Reportage

Henry kan förlora allt men inte Jesus

Henry Florin växte upp i Stockholm men hans föräldrar kom till Sverige från Finland på 60-talet. Hans pappa har romskt ursprung och mamma har både judiskt och romskt påbrå.

– Min pappa är ett krigsbarn. Farfar var med i andra världskriget och dog av sina skador redan som 32-åring. Min pappa hade inga tillgångar när han startade sitt liv men skaffade sig en god ekonomi genom att köpa hus och sedan sälja, säger Henry.

Han säger att han hade allt han behövde under sin uppväxt men att den romska kulturen var hård och strikt i hans hem.

– Både judar och romer lever under strikta renlighetsregler. Det är två folk som hjälpt varandra under förföljelser som riktats mot den ena eller den andra gruppen.

Strikt uppväxt

Henrys mamma blev frälst som ung under tiden i Finland. I hemmet fanns en stor respekt för Guds namn, det fick aldrig nämnas eftersom det var heligt.

– Vi fick inte stjäla och inte ljuga. Inga bilder på Gud eller Jesus fick förekomma. Kläderna har också en stor betydelse, männen har sin klädkod och kvinnorna sin.

Under uppväxten i Stockholm fick Henry tidigt börja arbeta med sin pappa, men som 15-åring tog intresset för travhästar över i hans liv.

– Det är tradition i den romska kulturen att ta hand om hästar och idag arbetar jag som unghästskötare där det ingår träning av hästarna.

Henry berättar att han tidigt hade en andlig känslighet som gjort att han kunnat känna på sig om något inte stått rätt till eller om ett beslut inte kändes helt rätt.

– När jag var 30 år mötte jag en kvinna. Jag flyttade ihop med henne trots att jag kände en varning att något inte stod rätt till.

Då började en jobbig tid i Henrys liv. Under fyra månader drabbades han av oväntade negativa händelser som bröt ner honom.

– Jag var en självständig person som älskade kvinnor, bilar och hästar. Men plötsligt hade min relation gått sönder, min bror dog och jag blev ovän med min bästa vän.

Depression, hat och vrede

Henry fylldes av hat och vrede som förtärde honom inifrån och så småningom kom självmordstankarna helt att ta över hans liv.

Det kristna livet var ingenting som imponerade på Henry. Han tyckte inte om kristna människor. Men en tidig söndagsmorgon, kvart i sju när han var på väg till sitt arbete, såg han ett moln cirka två meter upp i luften.

– Molnet formades till en gestalt som var cirka fem meter hög. Den hade en kungakrona och en spira i vänster hand.

Gestalten kallade på Henry med en kärlek som han aldrig någonsin känt förut.

– Då sa jag till mig själv, det är Jesus. Han kallar på mig. Jag är en syndare. Men jag kan inte leva ett kristet liv, aldrig.

Efter händelsen fortsatte Henry att själv försöka komma ur sitt dike. Men hårdheten i hjärtat, ångesten och självmordstankarna blev kvar.

Tar emot Jesus

Under den tiden hade Henry kontakt med en kristen man som besökte honom varannan vecka.

– Efter en tid bjöd han mig till ett möte hos några av sina vänner. På vägen dit uppstod många hinder men så småningom kom jag ändå fram.

Det var ett möte i trädgården med sång och predikan. Där fick Henry en fråga om han ville ta emot Jesus som sin Herre och Frälsare. Han bestämde sig då för att öppna sitt hjärta en kort stund och ge Jesus en chans.

– Jag fick en bibel med mig hem som jag började läsa. Jag stängde av tv:n och läste och läste.

Ju mer jag läste ju bättre mådde jag. Ångesten försvann. Det finns liv i ordet, konstaterar han.

Henry fortsatte att gå på möten och en natt när han sov började hans mun tala automatiskt.

– Efter en stund fick jag uttydning och då hade jag prisat Jesus och bett för Israel på tungotal, berättar han.

I två år reste sedan Henry tillsammans med en äldre pastor på möten i olika sammanhang. Den äldre mannen predikade och Henry sjöng. De bad mycket tillsammans. Han anser att de åren var viktiga för honom när det gäller att växa som kristen.

Kallad till gatan

– Vid ett tillfälle upplevde jag att Herren talade till mig och utmanade mig att gå ut på gatorna och predika evangeliet. Han sa: Gå ut!

– Den första gången jag gick ut ställde jag mitt på torget i Rinkeby och läste direkt ur Lukas kapitel 21. Cirka 40 muslimer stod en bit bort. Det kändes lite hotfullt men efteråt gjorde jag som Jesus, gick rakt igenom folkhopen.

Gatuevangelisation ligger starkt på Henrys hjärta. Han är fortfarande ute på stan varje vecka. Nu är de en hel grupp som går ut tillsammans, tidigare stod Henry oftast ensam.

– När jag var nyfrälst trodde jag att det var något fel på mig som stod ensam ute på stan. Jag såg aldrig några andra kristna som gjorde samma sak.

– Under åren har jag sjungit och predikat på torg och i gathörn. Jag har bjudit på kaffe och kakor, mött behövande människor på domkyrkotrappan och kramat om drogmissbrukare som blivit utslängda från sina hem. Jag har också mött människor som varit på väg att ta sitt liv.

Det viktigaste i Henrys liv är att få se människor komma ”till korset”.

– Det betyder att möta Jesus och få sin synd förlåten. Den position jag har i Kristus, är att han är med mig och verkar genom mig.

Sjuk och helad

År 2013 blev Henry plötsligt sjuk i en tarmsjukdom som höll på att ta hans liv.

– Jag drabbades av blödande tarmar som gjorde att jag förlorade mycket blod. Jag fick ta cellgifter och åtta tabletter per dag för att kunna leva ett någorlunda normalt liv, berättar han.

Henry var så svag och så frusen att han använde mössa och tjocka tröjor även på sommaren.

Eftersom sjukdomen inte gick att bota började tankar födas på att göra Henry till sjukpensionär.

– Men 2017 helade Gud mig på ett kristet möte. En pastor bad för mig och sa: Idag kommer du att bli helad.

Först kände han ingenting, men när han satte sig i bänken började han skaka som ett asplöv.

– Nu har det gått fem år sedan jag blev frisk från min sjukdom.

När Henry blivit helad kunde han gå ut i sin kallelse på nytt efter att ha varit begränsad i fyra års tid på grund av sjukdomen.

– Jag upplevde att Herren sa till mig: Det var jag som var molnet och kallade på dig. Händelsen för fjorton år sedan kom tillbaka.

Gatan är hans plats och där använder Gud Henry. Vid flera till fällen har han upplevt att fienden inte vill att han ska leva.

Ljuset besegrar mörkret

– Vid ett tillfälle hade jag en syn att jag såg en mörk gestalt närma sig, men när jag tittade snett bakom mig på vänster och höger sida såg jag två ljusa gestalter.

Henry såg en vingspets på vänster sida och en på höger. Snett bakom honom på marken såg han två enorma ben med sandalremmar. Det var två skyddsänglar som stod på vardera sidan om honom. Den mörka gestalten kom allt närmare och Henry blev rädd.

– Plötsligt upplevde jag att en kamp uppstod mellan ljus och mörker och att mörkret fick ge vika.

Henry menar att det tagit lång tid för honom att formas till den person han är idag. Gud har verkat och han har fått lämna stolthet och den lagiskhet som den romska kulturen förde med sig.

– Det har tagit lång tid att komma dit jag är idag, men en sak är säker, jag kan förlora allt men inte Jesus, säger Henry.