Krönika

Herre, mitt bergfäste och min borg

Jonas Dagson

I Första Samuelsboken 24:23 står det ”Men David och hans män drog upp till bergfästet”. Jag kan inte hebreiska, men de som kan berättar att ordet som översätts ”bergfäste” är hebreiskans ”māṣûḏ”, samma ord som ger oss ”Masada”, namnet på det berg där Herodes senare byggde en befästning som kom att få en central roll mot slutet av det första århundradet.

Ordet används på flera ställen i Gamla testamentet, men just här är det speciellt för vi läser att David befinner sig i En-Gedis (1 Sam 24:1–2) som ligger just norr om Masada vid Döda havets västra strand. Och det står sedan att David och hans män därifrån ”drog upp till bergfästet”. Det är alltså möjligt, för att inte säga troligt, att just här syftar ordet på detta bergsmassiv som vi kallar Masada.

På Davids tid fanns det inga befästningar på toppen, men det gav ändå ett bra skydd mot Sauls förföljelse. Platån ligger omkring 400 meter över ytan på Döda havet nedanför. Här var han och hans mannar trygga.

Det var dessa strategiska fördelar som kung Herodes såg när han omkring år 30 före Kristus började bygga befästningar på berget. Och det lyxiga palatset på toppen färdigställdes omkring tiden för Jesu födelse.

Vid det första judisk-romerska upproret år 66 efter Kristus kunde rebeller ta kontroll över Masada. Vilket gjorde att den romerske generalen Titus Flavius Silva, belägrade bergfästet år 73 efter Kristus och byggde en ramp upp mot toppen. Den romerska armén lyckades till slut bryta igenom fästningens murar, bara för att upptäcka att de judiska försvararna valt att begå kollektivt självmord. Bara två kvinnor och fem barn överlevde genom att gömma sig i en vattenreservoar.

Ruinerna kom snart att falla i glömska och återupptäcktes först 1838 av amerikanen Edward Robinson. Sedan dess har området grävts ut och 2001 utsågs Masada till världsarv av Unesco.

Men det kan alltså ha varit redan omkring år 1000 före Kristus när David och hans mannar flydde från Saul nära En-Gedis som vi första gången stötte på denna makalösa klippformation.

Jag tänker ibland att det kanske var just Masada David tänkte på när han skrev ”Herre, min styrka, Herre mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn!” (Ps 18:2–3). Ordet ”māṣûḏ”, översätts här med ”min borg”.