, binds människan ofta till sina misslyckanden. Historien grävs fram, förstoras och återberättas. Det spelar föga roll om det som skedde ligger långt tillbaka i tiden. Karaktär fryses. Skuld bevaras.

Varje gång jag ser någon hängas ut i offentligheten ber jag till Gud att det som granskas åtminstone ska vara relevant i tid och sammanhang, och berättas konsekvent – inte enbart ur granskarens perspektiv. Samtidigt vet jag att makt måste granskas. Men även granskning kräver omdöme.

Det blir därför märkligt när världen anklagar kristna bibeltroende för att vara dömande.

Vem är det som ringar in människor, låser dem vid gamla handlingar och vägrar erkänna möjligheten till omvändelse? Inte sällan just de som anklagar troende för dubbelmoral – från en egen moralisk utsiktspunkt som sällan ifrågasätts. Och ofta med megafoner.

I detta nummer möter vi SVT:s vd Anne Lagercrantz. Jag ville borra i avsikter, syften och självbilden hos public service, men också ge utrymme för hennes bästa argument. Det var en intervju som inte lämnade mig oberörd. Hon framstår som både genuin och eftertänksam.

Ändå dröjer en fråga kvar: förmår SVT visa något annat än det som smickrar samtiden? Den ateistiska hållningen som default, som norm och måttstock, i en värld som i hög grad är religiös. Bedöm själva hennes utgångspunkter.

Anne Lagercrantz har mitt förtroende.

Och samtidigt – mina frågor.

För nåden ger oss alla en ny början.

Men världen har ännu inte fullt ut lärt sig vad den ska göra med människor som faktiskt har blivit nya.