Reportage

Hans Weichbrodt om livet, tron och bibelläsningen

– Jag är en sportig person och prioriterar en lång promenad dagligen, berättar han och vågar sig på att även berätta vilket idrottslag som ligger honom varmast om hjärtat; Västra Frölunda, vars hejaklacks-bänk ofta får hans support om han befinner sig på hemmaplan.Den ena dagen möter jag den karismatiska prästen iklädd en klassisk prästkrage, som är halvt dold bakom den vita liturgiska alban. Gången därpå kommer han till vår mötesplats med långa kliv i jeans, gympaskor och mössan neddragen långt ner över öronen. Påbylsad, men hans positiva energi som kännetecknar honom på scenen såväl som vid sidan av scenen går inte att ta miste på.Hans berättar om veckans olika uppdrag, från krönikor till möten runtom i Sverige. Veckorutinerna varierar kraftigt och han betonar vikten av att skapa fasta rutiner i de ständigt nya miljöerna han rör sig i. En rask långpromenad och minst en halvtimme på telefonen till frun därhemma är de viktigaste punkterna han alltid packar med sig när han reser runt och talar om kristen tro i olika sammanhang.– Väldigt tidigt gick det upp för mig, att frågeställningarna kring Jesus som Guds son, korsfästelsen och evigheten bara kunde förhålla sig på två sätt, säger han och fortsätter med sitt resonemang:– Om det då var sant – då visste jag att jag var en idiot om jag inte satsade livet på det.

Konfirmation

Hans föddes i USA, hans pappa jobbade för GE och Nasa och utvecklade atombåtar som skulle smyga tyst fram i vattnet. Några år i staterna följdes av en ny hemort i Västerås då pappan fick jobb på Asea, medan hans mamma jobbade som sjuksköterska. Skrattande berättar han att den tekniska färdigheten som kännetecknade hans far, saknas hos honom så till den grad att det är komiskt.– Jag växte upp i en familj med högt tempo, de var positiva till kyrkan men tro var inte en del av vardagen. Min äldre bror var agnostiker men påbörjade en konfirmation av kulturella skäl. När Hans skulle konfirmera sig på en stiftgård i Rättvik tog både gemenskapen och frågorna kring Gud tag i honom.– Efter Rättvik började diskussionerna hemma med en skärpt bror som var agnostiker. Hans ville tillbaka till Rättvik och ville vara ledare även om han inte var helt trygg i tron. – Jag kom till tro på ett irriterande stillsamt sätt, som en vågrörelse under tre till fyra år, tills jag förstod att han fanns på riktigt.– Jag kom tidigt till en punkt utan återvändo, vilket irriterade mig väldigt, då jag inte var säker, berättar han. Hans beslöt sig för att bli kristen men konstaterar att det inte var någon stark känsloupplevelse till att börja med. College i USAHan reste till USA och blev placerad i Kansas, ovanligt platt att besöka men där var det desto vanligare att vara kristen. I delstaten började han med teater på allvar. – Du har någonting när det gäller teater, konstaterade en av lärarna på skolan och Hans första huvudroll ledde så småningom till att han fick stipendium och reste runt i USA och tävlade i teaterframträdanden.– Teater och kommunikation tyckte jag var kul, jag blev tränad på ett helt annat sätt där vilket utmanade mig, berättar Hans. – Jag fick ta lite mer kritik, blev noggrannare samt fick utveckla mig mycket.En chockartad vändningDet började växa fram en förnimmelse om att han skulle åka hem och bli präst. Detta trots att han kom tvåa i en stor tävling i Texas och fick ett erbjudande om ett lukrativt stipendium på fyra år på ett topp-college. – Jag gick ut på gården i mars, det var varmt ute och då kände jag att prästyrket var det som var min uppgift.Han drömmer om att skriva böcker och utveckla sin förkunnelse.– Jag är 0 eller 1, typ som när jag går, antingen är det irriterande långsamt eller så snabbt så andra blir frustrerade, säger Hans yvigt gestikulerande där han sitter i läderfåtöljen. Hans främsta passion gäller bibelkunskap och den kristna trons rötter.– Det är mycket som skakar, många tappar kontakten med kristendomens DNA. Anta utmaningenHans berättar att han har kommit fram till att den avgörande punkten för kristen tro ligger i våra vardagliga rutiner. Detta ledde till att Hans Weichbrodt och Berit Simonsson, som ofta predikar tillsammans, särskilt började uppmuntra till bibelläsning under hösten 2014. Här mötte de en förkrosselse som hörde ihop med att många tappat bibelläsningen. En tanke hos honom under en morgonbön i september grundlade konceptet till Anta utmaningen som sedan konkretiserats och formulerats av Svenska Bibelsällskapet. Hans sammanfattar resonemanget i ett citat:– Att leva i fromhet, med fokus på Jesus, att läsa Bibeln och att ha en nära kontakt med andra kristna leder nästan per automatik till fokus, skärpa och ödmjukhet.