Reportage

Helandet håller fortfarande efter 33 år

David Sydvart har med viss marginal passerat 80-strecket och är en pigg och aktiv senior. För snart 34 år sedan var läget betydligt allvarligare. David hade under några månaders tid känt sig ovanligt trött; han som alltid varit så aktiv orkade bara gå en kort sträcka, innan han behövde vila. När det inte blev bättre gick han till läkare som konstaterade högt blodtryck och David fick remiss till röntgen.

Tog sig till kyrkan

Innan han fick någon tid för röntgen var det i november det året en mötesserie i Pingstkyrkan i Västerås, där David fortfarande är medlem. Den besökande evangelisten Christer Lindberg bad ofta för sjuka i sina kampanjer och hade fått se många märkliga helanden. För David Sydvart var läget bekymmersamt och det var med uppbådande av sina sista krafter han tog sig till mötet. Minnet från det tillfället är fortfarande levande, när han enkelt och humoristiskt berättar den dråpliga historien.

– Jag kände mig så svag att jag knappt trodde att jag skulle få uppleva min 50-årsdag några månader senare. När jag satt där i bänken bad jag tyst för mig själv: ”Gode Gud, jag orkar inte längre”. Evangelisten Christer Lindberg hade bett för flera personer, när han stannade upp och sa: ”Det finns en person här som har problem med hjärtat”. Jag kände att de orden gällde mig och gick fram till förbön. När evangelisten bad för mig ramlade jag baklänges av Guds kraft, säger David Sydvart.

Kraften återvände

Efter att ha legat på golvet en stund reste han sig med viss möda. Han hade berättat om sin orkeslöshet för evangelisten, som spontant utbrast: ”Spring fem gånger bort till läktaren och tillbaka”. Med tanke på Davids hälsoläge var detta en närmast oförskämd uppmaning. Den senaste tiden hade han ju haft problem att ens gå någon längre sträcka.

– När evangelisten bad för mig kändes det som en blixt gick in genom högra axeln; Guds kraft gick som en ström genom bröstet och hjärtat och ut på vänster sida. Jag kände mig som pånyttfödd när jag steg upp från golvet. Därför tvekade jag inte att göra som han sa. Jag sprang i full fart fram och tillbaka till läktaren fem gånger, utan att ens bli andfådd. Det blev förstås stor uppståndelse och jubel i kyrkan, konstaterar David.

Några dagar senare gick David till familjeläkaren, som gjorde en snabb undersökning. Läkaren kommenterade, halvt på skoj: ”Vad har du här att göra? Det finns ju inget fel på dig”. David skrattar gott åt det minnet.

Innan David så dramatiskt blivit helad, hade han inte fått tillfälle att göra någon större undersökning för att hitta svaret på varför han kände sig så orkeslös och trött. Eftersom Gud hann före och helade honom, finns det inget läkarutlåtande om orsaken till hans fysiska tillstånd. Men de som träffade honom både före och efter han blev helad har inte kunnat undgå att se den otroliga förändring som skett. David har själv också vittnat om detta under många gånger.

En vän, som hade träffat David när han var som sjukast, konstaterade när David tillfrisknat: ”Ditt liv hängde på en skör tråd”. Men under de mer än 33 år som gått sedan den oförglömliga kvällen i Pingstkyrkan i Västerås, har symptomen som nästan ändade Davids liv, inte kommit tillbaka. Tvärtom har David levt ett mer aktivt liv än de flesta.

– Det år jag fyllde 70 åkte jag en flera mil lång sträcka av Vasaloppsstafetten. Sedan fortsatte jag de närmaste åren med att åka var och en av de fyra sträckor som återstod. Den sista sträckan på 24 kilometer åkte jag när jag var 76, och det gick bra, konstaterar David nöjt.

Hustrun hemma hos Herren

David och hans fru Eivor hade levt tillsammans i ett 60-årigt äktenskap, när hon dog för ett par år sedan i en neurologisk sjukdom. Mot slutet skötte David om henne hemma och hon fick somna in i sin säng utan svåra plågor. Sommaren innan hade hon och David varit ute på ”avskedsturné”, som David uttrycker det, till vänner och släktingar ute i landet.

– Eivor satt i rullstol då, men Herren gav henne styrka hela tiden, och hon uppskattade verkligen denna sin sista resa i livet. Under hösten accelererade sjukdomsförloppet sedan snabbt. När jag tänker på pandemin som drygt ett år senare drabbade världen, är jag glad att Eivor slapp vara med om den tiden, säger David tacksamt.

Med finurlig min avslöjar han att han förra året fick kontakt med en kvinna, som inte bor så långt från Västerås. Via telefon har de under pandemin haft kontakt varje dag, och David hoppas att de snart också ska få möjlighet att träffas personligen igen.

– Vi träffades genom goda vänner, och jag är så tacksam till Gud för denna välsignelse som kommit till mig på gamla dagar, säger han med glimten i ögat.

Glädje och tacksamhet

Vid fyllda 83 är David fortfarande pigg och rörlig och tar långa promenader varje dag. De veckor som det var snö och vackert vinterväder åkte han skidor 7-8 kilometer så ofta han hade möjlighet. David utstrålar en stilla glädje och tacksamhet över det liv som blev hans. Tidigt lärde han sig känna igen Guds röst och den har tryggt väglett honom genom livet.

– Under livets gång har jag ofta sjungit en sång som börjar: ”Hela vägen går han med mig…” Jag växte upp i en pingstfamilj och har varit troende hela livet, så den sången är verkligen mitt personliga vittnesbörd. Den fanns också med i Eivors dödsannons. Jesus gav mig ett helt nytt hjärta, för när den store Läkaren gör något så gör han det ordentligt. Det är nästan så jag undrar om det står fel i kyrkböckerna, skämtar David Sydvart.