Reportage

Hela Daniels familj kom till tro

När Daniel Gleisner var tio år blev hans mamma, som den förste i familjen, frälst och förvandlad. Hon hade en stark frälsningsupplevelse och det blev en märkbar skillnad i hennes liv.

– Vi i familjen såg ju förändringen i henne. Från att må ganska dåligt till att bli sprudlande glad, berättar Daniel.

Familjen började gå till kyrkan och få ett nytt umgänge, som tolvåring var Daniel med i en ungdomsgrupp. Han fick med sig en del av tron och Guds ord men det var först när han åkte på kristna läger i tonåren som det började gripa tag i honom.

– Jag mötte andra unga som hade en relation med Gud och det skapade en längtan i mig. Jag såg glädjen som andra hade i tron, berättar Daniel.

Han ser tillbaka på ett läger när han var 13 på Timmernabben som avgörande. Han gick fram på en frälsningsinbjudan en kväll.

– Där på Timmernabben tog jag emot Jesus. Då blev det mer på allvar.

Tidigare hade han plågats en hel del av rädsla för mörker. Det försvann efter lägret. Men den första tiden som kristen vågade han inte berätta för någon att han trodde på Jesus.

– Samtidigt som det betydde väldigt mycket för mig var det jobbigt att jag inte vågade berätta det för andra.

Det var många som följde i Daniels mammas fotspår och tog emot Jesus, förutom Daniel även hans två syskon, hans pappa, moster och morföräldrar.

Mötte den helige Ande

I femtonårsåldern var Daniel tillbaka på Timmernabben och han kände att det var dags att bli mer frimodig och kunna dela tron med andra. Vid ett tillfälle i nian berättade han för klasskompisar att han varit på en samling med den kristna skolgruppen.

– Det betydde mycket att få berätta. Det var en ”tipping-point”.

Under gymnasietiden fortsatte tron att växa. Daniel var ofta på läger och konferenser och Gud gjorde mycket i hans liv. Han fick ett särskilt hjärta för utslagna människor.

– Mina föräldrar tog sig an många människor som mådde dåligt. Det påverkade mig och jag ville också hjälpa de utslagna.

Han fick en profetisk hälsning: ”Om fem år kommer det hända något väldigt avgörande i ditt liv, det beslutet kommer påverka inriktningen på din framtid. Du kommer komma ut i tjänst och få betjäna utslagna, missbrukare och prostituerade.”

På en konferens fick Daniel ett starkt möte med den helige Ande. Han började läsa en bok om Anden och fick också tungotalet.

– I slutet av gymnasiet fick jag en relation med den helige Ande. Han finns så nära hela tiden. Och mycket förändrades i bönen.

En tid efter gymnasiet var Daniel med i en ekumenisk bönegrupp där han träffade Frida, som nu är hans fru.

– Jag och Frida pratade mycket om Gud och Guds vision för församlingen.

Efter ett par år bestämde de sig för att gifta sig. Senare kom Daniel att tänka på den profetiska hälsningen han fått. Han upptäckte att beslutet om giftermålet var exakt på dagen fem år från profetian.

– Wow, det var en bekräftelse. Gud råder över tid och rum.

Flyttade till huvudstaden

De flyttade till Stockholm och gick med i församlingen New Life. Församlingen höll precis på att starta upp ett arbete med en kafébuss för att nå ut och träffa nya människor. Daniel ville vara med. De var mycket på Sergels torg och Malmskillnadsgatan.

– Det var otroligt hur Gud ledde. Att få gå in rakt i det man hade ett hjärta för. Vi träffade många utsatta människor på gatan. Jag lärde mig otroligt mycket i alla möten.

De fick ofta uppleva hur Gud var med och visade dem vad han ville göra i människornas liv.

– För Gud är det aldrig för sent, Gud kan alltid stiga in, den vetskapen fick jag med mig.

De hade svårt att hitta någon som kunde köra bussen. Till slut hittade de en kille, en journalist, som inte alls var kristen som kunde hjälpa till att köra. Killen blev väldigt berörd av arbetet och det satte igång en process i honom. Det blev många samtal om tron och Gud.

– Jag har nog aldrig mött en person som Gud har sökt så otroligt starkt.

Till slut förstod killen att han behövde Gud, och det blev en brottningskamp i honom. Men en kväll kom han med till ett möte i kyrkan och fick vara med och be och ta emot Herren.

Bland de som leddes till tro kunde Daniel se att det tyvärr många gånger var ett stort steg till att komma med i församlingens gemenskap och liv. Trasiga personer tyckte ofta att de andra i kyrkan var så ”oförstörda”.

Efter fem år förändrades inriktningen på arbetet med bussen och Daniel kände att han var färdig med det. Han sökte Gud mycket och bad över vad han skulle göra.

– Det blev lite som ett vakuum. Vad ska jag göra nu?

Kallelsen kom plötsligt

Daniel och Frida kom med i en grupp där alla hade en längtan efter att hitta nya uppgifter och sina kallelser.

– Under det året hittade alla i gruppen sin kallelse på olika sätt. Gud talade och ledde tydligt.

I Fridas släkt hade flera varit missionärer. Men hon hade själv inte haft någon längtan efter att åka utomlands på mission.

”Jag tror att Gud kallar oss till Kambodja”, sa Frida en dag till Daniel i telefon. Det kom plötsligt och de visste ingenting om landet.

– Jag bara direkt visste att det var från Gud. Det fanns ingen möjlighet att hon själv kommit på det, berättar Daniel.

Fridas bror hade berättat för henne om en kompis som jobbade i Kambodja och då hade hon omedelbart drabbats av en stark Guds kallelse.

De började prata och be över det och redan efter tre veckor hände det något. Daniel arbetade som ingenjör på Ericsson och han blev informerad om att de behövde skära ner på personalstyrkan. De som ville gå frivilligt blev erbjudna en hel årslön.

– Ja tack, det tar jag gärna! Den årslönen levde vi på i två och ett halvt år i Kambodja.

Egentligen kunde företaget kräva att Daniel skulle jobba kvar ett halvår, men när han berättade om missionen till Kambodja gick de med på att han kunde sluta direkt och ändå få ut hela årslönen.

Dags för avresa

De åkte till Kambodja utan att det var ordnat med varken bostad eller exakt vad de skulle göra.

De ville jobba med utsatta människor och de upptäckte ett slumområde i huvudstaden Phnom Penh. Efter de bett mycket gav Gud dem en ny syn på området.

– Vi såg först ett nergånget, ganska hopplöst område. Vi fick så mycket från Gud om hur han såg på dessa människor. Ett helt nytt perspektiv.

Kambodja är ett ganska korrupt och odemokratiskt land, buddhism och animism är de vanligaste livsåskådningarna. Animism innebär tro på att naturen är besjälad och att alla möjliga sorters andar finns överallt. En liten procent är kristna eller muslimer.

– Det fanns ändå en andlig öppenhet och det var ganska fritt att tala om Jesus.

Tiden i Kambodja gav Daniel insikten om hur mycket som hänger på Gud och hur lite vi själva egentligen vet och har att komma med. Han kunde se att välfärden och alla skyddsnät som finns i Sverige gör att många upplever att de inte behöver Gud.

– Vi har lite byggt bort behovet av Gud i Sverige.

Daniel fascinerades över hur situationen förändrades i familjerna i Kambodja efter att de tagit emot Jesus. Hur ett nytt hopp och livsåskådningarna. en ny kraft kom in.

En hel familj blev frälst. En dotter var i Malaysia och gästarbetade, och när hon kom hem visade det sig att hon också hade blivit kristen när hon var där.

Daniel och Frida kom hem till Sverige 2009 med tvillingar. Idag har de tre barn. Tiden i Kambodja har påverkat mycket av Daniels inriktning och vägval därefter. Idag arbetar han på Erikshjälpen internationellt med att ge barn på barnhem möjlighet att kunna bo hos familjer istället.