Reportage

Gunnel och Bengt är rotade i tron

Bengt och Gunnel Gustafsson har varit gifta i hela 65 år. De har två barn och fem barnbarn. Sedan mer än 50 år bor de i Arvika där båda är aktiva inom Equmeniakyrkan, det som tidigare var Missionsförbundet.

– Mina intressen har varit familjen, företaget och församlingen, säger Bengt med sin myndiga stämma.

Bengt och Gunnel har under många år varit delaktiga i församlingens arbete på många sätt. De träffades även via kyrkan.

– Gunnel och jag träffades då jag som 18-åring under ett år verkade som evangelist i vackra Fryksdalen.

Idag leds företagen av deras barn och barnbarn.

– Jag har ofta bett till Gud om vägledning, även när det gäller mina företag, och nu ber jag för nästa generation att han ska välsigna även dem.

Trofast Gud

Bengts favoritvers som väglett honom genom livet är Efesierbrevet 2:8: ”Ty av nåd är ni frälsta”.

– Jag har varit i kyrkan i hela mitt liv och visst har mycket förändrats, men vi är alla frälsta av nåd.

Bengt tycker om att lyssna till sång och musik och av psalmbokens många hymner lyfter han fram en psalm från Fryksdalen, skriven av skolläraren, evangelisten och emigranten Nils Frykman.

– Nummer 13 i Psalmer och sånger ligger mig varmt om hjärtat: ”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig, vad nåd du städs mig skänker, jag får ju allt av dig då blir jag hjärtligt glader, då lockas lovet fram, jag tackar dig min fader, jag tackar dig Guds lamm.”

Som evangelist inspirerades Bengt av de pastorer han hörde i ungdomen, bland annat Göran Thorell. Hemförsamlingen i Järnskog hade många bra pastorer, menar han, och han tyckte om de många läger som arrangerades där tron på Jesus förkunnades.

– Det var en mycket stor missionsförsamling, en av Sveriges största, och jag blev frälst i min ungdom. På den tiden var det ovanligt att inte vara en del av församlingen.

Hemmet och familjen har alltid legat Bengt varmt om hjärtat, även om han veckopendlat långa tider. Då han begåvats med en luthersk arbetsetik, så har han oftast arbetat från tidig morgon till sen kväll.

– Den bästa tiden på dagen har alltid varit före klockan sex, då jag kunnat sitta i ro på kontoret och förberett mig innan dagen börjar.

Bondson från Järnskog

Bengt föddes 1938, året före andra världskrigets utbrott. Han växte upp på en bondgård i Söpple, i södra Järnskog, en bygd starkt präglad av väckelserörelsen och Missionsförbundet. Han föddes in i en tid av politisk oro och spänningar i gränstrakterna mellan Sverige och Norge, där berättelser som den om en tysk officer som tog sin tillflykt till familjens ladugård fortfarande sitter fast i hans minne. Det var spänt längs gränsen och i bygden fanns både motståndsmän och nazister.

– En dag då mamma gick ut till ladugården så kom hon springande in och sa till pappa: ”Det ligger en tysk militär i ladugården”.

Denne officer hade enligt Bengt varit och ”friat”i bygden men förirrat sig i nattmörkret och tagit sin tillflykt till deras ladugård, där han sett ett ljussken.

– Tysken fick följa med in, pappa bjöd på kaffe och bullar – mausern låg på bordet, det glömmer jag aldrig. Mamma cyklade till telefonväxeln och ringde till landsfiskalen, som kom med taxi och eskorterade bort tysken.

Den i mångas ögon ökände landsfiskalen Åke Hiertner eskorterade tysken till en svensk samlingsplats.

Något år efter kriget råkade en ung Bengt bli allvarligt sjuk, nio år gammal.

– Läkaren ville inte skriva ut någon remiss till sjukhuset i Arvika, för han trodde inte att jag skulle överleva.

Bengts mamma och pappa bad till Gud för sin lille son och pappan, rådig som han var, tog pojken i bilen och åkte till sjukhuset.

– Det närmaste året bodde jag på sanatoriet i Arvika, innan jag friskförklarades. Det var en prövning att vara borta från hemmet och ett bönesvar för mina föräldrar att jag överlevde.

Ingenjör och entreprenör

Bengt har haft många strängar på sin lyra. Uppfödd som sagt på en bondgård utbildade han sig till ingenjör. Efter det var han verksam i flera företag runt om i Sverige, innan han blev egenföretagare för drygt 40 år sedan. Han inledde sin karriär inom industrin, där hans tekniska intresse och problemlösningsförmåga snabbt blev tydlig. Efter att ha arbetat i bland annat Skövde, Enköping och Mariefred, slog han sig slutligen ner i Arvika, där han med tiden blev en av västra Värmlands mest framstående företagare.

– Den affär jag är mest nöjd med var då vi köpte konkursboet efter Thermia i Arvika 1992 och fick det på fötter, trots tuffa tider.

Thermiaverken har en lång och stolt industrihistoria där de följt utvecklingen och producerat allt från vedspisar till dagens högteknologiska värmepumpar, som används i den gröna omställningen runt om i hela Europa. Idag har företaget cirka 350 anställda och en omsättning på drygt två miljarder. Bengt har idag inget med Thermia att göra.

– Thermia är det företag som jag borde ha tagit till börsen, med facit i hand.

För drygt 40 år sedan började Bengts bana som egenföretagare, och hans entreprenörskap har burit rik frukt. Hans första företagsköp, Mavab, Mariestads verkstads aktiebolag, gjordes 1983 och är än idag i familjens ägo, nu under ledning av sonen Örjan och dennes två söner.

– Det var en stor risk som jag tog, men som gick vägen. Nu har Örjan lämnat över till mitt barnbarn så det är tredje generationen.

Rekonstruktör

Genom åren har Bengt blivit något av en företagsrekonstruktör; en person som med stort engagemang har vänt flera företag från kris till framgång. Hans övriga företag, såsom TVAB, APR och Thermia, har alla präglats av samma vision: att bygga upp, skapa arbetstillfällen och bidra till samhällets utveckling.

– Jag har alltid försökt att behandla anställda och personal med respekt. Under alla mina år har jag aldrig behövt ge någon sparken. Jag har ordnat förtidspension för vissa, men har alltid försökt att få dem att må bra på jobbet och då producerar företaget som bäst.

Bengt har aldrig sett företagandet enbart som en källa till egen försörjning. För honom har det alltid handlat om att vara en förebild i integritet och etik.

– Det går inte att köpa lycka för pengar, men de ger en viss frihet och möjlighet att påverka, det kan man inte sticka under stol med i dagens samhälle.

Vid sidan av sitt arbete har Bengt också varit engagerad en kort period i politiken. Som ledamot i kommunfullmäktige för Folkpartiet i Arvika, har han arbetat för ett samhälle präglat av kristna värden.

– Folkpartiet finns ju inte kvar och knappt inga liberaler heller.

Arvika har alltid varit familjens fasta punkt. Trots sina 86 år är Bengt fortfarande full av livsmod och intresse för sin omvärld. Han ser framtiden an med tillförsikt, trots alla skyar av krig och annat i vår omvärld.

– Det är som Frykman skriver: ”Du döden för mig smakat, du mina synder bar, och över mig du vakat i alla mina dar”.