Fråga
Hur lär jag mig profetera?
Leif Svensson
SVAR: Käre läsare, tack för din fråga. Den längtan du bär på tror jag kommer från Gud. I Filipperbrevet 2:13 läser vi att ”det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning för att hans goda vilja skall ske.” Väntan kan ge oss frustration men vi kan omvandla frustration till att fördjupa vårt sökande för att komma vidare i vår tjänst.
Det karaktäristiska för den profetiska uppenbarelsen i Nya testamentet är att den verkar först och främst bekräftande. Låt oss se på några exempel: I församlingen i Antiokia fanns ”profeter och lärare” och man bad och fastade, då ”sa den helige Ande: Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till.” (Apg 13:1-3). Budskapet blev bekräftande för Barnabas och Saulus eftersom de bar kallelsen inom sig själva, det var inte där och då de tog emot kallelsen, den ägde de sedan tidigare, men nu blev de bekräftade, och församlingen kunde avskilja dem och sända ut dem som missionärer.
I Apostlagärningarna 21 avslutar Paulus sin tredje missionsresa och reser till Jerusalem. På vägen dit möter han trossyskon som profeterar över honom, bland annat i Caesarea där han träffar profeten Agabus. Vi läser hans profetia över Paulus, ”Så säger den helige Ande: Den som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningarnas händer.” (Apg.21:11). Då började de närvarande att vädja till Paulus att inte åka till Jerusalem, men Paulus visste redan med sig själv vad resan skulle innebära, profetian bekräftade för Paulus hans egen inre visshet och tycks nu om möjligt ännu mer beslutsam i att resa till Jerusalem.
Varför är det profetiska bekräftande och inte styrande? Varje kristen som blivit född på nytt har en personlig relation till Herren där den helige Ande vill forma sin vilja hos var och en, ”Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn.” (Rom 8:14). Men vi behöver den bekräftelse och uppmuntran som det profetiska tilltalet ger oss som också är ett vittnesbörd om vad Jesus gör.
Ibland har vi minnen och föreställningar att det profetiska tilltalet ska ske på ett visst sätt, men det finns variation. Ibland kan en profetisk hälsning bestå av ett enda ord men det kan också vara ord och meningar. Ibland kan ett profetiskt tilltal vara en bild av något, vanligt hos profeten Sakarja, med flera. Ibland är Herrens röst i stormen och elden som på Pingstdagen men ibland är Herrens röst i den stilla susningen. Ibland har vi svårt för att bli stilla så att vi kan höra Andens röst men Herren är inte snarstucken, Herren ropade på Samuel fyra gånger för att han skulle lära sig att känna igen Herrens röst (1Sam 3).
Vi får inte glömma att den helige Ande är ”Hjälparen” i allt vårt tjänande. Anden vill forma och hjälpa oss så att vi blir både mottagare och givare, så att Andens röst får höras genom oss. Detta förstår vi av Paulus undervisning om Andens manifestationer i 1 Korintierbrevet 12-14, särskilt kapitel 14 handlar om tungotalet och det profetiska. Paulus betonar att tungotalet är ett tal till Gud för att bygga upp sig själv, en kommunikation med Gud i den helige Ande. Det är inte en tillfällighet att tungotalet och det profetiska behandlas i samma kapitel. Tungotalet är Guds gåva för att vi ständigt ska förnyas och uppfyllas av Anden, som leder oss vidare in i Andens olika manifestationer. Genom Andens uppenbarelse kan tungotalet uttydas och bli församlingen till uppbyggelse på samma sätt som det profetiska talet. När Paulus summerar sin undervisning skriver han: ”Alltså mina bröder, var ivriga att profetera men hindra inte tungotalet.” (1 Kor 14:39). Ett annat ord som visar på sambandet mellan tungotalet och det profetiska är när Paulus på sin tredje missionsresa kommer till Efesos,”...när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade.” (Apg 19:6).
Herren vill använda oss i det profetiska, Paulus säger ”Ni kan alla profetera” (1 Kor 14:31), därför ska vi vara frimodiga i vår tro. Men tänk om det som vi profeterar eller uttyder är fel? Det finns en trygghet i att församlingen ska pröva vad som sägs, inte för att fördöma den som profeterar eller uttyder utan för att bedöma det sagda. Detta är en viktig skillnad, för den som tjänar i det profetiska behöver all uppmuntran han eller hon kan få. Till frågeställaren vill jag till sist säga – var frimodig! Den helige Ande ska hjälpa dig i din svaghet. Frustration ska bli funktion och glädje.