Reportage

Gud tog bort Fredriks ilska och oförlåtelse

När Fredrik konfirmerade sig tyckte han inte att han fick ihop det som den kristna tron stod för, så han började söka på olika sätt efter något annat.

– Jag tyckte att det borde finnas något mer här i livet, något större. Varför finns det liv här men inte på andra planeter till exempel?

Det har tagit många år innan han hittade svar. Det var på en marknad i Staffanstorp som han fick syn på en cafébuss. Där fanns kristna som bjöd på kaffe och delade ut biblar. Han hade inte tid att stanna och prata med dem, men han kom och besökte dem på söndagens Gudstjänst.

– När jag kom dit så kände jag mig hemma. Det var något som tillfredsställde i mitt sökande, framförallt andligt, säger Fredrik Sjödin.

Han såg snabbt en skillnad mellan kyrkan som han var van vid, där prästen berättade hur det skulle vara och tog ansvar för allt.

– Här uppmanades man att vara aktiv på ett annat sätt. Man bad för andra och fick själv förbön. Man uppmanas att bygga en relation med Jesus. Det är en relation med Jesus, inte en religiös rit.

Fredrik fick tag på vem Fadern var och vem Jesus var.

– Jesus kom inte för att jag skulle behålla mina synder, utan för att jag skulle få dem förlåtna.

Satt och drack kraft

I ett halvår kom han regelbundet till kyrkan och bara var.

– Jag började känna kraften som finns i Jesus. Det var som att sitta och dricka i sig kraften så att man skulle klara veckan sen. Det är den helige Andes kraft. Jag gick från min egen kraft som är liten, till hans kraft som är så stor att man kan göra vad man vill med den.

Med förstånd kunde Fredrik inte riktigt förstå hur allt hängde ihop.

– Jag undrade hur en timme med lite fin musik och prat kunde fylla mig med en sådan kraft. Jag föredrog egentligen dånande musik, men efter en dag var kraften jag fick från den musiken slut. Här räckte det hela veckan.

Sanna vänner

Fredrik började också se förändringar i sin själ.

– Den helige Ande började ta bort skräp, ilska och oförlåtelse, det som gör att det fräter i själen. Han fyllde själen med sitt ljus på insidan istället.

Tidigare gjorde Fredrik mycket i sin egen kraft och när det inte fungerade blev han arg på hela världen och tog till flaskan för att slappna av.

– Hela min livsstil var destruktiv och egocentrerad. Hela min tanke byggde på att jag var ensam mot hela världen.

Idag är han inte så ensam längre.

– Jag har en Far i himlen som hjälper mig och bröder och systrar i kyrkan. Vänner i all ära, men när man får det jobbigt börjar en efter en försvinna. Men här i kyrkan är det tvärtom. När det är svårt kommer de en efter en och ber för en och hjälper till med praktiska saker.

Fredrik jämför livet nu och då med att först ha tagit sig fram i en djungel med en machete, för att nu istället gå på en asfalterad väg.

– Nu är det mycket snabbare och bättre. Förr försökte jag göra allt i min egen kraft. Nu har jag Guds kraft.

Nyfiken istället för arg

Förr kunde Fredrik också lätt bli arg på folk. Det kunde vara någon som trängde sig före i kön eller någon som körde bil drogpåverkad. Den som var bufflig och arg tyckte han skulle få stryk och snuten skulle bura in.

– Nu är jag mer nyfiken och har fått Guds kärlek till folk. Den som tränger sig före kanske har en dålig dag, den som är drogad behöver hjälp och jag har insett att jag var lika arg som den som var arg och bufflig.

Gud ingen godismaskin

Gud är god och han välsignar dem som söker honom, men ibland kan vi ha fel inställning till Gud, menar Fredrik.

– Det står att om vi ber ska vi få, men vi får det vår Far vill att vi ska få. Jag bad till Gud som om han var en godisapparat. Jag behövde en bil och ville ha en flott svart Mercedes med läderklädsel, men inget hände.

Fredrik tackade då Gud för att det ändå var så nära att gå överallt dit han skulle, och för att han hade friska ben och bra fötter.

– När jag tackade Gud för att han höll mig frisk, fick jag se en bil. Den var billigare än förväntat och alla saker jag behövde fanns i. Det var en Passat som jag också hade råd att äga och behålla.

Fredrik känner att Gud gör honom ödmjuk. Och den Gud han känner är inte en som kräver en massa av honom.

– Nej, han låter det istället växa fram bra saker i mig som jag vill göra och vara, säger Fredrik Sjödin.