Fråga

Hur länge kan man dejta?

Gunilla Ludvigsson, John Breneman

SVAR: Tack för dina viktiga frågor kring dejting. Som svar på dina mer generella frågor, hur länge man ska dejta innan man bli ett par och om man kan dejta för länge, vill vi börja med att säga att det finns inget generellt svar på någon av dem utan de behöver beaktas från par till par. En del par kan behöva längre tid för att komma fram till beslut om de ska bli ett par utifrån hur väl de känner varandra och vad som finns med i vars och ens bagage, samt att det kan finnas tidigare erfarenheter från relationer som påverkar hur snabbt man kan fatta beslutet i att ta sig vidare. Kan man dejta någon för länge? Ja, även om det inte heller här finns ett generellt svar så skulle vi säga att en utdragen dejtingprocess utan progress kan bli slitsam för relationen, särskilt om båda två har en längtan efter ett permanent förhållande. Om man inte kommer vidare utan processen stannat av finns förmodligen skäl till det och det kan bli viktigt att fundera över om relationen har en framtid eller inte.

Vad gäller din egen situation med att inte komma vidare i relationen blir det viktigt att ni tar reda på vad för hinder som ligger i vägen för just er relation och varför ni inte kommer vidare. Du skriver att det känns jättebra när ni ses, men tiden emellan ni ses, är det något som inte känns bra då? Ni ses heller inte så ofta, vad är det som ligger bakom det?

För att skapa en varaktig relation innebär det att, man tillsammans med en annan människa, gradvis förvandlar distans och främlingskap till närhet och gemenskap. En sådan process kan beskrivas utifrån en trappa med tre steg där varje trappsteg betyder större närhet. Du startar som singel på markplan, tar dig upp till första steget när du träffat någon som väcker ditt intresse, ni lär känna varandra och inser att ni vill fortsätta träffas regelbundet. Därmed tar ni klivet upp till andra trappsteget där ni blir ett officiellt par. Ni umgås regelbundet och relationen präglas av en känsla av utforskande. Ni håller på att ta reda på om ni vill satsa på att skapa en varaktig relation. Man kan säga att det pågår en ”prövningstid” och förr eller senare vet ni att det är dags att säga ”ja” till varandra och till er relation. Det är då ni tar er upp till tredje och sista trappsteget. Där lovar ni varandra varaktig närhet. Det innebär att ni kan slappna av på ett sätt som ofta är inte möjligt på trappsteg ett eller två. Ni har blivit varandras trygga utgångspunkter i tillvaron. Från och med nu är det svårt att föreställa sig livet utan den andre. Ni har skapat en nära och varaktig relation.

Precis som vi redan varit inne på kan det gå fort eller ta lång tid att bestiga ”trappan” beroende på vem det är som gör vandringen. Och många kan ha svårigheter att ta sig upp för trappan eftersom det handlar om att bli öppen för ökad närhet. I dessa fall kan vårt relationsmönster kickas igång. Vårt relationsmönster formas redan som små ban under uppväxtåren. Relationsmönstret kan vi lära oss mer om genom anknytningsteorin. Anknytningsteorin innebär att vi lär oss att skapa relationer redan som mycket små, och dessa kunskaper tar vi med oss som vuxna. När vi träffar någon vi gillar, utan att vi är medvetna om det – använder vi samma beteenden som vi gjorde mot föräldrarna när vi var små.

Så tillhör vi dem som har svårt för att ta oss uppför ”trappan” och att skapa närhet, kanske på grund av rädsla för intimitet, rädsla att binda sig, rädsla att fatta ett varaktigt beslut, osäkerhet och otrygghet har vi kanske blivit vana att hålla distans eftersom det är det relationsmönster vi har med oss från uppväxten.

I ert fall, där ni verkar ha svårt att ta er från steg ett till två, kan det vara värt att fundera mer över det relationsmönster ni har och vad som ligger bakom det. Men också veta att relationsmönster går att förändra – bara man blir medveten om det och vågar göra något åt det.

Vi har här gett några tänkbara orsaker och frågeställningar till er situation, och viktigast av allt är att ni båda vågar ta upp och prata om problemet. Även om det kan kännas jobbigt behöver vi våga gå på djupet och förstå vad som ligger bakom en relation som inte kommer vidare. Det i sig kan bli ett steg i att relationen utvecklas och går framåt.

Som kristna uppmuntras vi till modiga samtal. Jesus själv mötte människor med både nåd och tydlighet. Att våga prata om var man står, vad man hoppas på och hur man ser på framtiden är inte att pressa fram något, utan att ge relationen en ärlig chans. Ibland leder ett sådant samtal till att man tar ett gemensamt steg vidare och kommer framåt i relationen. Ibland blir det tydligt att vägarna skiljs åt. Båda utfallen kan vara smärtsamma, men också befriande.

I slutändan handlar frågan mindre om hur många månader som har gått, och mer om huruvida relationen präglas av ärlighet, riktning och omsorg. Kärlek handlar inte bara om något som ska kännas bra i stunden, utan också om att söka det som är sant, gott och hållbart på längre sikt.

OM

Gunilla Ludvigsson är i botten barnmorska och arbetar bland annat som föreläsare och samtalsterapeut.

John Breneman har en doktorsexamen i praktisk teologi. Han föreläser bland annat i själavård, äktenskapsrelationer och förälder-barnrelationer.

Gunilla och John undervisar tillsammans i Kristna själavårdsinstitutet (KRIS) grundutbildningar i själavård.