Reportage

Han följde kallelsen till världens mest utsatta

Emelie Rönnerfors

Trent visste att han ville tjäna andra på ett sätt som följer Jesu exempel. Att få använda sin kompetens för att hjälpa människor genom Mercy Ships lockade honom redan under sjuksköterskeutbildningen.

– Jag tittade faktiskt på Mercy Ships redan efter college, men jag började arbeta i stället och slutförde aldrig min ansökan, säger Trent.

När covid slog till började han arbeta som resande sjuksköterska och eftersom det gav bra betalt blev han kvar.

– Jag fastnade i hur mycket pengar jag kunde tjäna. Men plötsligt insåg jag att jag hade glömt mitt mål från tiden efter college och tappat fokus på vad Gud försökte leda mig till, säger Trent.

Kände sig trasig

Trent minns tiden som resande sjuksköterska. Han tjänade bra, men samtidigt växte känslan av att något saknades. Han började gå på bönevandringar där han bad och reflekterade över sin livsriktning.

– Jag kände mig trasig och tom. Jag reste från stad till stad och arbetade några månader i taget. Så fort jag började lära känna människor var det dags att lämna igen.

En dag hände något oväntat, Trent fick ett mycket personligt brev från en kollega.

– Jag hade precis börjat ett uppdrag i Atlanta och arbetade med en sjuksköterska från Phoenix. Vi kände knappt varandra eftersom vi jobbade olika skift. Hon skrev ett brev där hon berättade att hon hade haft en dröm om mig, där jag gick ensam i en stad på natten och ropade till Gud.

– Hon visste inte ens att jag var kristen eller att jag bad, men hon kunde se att jag sökte efter något mer. Det var modigt av henne att skriva brevet och beskriva flera drömmar där hon såg mig arbeta utomlands med en medicinsk missionsinsats.

Kort därefter ringde Trent upp arbetsgivaren och meddelade att han tackade nej till ett nytt uppdrag. Istället skulle han arbeta volontärt för Mercy Ships.

– ”Var inte som Jona”, sa hon. ”Du måste åka.”

Att förlora sitt ena ben

Vid 12 års ålder förlorade Trent ett ben efter att ha diagnosticerats med skelettcancer och genomgått elva operationer. Att leva med benprotes har sina utmaningar, men det stoppade honom inte från att ge sig av mot äventyret att bo och arbeta på ett fartyg.

– När jag såg skeppet för första gången och landgången som gick rakt upp, tänkte jag: ”Åh, nej”. Hur skulle jag ta mig upp med min protes och alla väskor?

Trots farhågorna tog sig Trent ombord och har nu arbetat på skeppet Global Mercy i 15 månader. Under den tiden har han upplevt många givande möten med patienter.

– Det finns dagar då jag har ont på grund av protesen, men det påminner mig om att den här världen inte är mitt slutliga hem.

Trent tillbringade största delen av sin barndom på sjukhus eller i gips och menar att det har hjälpt honom att kunna relatera till patienternas upplevelser på ett sätt andra kanske inte kan. Speciellt har han funnit en särskild gemenskap med många av de manliga patienterna.

– När jag var sjuk som barn brukade manliga sjuksköterskor komma in och titta på NBA-matcher med mig. Att nu få ge tillbaka på samma sätt känns fantastiskt.

Nu får han ge tillbaka

– Jag har sett Gud i mitt liv genom sjukdom och läkarvård. Att jag nu, genom mitt arbete, kan visa hans kärlek till patienter känns som att ge tillbaka på något sätt.

Som teamledare på den preoperativa avdelningen ansvarar Trent för samordningen av mottagandet av patienter som söker gratis kirurgisk vård på Global Mercy.

I sin roll ansvarar han för att patienterna är både fysiskt och mentalt redo inför operationerna. Han hanterar dokumentation, anestesikonsultationer, samtyckesblanketter och ser till att transporterna mellan Hope Center och Global Mercy fungerar.

– Jag tror att allt jag gått igenom är en del av Guds plan för mitt liv. Jag ser Guds kärlek till människorna i Sierra Leone. Jag ser Guds kärlek till världen. Att få vara en del av det är en otrolig känsla. •