Fråga

Hur vänder jag nederlagen?

Leif Svensson

SVAR: Tack för din angelägna fråga, min kämpande vän. Den inre kampen hos människan är en verklighet för oss alla. Alla frestas eller prövas på olika sätt och varje frestelse eller prövning är en situation där vi gör ett val. Vi får skilja på frestelse och prövning – Gud kan pröva oss, men aldrig fresta oss. Frestelser kommer från oss själva därför att synden har en bundsförvant hos oss och avsikten är att få oss på fall. Medan prövningens syfte är att föra oss närmre Herren och att locka fram det bästa i våra liv.

Frestelsens kamp skildras av Paulus i Romarbrevet – han beskriver vår oförmåga att av egen kraft vinna seger över synden: ”Om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.” (Rom 7:19-20). Men det slutar inte med denna beskrivning av nederlag, i avslutningen av kapitlet pekar Paulus på att det finns seger över detta vanmäktiga tillstånd som människan lever i: ”Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Rom 7:24-25).

I sitt avskedstal sa Jesus om den helige Ande ”... han ska leda er in i hela sanningen... Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.” ( Joh 16:13, 14).

Den helige Ande ska leda oss in i Jesu Kristi fullhet, det vill säga sanningen om vem Jesus är och har gjort för oss, hans död på korset, hans uppståndelse och seger. Inte endast en kunskap om Jesus utan genom den helige Andes verk ska Kristus ta gestalt i våra liv.

I kapitel 8, som är Romarbrevets ”pingstkapitel” räknar Paulus upp förändringar som den helige Ande verkar i de troende. Den första är ”Det finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” Syndens makt och konsekvens är brutna och Jesu fullkomliga liv ska uppfylla oss genom Anden. Paulus skriver att vårt tankeliv förändras och genom Anden ställer vi våra kroppar i tjänst för Gud. Genom Anden dödar vi kroppens gärningar och vi drivs nu av Anden och i stället för tvivel har vi genom Anden vittnesbördet inom oss vissheten om att vi är Guds barn, ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.”

Jesus ger klara och tydliga löften om den helige Ande åt dem som tror på honom – han vet att vi inte kan vara utan ”Hjälparen”, Anden i våra liv. Vi läser Jesu ord, ”Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom.” (Luk 11:13). Jesus säger vidare: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ut hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Detta sa han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.” ( Joh 7:37-39).

Det sista Jesus sa till sina lärjungar före sin himmelsfärd var: ”...vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.” Dessa löften gäller fullt ut för dig och mig i dag.

Hur tar vi emot den helige Ande? På samma sätt som i den första kristna tiden, de bad och väntade i tro. På pingstdagen står det att ”Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande...” (Apg 2:3-4). Det var inte bara de tolv utan alla fick del av samma Ande och talade främmande språk, detta är ett mönster som upprepar sig i Apostlagärningarna allteftersom fler kom till tro på Jesus. När även hedningarna, det vill säga ickejudar, trodde på Jesus som deras frälsare gjorde de samma erfarenhet av den helige Ande. Aposteln Petrus som var där förklarade efteråt: ”Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss i den första tiden.” (Apg 11:15).

Till dopet i den helige Ande hör tungotalet, som är ett bönespråk, Paulus skriver: ”Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud” och ”Den som talar tungomål bygger upp sig själv.” (1 Kor 14:2, 4). Även Romarbrevet talar om detta uppbyggelseverk: ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet.” (Rom 8:26).

Anden vet mer om oss än vad vi själva vet, och förstår våra behov, men Anden känner också ”djupen i Gud” och vill förmedla dem till oss, så att våra innersta behov blir fyllda. På så sätt får vårt böneliv en djupare dimension genom tungotalet. Anden vill leda oss in i Jesu Kristi seger på livets olika områden, inklusive vårt tankeliv. Hela människan blir då mer hel och samlad i stället för splittrad.

För att illustrera detta använder aposteln Paulus bilden av en löpare som samlar sig till en enda sak – att vinna loppet som ligger framför, och då får inget annat någon betydelse. Löparen förbereder sig genom rätt träning och ser till att kläder och skor sitter rätt eftersom han är helt fokuserad på att vinna loppet.

Paulus skriver: ”De gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar.” Därför är vårt lopp viktigare, vi får lägga ett evighetsperspektiv på vårt liv här i tiden.

Men glöm inte en viktig sak, det som gör oss till segrare är att Jesu Kristi seger är vår seger.

En god vän till mig sprang Broloppet, drygt 2,1 mil långt. När han närmade sig mål stod hans familj och hejade på honom. När han sprang förbi dem tog han barnvagnen med deras son i, som då var några månader gammal, och sprang triumferande över mållinjen med sonen i barnvagnen.

Så är det också för oss, vi segrar med Honom som har vunnit den största segern av alla och hans seger är för oss. Att segra med Jesus är normaltillståndet för en kristen.