Fråga
Hur hanterar jag besvikelse?
Leif Svensson
SVAR:Relationer är något av det svåraste som finns för oss människor men samtidigt något av det nödvändigaste som finns. Vi är skapade till att leva i relationer med varandra. Att vara med i en hemgrupp, bönegrupp eller cellgrupp (kärt barn har många namn) är en sida av den kristna gemenskapen som Nya testamentet uppmuntrar oss till, det är tydligt i Apostlagärningarna och Paulus brev. En sådan mindre grupp i församlingen är till för att fördjupa gemenskapen och stärka det andliga livet. Samtidigt är det så att med ökad närhet till varandra kan även mindre positiva sidor hos oss komma fram, vilket ställer högre krav på oss så att sådant hanteras på rätt sätt, särskilt gäller det den som leder hemgruppen.
När relationer i församlingens mindre grupper inte fungerar måste det leda till självprövning, detta är det naturliga sättet för en kristen att reagera och att ställa sig frågan: har jag bidragit till den uppkomna situationen genom vad jag sagt eller gjort? Andra orsaker till den uppkomna situationen kan bero på våra olikheter som människor, olika bakgrund eller olikheter i livssituationer. En trasig relation kan också bero på ett beteende som urartat och skapat djupa sår. Du konstaterar att du är besviken och besvikelsen har fört konsekvenser med sig när det gäller din gemenskap med trossyskon.
Du har valt att söka dig bort från gemenskapen i församlingen för att i stället söka din gemenskap bland okristna kompisar. Det är naturligtvis inte fel att umgås med okristna kompisar. Det finns många gemenskapsformer utanför församlingens: intressegemenskaper i föreningslivet, åsiktsgemenskap i politiska partier, släktgemenskap, arbetsgemenskap med mera. Inget av detta kan dock ersätta den andliga gemenskapen med trossyskonen i församlingen. Den gemenskapen ligger på ett djupare plan och har starkare band.
Besvikelse kan vi alla uppleva, den kan vara berättigad men i de flesta fall släpper vi den och går vidare i livet och i bästa fall har vi vunnit någon insikt. När besvikelsen blir en drivkraft i livet, då blir det farligt. Besvikelse kan få oss att fatta felaktiga beslut som i sin förlängning vållar oss svåra nederlag. Paulus skriver i Efesierbrevet
4:27: ”och ge inte djävulen något tillfälle.” Med besvikelse som drivkraft gör vi just det, vi ger djävulen tillfälle i våra liv och det leder till nederlag för oss på det ena området efter det andra. Hur blir man befriad från besvikelse? I samband med Jesu död är det lätt att identifiera besvikelsen hos flera av hans lärjungar, men vi ser också hur Jesus tar dem ut ur deras besvikelse.
I Lukas kapitel 24 läser vi om Emmausvandrarna som är på väg till byn Emmaus, de talar med varandra om sina upplevelser och tankar. Det står att ”de såg bedrövade ut” och att de ”hade hoppats”. Vi kan nästan fysiskt känna besvikelsens tunga börda när vi läser texten. Det är så med besvikelse att den är smittosam. Är vi besvikna så talar vi gärna om det och vi bekräftar varandras besvikelser så gott vi kan och besvikelsens börda blir bara tyngre och tyngre. Men det slutar inte i besvikelse för Emmausvandrarna, Jesus kommer till dem. När han närmade sig dem så kände de dock inte igen honom, detta var ju inget de förväntat sig. Att de inte kände igen honom kan också berott på att de var helt upptagna med sin stora besvikelse. Jesus slår följe med Emmausvandrarna och ber dem berätta om allt som hänt. Inte därför att Jesus saknade kunskap om det, utan därför att de behövde få berätta om det som de varit med om.
När allt hade blivit uttömt av upplevelser och tankar så börjar Jesus uppfylla dem med Bibelns ord om vem han är och vad han gjort för dem. Detta gör att deras tro och livsgrund blev förstärkt och hållbar på ett nytt sätt. Det är denna erfarenhet som Emmausvandrarna beskriver med orden ”Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?” (Luk 24:32). Jesus lät dem också känna igen honom, ”Då öppnades deras ögon och de kände igen honom”, det hände när han bröt brödet. Vad var det de såg? Förmodligen såg de hans sår efter spikarna som han fått vid korsfästelsen. Med brinnande hjärtan och ny iver återvände de till Jerusalem för att söka upp de andra lärjungarna. Där får de veta att Jesus även hade visat sig för Simon Petrus; i det mötet hade han också blivit av med en tung börda i sitt liv, förnekelsen och besvikelsen över sig själv.
Du är också en Emmausvandrare med dina olika upplevelser, och Jesus är inte mindre för dig än han var för Emmausvandrarna. Jesus är vid din sida och vill lyssna till dig när du delar dina upplevelser med honom. När du läser Bibeln upplyser han ditt hjärtas ögon och du blir uppfylld av hans levande och verksamma ord. Han låter sig kännas igen av dig som den som bär sår som tecken på att han delar din smärta och hans vilja är att lyfta av dig besvikelsens tunga börda och ge dig en ny visshet om att han är dig nära och att du är hans. I kraft av Jesu död och uppståndelse får du förlåta den person som gjort dig illa och besviken. Att förlåta betyder inte att det som är fel blir rätt, du förlåter för din egen skull och när du beslutat dig för att göra det så öppnar du för försoningens kraft i ditt liv, en kraft som vi saknar i oss själva. Nu kanske du undrar om du ska gå tillbaka till hemgruppen du lämnat? Inte nödvändigtvis, vi är olika som människor. För att använda en bild: det behöver inte vara fel på vare sig handen eller handsken, men de passar kanske inte ihop. Ibland är det just så med oss som människor och därför kanske du ska vara med i en annan hemgrupp. Kontakta din pastor, han kan säkert ordna detta.
OM
Leif Svensson har arbetat som pastor i 40 år i Stockholm, Skåne och Blekinge. Han bor utanför Torsås i Kalmar län.