Krönika

Historiens vändpunkt

Anders Wisth

Ibland blir det självklara så familjärt att man tappar perspektiven. 

För oss som lever i Sverige, ett land impregnerat av kristen tro, åtminstone sedan Gustav Vasa lät översätta Bibeln till svenska. Sedan dess har berättelserna och personerna i evangelierna blivit självklara följeslagare, mer eller mindre medvetet, på våra livsresor. 

Tomas ”tvivlaren”, den förlorade sonen, Jungfru Maria, för att nämna några av de som dyker upp titt som ofta i alla möjliga samtal. Medvetet eller omedvetet om att det handlar om personer och händelser som varit direkt knutna till dramats huvudperson Jesus Kristus. 

Påskhelgen är verkligen historiens stora drama. Kan du tänka dig att under så där 72 timmar eller tre dagar förändras historien på ett sätt som ingen människa i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. 

Dessvärre har händelserna blivit så självklara att vi förlorat deras storhet och sprängkraft. Låt mig få ge några exempel. 

Skärtorsdagen med den sista måltiden i den övre salen är revolutionerande. Jesus Kristus själv, tar fatet med vatten och sätter sig vid smutsiga lärjungafötter och tvättar dem en efter en. Inte bara de mest hängivna utan även Judas Iskariot får fysiskt känna hur mästarens händer tvättar hans fötter. Han sitter som en slav vid förrädarens fötter och hans ord under denna måltid är en ”historiens vändpunkt”. 

De fortsatta timmarna under skärtorsdagskvällen i Getsemane saknar motstycke i livsdramatik och vägval. Ensamheten, kampen med Gud om livets egentliga mening, är en kamp många av oss kan känna igen oss i. 

Den är just ”ensam”, den är just en ”kamp”. En själens brottningskamp som i stunden känns sakna självklar utgång och vinnare.  Men när allt har lagt sig, ångesten, mörkret, oron har fått ro i: ” Fader, om det är möjligt låt mig slippa denna lidandets bägare, men inte som jag vill utan låt din vilja ske!”, då har livet fått sitt rätta perspektiv och den djupaste dimensionen av livsmening har blivit min personliga kallelse. 

När skärtorsdagsnatt blir till långfredagsmorgon är dramat ofrånkomligt. Under några få timmar står Han inför världens tribunal med Pontius Pilatus och religiöst korrupta ledare i spetsen. 

Oskyldig döms han, spikas fast på ett kors mellan rövare och tiden verkar stå still när till slut både himmel och jord registrerar den andliga kampens klimax. 

Solförmörkelse, jordbävning skakar Jerusalem och världen när mannen på det mittersta korset plötsligt säger: ”Det är fullbordat!” Han har innan dess hunnit berätta för en kriminell förbrytare på korset vid hans sida: ”Redan idag ska du vara med mig i paradiset”.  Han har bett och sagt om sina bödlar ”Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör. 

Timmarna på långfredagen är historiens vändpunkt. 

Det är ingen tillställning med fake news. Allt är på riktigt, det sker där och då i realtid. Det finns ingen mänsklig regissör utan allt är planlagt och koordinerat utifrån ett gudomligt beslut; ”Mänsklighetens frälsning och upprättelse en gång för alla, fritt och för intet, för den som vill ta emot. 

Påskdagens morgon känns ogripbar i sin kraftfulla storhet och majestätiska triumf. 

Som det brukar eka i kyrkvalven i advent: ”Han kommer ur graven med byte och skuggornas boning blir ljus. Gravarnas slumrare väckas till liv ut ur seklernas grus.” 

Den obeskrivliga triumf, när den tidigare korsfäste lämnar graven och stenen rullats bort är så överväldigande att jag själv saknar ord. 

Här passar dock orden från första Korintierbrevet: ”Död var är din seger, död var är din udd”. Det är i den gravträdgården som ett av de vackraste möten skildras. Det mellan den uppståndne och Maria från Magdala. Hon, tidigare slav under sina plågoandar, undrar vad som hänt med honom som befriat henne. 

”Var han bara en vanlig, om än ovanlig människa, nu när även han fått kapitulera inför dödens brutala verklighet? Han som verkade odödlig hade fått ge upp inför ondskan och dess tyranner.  

Då hör hon en röst som säger hennes namn: ”Maria!”. Det är just där och då hon upplever sin vändpunkt i historien. Han lever och är uppstånden från de döda. 

Påskdagens morgon är inte bara hela världens historiska vändpunkt, den är Marias.  

På samma sätt kan hela påskhelgens verkliga händelser bli dina personliga och historiska vändpunkter på din livsresa med dig själv och Gud.