Reportage

Gud reparerade Nathalie

Nathalies barndom innehöll kristna inslag som barnabönen ”Gud som haver” samt en och annan lovsång. Men mest handlade tillvaron om misär för henne och syskonen. ”Helvetet på jorden”, som hon själv benämner det.

– Pappa misshandlade oss barn redan i tidig ålder. Han var en mycket hård pappa, vi blev lärda att hata och inte gråta.

Ett svårt trauma upplevde Nathalie redan som femåring.

– Då var vi tillbaka i Sverige och bodde i Östersund. En kväll dök en granne, som hatade oss på grund av att min mamma är finsk rom, upp med ett skarpladdat hagelgevär.

– Mamma gömde oss barn i sovrummet. Pappa, som hade druckit några öl, tog emot inkräktaren i vårt hus med ”varma servetter”.

Nathalie minns än i dag de brutala ljuden från köket när hennes pappa slog inkräktaren sönder och samman.

– Jag var skräckslagen och gömde mig bakom sovrumsdörren.

Händelsen ledde till att Nathalies pappa dömdes till fyra års fängelse.

– Vi flyttade till Härnösand för att bo nära anstalten Saltvik där pappa satt.

Efter några år blev Nathalies pappa frisläppt.

Idrotten tog plats

Med tiden började idrotten ta en allt större plats i familjens liv. Det handlade dock inte om kravlös idrottsutövning byggd på glädje.

– För pappa handlade allt om att vi barn skulle bli framgångsrika inom idrotten. Det fanns ingen som helst glädje med i bilden, allt gick ut på att nå högsta nivå och tjäna mycket pengar.

Nathalie såg tidigt ut som en stor talang inom tennis, men valde så småningom att satsa på boxning vilket gav henne SM-medaljer. Trots framgångarna var tillvaron en plåga.

– När jag var tio år bestämde farsan att jag samt tre av mina fem syskon skulle flytta söderut för att utvecklas genom att träna mot bättre motståndare. Mamma och minsta två yngsta syskon blev kvar i vårt tidigare hem.

Fil och flingor

De ännu mycket unga barnen tvingades leva i en vardag utan trygg omsorg.

– Vi passade på att äta oss mätta på skolans lunch då vi, trots brutalt hård träning, mest levde på fil och flingor. Min farsa var stenhård och använde metoder med inslag av tortyr.

– Jag minns när vi skulle styrketräna genom att ”sitta” mot en vägg. Om någon av oss ramlade innan 20 minuter gått tog farsan fram hästpiskan och drämde till.

När Nathalie var 15 år tvingade skador samt ett sargat psyke fram ett uppehåll från elitboxningen. Efter en tid försökte hon göra comeback, men hennes sargade kropp grusade den planen.

Polisen och socialtjänsten hade under flera år varit ett ständigt innehåll i familjens tillvaro. Efter karriären som ungdomsidrottare på elitnivå började Nathalie röka hasch samt missbruka andra tunga droger. Hon drogs till destruktiva förhållanden med killar som var såväl missbrukare som våldsamma mot henne. Vid några tillfällen sökte hon skydd på olika kvinnojourer, men återvände snabbt till det destruktiva mörkret.

– Jag kände mig så smutsig och upplevde hopplöshet.

Vid ett tillfälle gick en dåvarande pojkvän ut i köket och hämtade en kniv.

– Han var helt fylld av svartsjuka och sade att han skulle döda mig. Jag blev livrädd, inom mig ropade jag till Gud och bad att han skulle rädda mig.

Killen tryckte kniven mot Nathalies hals.

– Då ropade jag, inom mig, namnet Jesus. I det ögonblicket släppte han kniven och gick sin väg, det var ett mirakel.

Tog emot Jesus

Nathalie tog emot Jesus som sin personlige frälsare i maj 2009. De närmast följande åren innebar en resa in i Jesu närhet. Men de destruktiva tingen i livet vägrade släppa alla grepp om henne. Nathalie beskriver det som en ”50-50-tillvaro” – hon överlät en del till Gud men fortsatte även att kriga på själv.

År 2015 kände Nathalie att hon inte kunde fortsätta kämpa i egen kraft. I stället överlämnade hon hela sitt liv till Gud och blev då fri från droger, våld och hot.

– Jag fick höra om vilan i nåden. Jag var åter djupt nere och valde då att be: ”Nu Herre överlämnar jag allt till dig.” Det kändes som att bli duschad av en hink med ljuvligt varmt vatten, jag blev så starkt berörd av Guds kärlek.

Sedan dess har hon vandrat tillsammans med Herren och fått uppleva att relationen dem emellan växt sig starkare.

– Tanken är ju att vi ska överlåta allt till Gud och lita på honom, oavsett stormar. Det kom så starkt, jag började förstå betydelsen av att överlåta allt till Gud. Det är först då Gud kan komma in och börja arbeta helt och hållet.

I dag bor Nathalie i norra Småland tillsammans med kärleken Robin samt sina tre barn. Hon är mån om att betona att livet som kristen inte alltid är en dans på rosor, men att det gör skillnad om man väljer att vandra med Jesus vid sin sida.

– Det handlar inte om vårt yttre, det handlar om våra hjärtan. När jag valde att lita på vad Gud gör för mig och för andra människor har jag fått uppleva mer av hans mäktiga kraft och välsignelser.

Längtan efter Guds nåd

Vid olika tillfällen har Nathalie medverkat i kristen tv där hon fått berätta sin historia samt om vad Jesus har gjort och gör i hennes liv. Hon predikar gärna, såväl i kyrkan som i vardagen.

– Jag vet vad jag är kallad till att vara. Varje dag innebär en längtan efter Guds nåd och jag känner iver i att dela evangeliet med andra människor, avslutar Nathalie Seleborn.

OLA KARLMAN

redaktionen@inblick.se