Reportage

Gunilla Ludvigsson: ”Jag är en förnöjd singel”

– Vi har mycket det tänket i kyrkan; att det är viktigt att vi blir gifta och kan få barn. Att inte träffa någon är förenat med skam, säger Gunilla som idag fortfarande är singel men lever ett meningsfullt liv.

När Gunilla Ludvigsson var runt 20 år bröt hon upp från ett fyra år långt förhållande.

– Det var faktiskt jag som tog det steget, även om vi hade haft en bra relation.

Gunilla som bara varit 15 år när de började sällskapa hade på ett sätt missat ungdomstiden och ville utveckla sig själv.

– Jag behövde stå på egna ben, utan att ta hänsyn till någon annan.

Före uppbrottet hade hon tänkt att hon hade sitt på det torra och aldrig skulle bli desperat efter en man eller efter att gifta sig.

Efter gymnasiet utbildade hon sig till sjuksköterska och satsade sedan mycket på arbetet. I 30-årsåldern var det många i omgivningen som började bilda familj och få barn.

– Jag såg mig omkring och det fanns inte så många singlar kvar.

Gunilla flyttade till Stockholm för att vidareutbilda sig till barnmorska, men det var inte enda målet med att komma till huvudstaden.

– Det fanns en förhoppning inom mig, att där skulle jag träffa min man. Jag kände ”Det är nu som jag har chansen om jag överhuvudtaget ska gifta mig.”

Överenskommelse med Gud

På söndagarna gick hon till en kyrka där det fanns en kille som brukade sitta ensam.

– Han kom inte med någon annan och det verkade som om han var singel.

En söndag skulle hon ta mod till sig och gå och prata med killen. Hon kunde inte bara sitta och vänta på att något skulle ske.

– Jag gjorde en överenskommelse med Gud. ”Om du fixar så att han kommer så ska jag prata med honom”, bad jag.

Gunilla var taggad och laddad när mötet började.

– Lovsången drog igång och jag tittade mig omkring, men nej, han hade inte kommit. Tiden gick och vi sjöng lite till, men fortfarande hade han inte kommit.

Gunilla började känna sig missmodig och insåg ganska snart att grabben inte skulle dyka upp.

– Jag satt där på bänken och blev så oerhört besviken på Gud. Han ville inte lyssna på mig och fixa så att killen skulle komma. Gud som ska vara den allsmäktige och ha världen i sin hand.

Gunilla lämnade gudstjänsten långt innan den var slut och gick hem, la sig på sängen och grät.

– Allt sköljde över mig. Varför var jag så konstig, vad var felet på mig som gjorde att jag inte kunde träffa någon?

Hon kände självförakt och att hon var dålig.

– Vad hade jag att komma med? Jag kände mig ensam och upplevde mig så tom. Det var en verklig förkrosselse.

Att träffa någon var meningen med livet och mannen skulle ge henne värde, bekräftelse och få henne att känna sig betydelsefull och älskad.

– Vi har mycket det tänket i kyrkan; att det är viktigt att vi blir gifta och kan få barn. Att inte träffa någon är förenat med skam.

Total förkrosselse

När hon grät där i sängen var det som om hon låg på ett kallt källargolv.

– Det var så kallt, ingen brydde sig om mig eller såg mig. Jag kände mig oälskad och att ingen ville ha mig.

Men då kom det något emot henne, bildligt sett. Hon kände en värme.

– Jag förstod att det var Jesus som kom, han som jag var så besviken på.

– Det var som om Gud mötte mig och bara omfamnade mig. Och jag tänkte: Okej, jag har kanske ingen man, men Gud ser och han sa: ”Jag finns här för dig”. Upplevelsen har följt Gunilla, men hon tänkte ändå att livet var kört.

– Jag hade varit på några dejter. Det var runt 2015 och jag tänkte: Vad blev det av livet?

På Missionsgården Strandhem utanför Örkelljunga träffade hon John Breneman som arbetar på Kristna själavårdsinstitutet (KRIS) och undervisar om själavård på bibelskolan.

– Jag uttryckte mig lite desperat; att här står jag och stampar och har inte träffat någon man.

John uppmanade henne att inte låta jakten på en man ta allt fokus.

– ”Våga satsa på det du har en längtan efter och vill jobba med”, sa han. Och jag hade haft en längtan efter att jobba med själavård.

Gunilla gick själavårdskursen ”Se om dig själv och andra”.

– Jag tror på konceptet att först se om sig själv innan vi kan värna om andra. Jag behöver bli läkt i mitt inre för att finnas till för andra.

Hon förstod vad det var som hade hänt i Stockholm när hon sagt att hon måste träffa någon och blev så besviken på Gud.

– Den mannen jag sökte hade blivit som en avgud för mig. Det var oerhört smärtsamt att inse och erkänna det. Men det är viktigt att kunna erkänna det som finns i hjärtat.

Men det skedde inte över en natt.

Ny bild av sig själv

Kursen fick henne att få en helt annan uppfattning om livet, vem hon var och vad som var viktigt.

– Jag förstod att det är bara Gud som kan ge mig den verkliga kärleken och bekräftelsen. Det är bara han som kan fylla tomrummet.

– Vi behöver ha Gud som nummer ett och sedan ha längtan efter annat i livet.

Gunilla är i skrivande stund fortfarande singel, men ser helt annorlunda på tillvaron än för tio år sedan.

– Gud har gett mig en så meningsfull uppgift. Han har gett mig kärlek och en mening med livet. Det handlar inte bara om att träffa sin livspartner.

När Gunilla erkände att hon satt en livspartner före Gud försvann skammen över att inte ha träffat någon.

– Jag blev mer och mer trygg i det Gud skapat mig till.

Tidigare hade hon knappt vågat berätta om sitt civilstånd när hon varit ute som föreläsare.

– Nu är det inget problem för mig att berätta. Jag är en förnöjsam singel.

När Gunilla la av sig skammen började Gud öppna många andra dörrar. Hon är ute och talar om sina erfarenheter och skriver också en bok om singellivet tillsammans med John Breneman. John, som är teolog, skriver det teologiska perspektivet. Tillsammans skriver de ur ett själavårdande perspektiv om singelliv.

– Det som var brutet och trasigt kan bli till välsignelser för andra i framtiden. Det är när vi släpper vår egen kontroll som Gud kan komma med sin kraft.

Gunilla arbetar som skolsköterska på gymnasiet i Halmstad. Vid sidan av driver hon företaget Gunilla Ludvigsson som erbjuder samtal, coachning och föreläsningar på kristen grund.