Reportage

Harald Thingelstad: Agnostikern som blev frälst

Haralds Thingelstad vill vara med och bidra till att forma samhället och kristenheten för en ny generation. Bibeln bär på sanningar som påverkat samhällets lagar, filosofi och psykologi, menar han.

– Den behöver dock inte användas som vetenskapsbok; denna hållning gör att jag blir ”revolutionär”för vissa.

Harald står inte stadigt i något samfund eftersom han ser att de sakta men säkert går utför.

– Det jag har upplevt är att man hela tiden möter motståndare som vill placera dig i ett visst fack oavsett om man är konservativ eller liberal. Det finns meningsmotståndare på båda sidor av kristenheten.

Harald skakar dock av sig kritiken och vägrar att anpassa sig till fördomar, enkla förklaringsmodeller eller religiösa fack. Missionskyrkan på Nesodden är den kyrka han går till, där han upplever en öppenhet för olika tolkningar av Bibeln.

– Det blir en gemenskap av olika åsikter snarare än en trosrörelse, kort sagt.

Naturskön idyll

Med båt från Aker Brygge i Oslo centrum tar man sig varje timme ut till en naturskön halvö som heter Nesodden; där bor Harald och Anita.

– Nesodden är en egen kommun och inte som många tror en del av Oslo, även om mycket har förändrats sedan min pappa köpte huset här ute 1968.

– Det är en idyllisk plats för en naturälskande tänkare som jag.

Harald har idag ett gott förhållande till Gud, men så har det inte alltid varit. Under uppväxten upplevde han många kristna som bärande på en ”fasad”.

– Guds kärlek vilar på din trofasthet, inte din prestation eller framgång. Jag är agnostikern som blev frälst, och det är en nåd jag aldrig kan sluta tacka för.

Harald Thingelstad menar att den kristna etiken och moralen är avgörande för att upprätthålla ett gott och civiliserat samhälle.

Bra familj

Harald Thingelstad föddes 1970 och hans barndom präglades av stabilitet och trygghet i hemmet. I skolan blev han tyvärr mobbad – i likhet med många tänkare. Detta kom att prägla hans liv.

– Jag var en grubblande själ – en agnostiker – som sökte en mening med livet.

Denna mening med livet skulle han omsider finna i kyrkan.

– Vi var en familj på fem: mina föräldrar, två syskon och jag. Mor och far arbetade båda som räkenskapsförare.

Han beskriver hemmet som bra och föräldrarna som ordningsamma – något han inte alltid klarade att leva upp till själv. Till kyrkan gick de dock endast någon enstaka gång per år då hans mor hade tagit avstånd från sina föräldrars strikta religiösa regler som ung.

– Många baptister och pingstvänner var synnerligen noga med sin syndakatalog – likt fariseerna på Jesu tid. Människan vill ha makt och det ligger i vår natur.

– Detta tyckte inte mamma och pappa om, så någon söndagsskola gick jag aldrig i.

Haralds vardag präglades dock av föräldrarnas strukturerade livsstil.

– Min pappa var en konservativ man, medlem i Høyre, men han jobbade jämt så det var lite av en tragedi för mig, för jag hade mer relation till honom än till mamma.

Mormors tro

Haralds morföräldrar var en trygg hamn i tillvaron och han har goda minnen från semestrarna på fjället varje sommar.

– De levde en varm, genuin kristendom som syntes i deras barmhärtighet och kärlek mot andra, menar han.

Harald har alltid haft en fallenhet för teknik och vetenskap och började studera vid universitetet i Oslo, där han lade ner många år på studier inom teknik, mekanik och filosofi – ett område där han kunde analysera och förstå världens struktur, men också dess brister.

– Illusionen om att vetenskap är något man vet och att den sitter inne med alla svar brast. Mitt behov av att förstå livet ställde mig inför en existentiell kris som ledde mig till Gud.

Bibelskola blev vändpunkten

När Harald var som mest utmattad började han söka efter en annan väg.

– Min syster hade en väninna som var aktiv i Norska kyrkan, och genom henne kom jag i kontakt med Oslo Kristne Senter, OKS, lett av evangelisten Åge Åleskjær – en verklig trosevangelist inom nådarörelsen.

– Min skepticism till trots valde jag att ge dem en chans.

Harald började gå på möten och upplevde en ny typ av gemenskap. I början av 2000-talet gick han två år på OKS bibelskola, något som han beskriver som en tid av lärdom, men också reflektion.

– Jag såg en del av samma jakt på framgång som hade präglat mitt liv tidigare – även här fanns tendenser till att förväxla materiell framgång med andligt djup.

Genom att själv läsa Bibeln från pärm till pärm kom dock Harald fram till att nåd och lag inte är varandras motsatser, utan att de måste fungera samman för att kristendomen ska fungera.

Minnena av morföräldrarna gav honom en djupare dimension, nämligen friden.

– De levde en tro som var genuin, fri från prestation. Deras kristendom handlade om kärlek och barmhärtighet – om att ge mer än att ta, om att skapa lugn snarare än stress.

Under åren på OKS började Harald att be.

– Jag längtade efter en livskamrat och bad att Gud skulle leda mig till en kvinna att dela livet med, och Gud svarade på mina böner på ett sätt som jag inte hade kunnat föreställa mig.

Mötet med Anita

– Anita, min fantastiska fru, kom in i mitt liv genom Facebook.

Anita kommer ursprungligen från Lettland och har haft en svår barndom, men genom kyrkliga kontakter kom hon till Sverige.

– Vi träffades via en kristen facebookgrupp och våra konversationer ledde snart till en första träff.

Det klickade direkt mellan de två.

– Vi insåg snabbt att vi var varandras bönesvar.

De gifte sig och har nu varit tillsammans i mer än tio år. Under de första åren arbetade de båda på Kanal 10 i Oslo.

– Det var en lärorik tid, men jag kunde inte undgå att märka vissa paralleller med OKS: framgång och karriär tycktes ibland ta över det enkla budskapet om nåd och kärlek som jag själv funnit hos Gud.

Guds ledning

Idag driver Harald en egen liten firma där han producerar och redigerar videoinspelningar. Arbetet är kreativt och tillfredsställande, men drömmen för framtiden är att arbetet ska växa.

– Min tro på Gud och relationen med Anita utgör grunden för mitt liv.

– När jag ser tillbaka på mitt liv inser jag hur långt Gud har lett mig. Från att ha varit en sökande agnostiker, tyngd av världens krav och mina egna tvivel, har jag fått uppleva frälsning och Guds kärlek på ett personligt sätt.